innebandy

Tillbaka på banan som sportfotograf

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Bilder som man tar med serieinställning, alltså att man håller ner avtryckaren och tar flera fotografier efter varandra genom att försöka följa motivet – de kan bli nog så intressanta 🙂

Ibland brukar jag i min serie ”Innebandy – i media opublicerade bilder” fråga mig vad spelarna egentligen håller på med 😀 Många gånger blir det sådana här resultat.

Jag tycker ändå, smått jävig som jag är då det är systersonen i gul skjorta, att detta ser ut som fasthållning…

Conny kämpar för att ta sig vidare med bollen. Jag tycker fortfarande bestämt att det ser ut som att motståndaren håller fast honom. Men jag har ju bara fångat en 250 dels sekund?

Han håller på att komma fri. Men jag ser ännu en hand som river i hans skjorta och en höger hand med klubba som också vill ha bollen.

Envis ger sig inte. Han ska framåt och sliter sig loss.

Såja. Nu är den andra gubben ett steg efter 🙂

Bra kämpat av Tor, men uddamålsförlust blev det och vi ligger lite risigt till i tabellen 😦 Här ett kort matchreferat i Nya Östis.

Aj, aj – tunga förluster

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Förra hemmamatchen förlorade Tor knappt i innebandyn. Jag var inte där då eftersom jag var bjuden till en fest. I dag var jag och hejade och det var jämnt värre. 1–0 blev 1–3, som senare blev 3–3 men sedan ändå förlust 3–5 med gästernas sista mål i tom bur.

Vi var inte bra på powerplay i dag tyvärr, hade fyra gånger chans att göra mål i numerärt överläge, men nej…

Nå, loppet är inte kört än, många matcher återstår. Men ibland är det tungt.

Här ska matchen precis börja och Tor-Björn maskotarna är på plats för att välkomna in laget.
Många gånger nära mål för Tor i blågult. Men med ”nära” skjuter man ingen hare.

Jag har försökt ha ledig dag i dag. Kollat och svarat på några mejl, men annars hållit löftet till mig själv. EN ledig dag i veckan måste jag ha!
Frissabesök som gav lite ny färg i håret var en av dagens höjdpunkter. Har inte lyckats ta nån bra selfie i dag men kanske en annan dag 😀

Bilder från innebandyresa

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ännu ett inlägg i dag, jag har så många bilder på lager nu 😀
I går besegrade Tor ett av topplagen i division ett, Rangers från Kyrkslätt.
Matcherna spelas under jorden i ett skyddsutrymme.

Gången ner mot hallen.
Dörren in till hallen.

Publiken börjar strömma till.

Hallen var det inget fel. Men det var väldigt skönt att vinna den här matchen eftersom vi ibland blir hånade. Dels blir vi det för att vi pratar svenska, dels den här gången för att vi låg ganska långt ner i tabellen.

Men sanningen att säga är nog de flesta motståndare, även i Kyrkslätt, glada för att vi tillför mycket med vår supporterskara. Det är ju bara rötäggen som syns och hörs, de som hånar oss.
Vi har som regel i Lovisa att alltid varmt välkomna motståndarna och deras supporters. När matchen börjat hejar vi alla på våra favoriter, men att håna varandra… jag har aldrig förstått det.

Uppvärmning pågår.
Tor samlat inför andra perioden. Då ledde vi 2-3, sedan vann vi 3-6.

 

Bildsvep från lördagen

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Vackrare idrottshallar har man kanske sett…

… än denna i Brunakärr som också heter Ruskeasuon bussivarikko (Brunakärrs bussdepå). Men inne i den här byggnaden finns faktiskt flera idrottsplaner där man framför allt kan spela innebandy (troligen även andra sporter men jag har bara sett innebandyplanerna).

Lovisa Tors match mot M-Team, öppningen i divisionen ett, slutade med torsk 5–1 för Tor 😦 Jag skyller på dåligt närminne. Har vi haft match i dag? Var då? Hur slutade den? Jag har ett bestämt minne av att vi vann 8–0! :-D… och så är det lätt att gå vidare.

Spelarna i vårt lag sprang omkring ungefär som yra hönor. Så på det sättet passar den här bilden bra in, fastän den inte hade något med matchen att göra.

Amazing race eller möhipppa/svensexa? Blev aldrig klart för fotografen.

Innan matchen började fick jag i baren syn på dessa roliga figurer och frågade om jag fick fotografera dem. Jag har ju blivit jättemodig och framfusig! 😀

En bild som inte publiceras i tidningen. Under rubriken ”vad håller dom på med egentligen” 😀
Mitt jobb. Att vara omgiven av så här många killar 😀 Inte illa!

På hemvägen från matchen, i bussen, beundrade Marina och jag molnformationer. De såg dramatiska ut och vi pratade om hur klimatet förändrats under de senaste årtiondena.

Den här bilden tog jag hemma från balkongen. Vädret har varit omväxlande. Vi har haft störtregn, blåst och sol om vartannat.

Torsdag – det är dagen då

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Stämning med ljus.

… jobbet med Nya Östis har rotts i land. Det är dagen då tidningen kommer ut om allt går som det ska och det har det för det mesta gjort. Utdelningen kan halta ibland, men vi har alltid lyckats producera tidningen.

Torsdag är dagen då jag lite kan varva ner efter redaktionsmötet och se fram emot en halv ledig fredag och en hel ledig lördag innan jobbet åter börjar på söndag. Då brukar jag skriva ledaren och nu blir det också innebandyreferat eftersom säsongen kör i gång på lördag!

Tomatfamiiljens skuggspel.

Den här torsdagen har också bjudit på varierande väder. Allt från stilla strilande regn till korta skurar av ösregn. Men också blåst och sol. Jag gillar tomatfamiljens skuggspel mot väggen 🙂

Fikus robusta, även fönsterfikus kallad?

Den här växten fick jag av min dåvarande make 2009 då jag blev nyhetschef på Östra Nyland. Det är en seg och tålig växt och om det är en fönsterfikus så kan jag säga att den trivs vid fönstret 😀 Då jag googlade kom jag fram till att den kanske också kallas fikus robusta.

När jag mötte glädjen…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Innebandyn har bjudit på många glädjestunder. Här har Lovisa Tor vunnit silver i finska cupen 2018.

Innebandyn har gett mig som supporter många glädjestunder och känslor av gemenskap, som i en stor familj, sedan 1998.

Tacksamhet och stor glädje kände jag också då min mamma hösten 2018 klarade en stor operation och ett par månader efter den åter kunde flytta hem och klara sig själv.

Glädje känner jag i vardagen då vänner säger något snällt och uppmuntrande till mig. En solig dag med blå himmel gör mig glad, speciellt nu med fågelkvitter på våren.

Det här är en del av Orsakullans utmaning med trettioen frågor eller påståenden i mars månad.

Glad måndag, 04-03-2019

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Vädret ute är grått och ganska kallt. Den här bordsdekorationen går ton i ton med färgerna utomhus just nu.

Själv känner jag mig ganska seg efter att ha suttit i buss över åtta timmar i går. Skrikit och kämpat fram Tors innebandyherrar till en seger i förlängningen.

Att åka i samma buss som spelarna var roligt. Och att vi kom till slutspelet är kul. Lite surt var det dock att vi landade på femte plats i den mycket jämna serien och inte fick välja motståndare själva. Nu tvingas spelarna åka upp till norra Finland två gånger på fyra dagar.

Men – i slutspelet gäller det att besegra alla motståndare man möter, vem de än är – så nu är det bara GLAD MÅNDAG och SE FRAMÅT som gäller 🙂

Veckans ord – VIS

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Veckans ord i Sannas utmaning är VIS. Synonymer till ordet är bland andra klok, insiktsfull, erfaren, lärd, förståndig, förnuftig, vettig, kunnig och klarsynt.

Motsatsorden är dåraktig, galen, oförnuftig och okunnig.

Som substantiv beskriver ordet VIS ett sätt, ett skick, en metod. ”På så vis, jaså? Är det så? På sätt och vis, i viss mån, på intet vis alls.

Språk och ord är intressanta!

Bild från matchen Tor-Rangers i söndags.

Här kan man fråga sig varför Rangers-spelaren med nummer 27 på bröstet gör på detta vis? Det är inte förnuftigt att sparka bollen… han är således inte vis.

Ett inofficiellt matchreferat

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

I dag jobbade jag inte för tidningen då jag var på innebandy. Vi turas om med en kollega, han skrev i dag och jag sköter matchen i morgon eftersom Tor har två hemmamatcher denna helg.

Bilden är tagen med min mobiltelefon, jag tycker den blev hyfsad!

Jag jobbar ju inte heller längre för Tors innebandy, så i princip kan jag skriva vad jag vill om matchen. Åtminstone på min blogg 😀 Allt det jag inte skulle kunna skriva i tidningen.

Dessutom betalar jag inträde till matcherna då jag inte jobbar, så att jag med gott samvete kan vara en ”huligan”, eller i alla fall en högljudd supporter.

I dag gjorde domarna allt de kunde för att gästande Tikkurilan Tiikerit skulle vinna. Tor åkte på de flesta utvisningarna, ibland av orsaker som en supporter med blågult hjärta inte alls förstod. Kunde inte gästerna träna lite mer, skaffa sig muskler så de inte ramlade omkull av minsta lilla tackling? Alternativt sätta stenar i fickorna för att få mer tyngd.

Då tigrarna tacklade våra oskyldiga små änglar så att de utan vingar gjorde en flygtur över sargen, med buller och bång ska ni veta… då fungerade varken visselpipa eller armar för domarduon.

Vi var utvisade hela arton minuter, det vill säga nästan en hel period, men starka tillsammans red vi ut stormen och vann slutligen matchen med siffrorna 7–4.
Två mål gjordes i numerärt underläge. De smakade extra gott 😀
Domarduon såg ilsken ut, men att underkänna de där målen täcktes den ändå inte 😀

Nu toppar vi tabellen och har tre matcher kvar i grundserien.
I morgon möter vi tabelltrean Rangers. Då blir det inget inofficiellt referat här utan något mer sakligt i torsdagens tidning.
Om domarna då är dåliga skriver jag troligen endast ”domarna hade en något oklar linje”.