I dag var jag i Isnäs, som ligger i Pernå, som är en stadsdel i Lovisa. Tokigt känns det ju att kalla de små byarna stadsdelar men sedan 2010 är de som förr var Pernå, Strömfors och Liljendal kommuner en del av Lovisa stad.

Hur som helst var jag där på jobb, på ett möte som gav information om senaste nytt på vatten- och avloppsfronten.

Hade maken med som sällskap på resan, totalt sju mil lång. När vi var på väg hem sa han ”det är ju faktiskt ganska mysigt här ute på landet”.

– Jodå, svarade jag. Tills vargen och björnen korsar gårdsplanen. Eller tills knarkkurirerna uppenbarar sig.

En varg har faktiskt rört sig i Pernå och vem vet när björnen dyker upp. Knarkkurirer fanns här också (dock inte i stugan på bilden), men det fallet uppdagades och rättegången är avklarad.

Hur var det nu man sa? Något om ”i de lugnaste vattnen”…
Usch. Jag gillar inte alls tanken på att idyller ruskas om och förstörs då brottslingar får för sig att göra skumma affärer mitt på ljusa dagen. Då som folk minst anar det och på platser där många tror att grova brott aldrig kan hända.