Hur galet som helst, del 65

Hade vädringsfönstret öppet en stund i kväll. Det var minus sexton grader ute och plötsligt hade denna formation uppenbarat sig på mitt köksfönster.

Jag ser en lite uppgiven figur och känner igen mig själv.
Jag är inte förkrossad och inte arg.
Kanske mest förvånad över hur människorelationer fungerar. Hur sköra de kan vara utan att jag förstår det.

Jag är ju den där blåögda sorten som tror gott om alla, och jag vill fortsätta tänka så. Även om det gång på gång leder till att jag får käftsmällar.

Jag vill söka försoning, förståelse och jag vill ha ett stort hjärta. Också i de stunder då jag helt tydligt hånas för det och blir missförstådd.

Myntet har alltid två sidor. Du kan höra min version av en story och du kan förstå mig. Nästa dag hör du en annan version av samma story, av en annan person. Och du kan förstå även den personens tankar.

Det är så livet funkar.

Imorgon ska jag visa gladare bilder. En jättefin ostbricka och min fina hockeyskjorta ❤