jobb

Överraskningsgåva!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Min syster har sedan många årtionden tillbaka en brevvän i Österbotten. De skriver sånt som vi kallar riktiga brev, som skickas med posten i kuvert och inte via mejl. Denna kvinna i Österbotten har en fantastiskt fin handstil, vilket min syster också har, men hon skriver ibland breven på dator. De sätts sedan ändå i kuvert och de här kuverten förses med fina klistermärken.

Brevvännen är också en hejare på att skapa personliga, handgjorda, vackra kort till födelsedagar, påsk, jul och andra högtider.

Då jag fick se klistermärken som hon hade köpt blev jag ju grön av avund och som den 4-åring jag är deklarerade jag bestämt för min syster att sådana vill jag också ha. Jag skulle ta reda på varifrån jag kunde köpa sådana.

Men döm om min stora glädje och förvåning då jag idag fick några ark som brevvännen hade sänt till min syster ❤ och med tanke på mig. Som tack sände vi ett foto via Whatsapp där jag höll märkena i min hand och log så brett som jag nu bara kan le 😁(fast nä, så där kan jag inte le, att tänderna syns).

I morgon har jag sovmorgon och det behövs. Fyra dagar har jag jobbat intensivt och det känns i ryggen.

Idag var det åter mamma-handla-dosera mediciner-dag, och dessutom gjorde jag ett inledande jobb för ett kommande reportage.

Slutet av veckan borde vara LITE lugnare.
Hur brådis blir det månne sedan då jag blir pensionär på riktigt 🤔😂

Olika vyer och tisdagstankar

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ågatan i Lovisa, fotograferad i söndags. Då hade vi fint väder med sol hela dagen. I går, måndags, regnade det hela dagen. I dag ser det ut att vara mestadels sol.

Jag vaknade kring nio i morse och är tacksam för varje natt då jag fått sova hyfsat bra. I maklig takt kommer jag igång med bädda sängen (använder inte överkast), frukost, starta datorn, kolla om det kommit in förfrågningar om frilansjobb, andra mejl som behöver svaras.

Sköter mina växter i köket som är en underbar plats, särskilt om morgnarna och i förmiddagssolen.

Såsom det ser ut har jag två jobb idag. Lagom. Igår var jag på en utställning som ni får läsa mer om i torsdagens Nya Östis den 5 juni (redigerat: artikeln framflyttad till pappers-NÖ den 12 juni, men kan läsas på NÖ:s webb redan nu).

Där var arbetsvyn den här 😀 En god kakbit, med smak av apelsin och choklad, och ett glas vatten under intervjun.

Ett annat foto därifrån sparar jag till söndag, då jag nu börjat tänka lite mer på Veckans foto-utmaning som bloggvännen Åke håller i då.

Om kvällarna har jag läst några sidor i böckerna om Tove Jansson. ”Min målarsång” innehåller väldigt mycket intressant, och min personliga tolkning är att flera av sångtexterna hon skrev var riktade till Viveca Bandler, som Tove hade en kort kärleksrelation med. Den mer långvariga relationen hade hon med Tuulikki Pietilä. Tror att den blev mest betydelsefull, kanske mer trygg och mindre stormig.

Då Viveca gav upp relationen var Tove sorgsen och skrev av sig. Som sagt, min tolkning av det hela.

Jag känner igen mig i så mycket av det som Tove skriver. ”Novembervisan” är en annan sådan, och mer lär jag ska få uppleva då jag långsamt läser vidare.

Hur galet som helst, trädgårdstrollet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Trädgårdstrollet innan hon igår var hos frissan och fick topparna klippta 😀

I dag har det varit full rulle från nio till 17.30. Först förbereda tidningen för 5 september, sedan ha första sitsen med nya chefredaktören Marit. Vi jobbade intensivt fyra timmar. Tiden bara flög iväg.

Marit hämtade med sig två kakbitar från Café Favorit, och det blev en god inledning på jobbet. Än har vi mycket kvar att gå igenom men vi har en månad på oss.

Sedan var det vanliga rutinen med att hjälpa mamma. Mataffären och apoteket.

På sikt ska det bli skönt att inte ha minutschema.

Hoppa på tåget – och dittdatt-funderingar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Temat hos lokföraren Åke i utmaningen Hoppa på tåget är Konst. Jag hittade en bild som jag inte använt, från en utställning vi besökte med syrran i maj på Galleri Theodor. Konstnären som målat denna tavla heter Heidi Heinonen. I utmaningen var önskemålet att den som deltar inte visar en tavla, men jag hade inget annat och jag tycker bäst om att delta i sådana utmaningar som ger oss bloggare frihet och inte press. Så jag hoppas att mitt bidrag duger och inte förkastas 🤣

Det har varit två rätt turbulenta dagar efter att nyheten om mig gick ut, det vill säga att jag lämnar chefredaktörskapet på Nya Östis mot slutet av september. I torsdags ringde telefonen direkt klockan nio när min ledare kom ut på Facebook. Borgåbladet hörde av sig och senare även Yle Östnyland (radio) och Loviisan Sanomat.

Det värmer mitt hjärta att många tagit kontakt via mejl och Messenger, via sms och Whatsapp, skrivit kommentarer på bloggen, på min Facebooksida och i NÖ:s FB-grupp. Det har varit många sensitiva ögonblick och minnen från tider som gått. Jag har med åren blivit allt känsligare och jag blir lätt rörd, så tårarna kommer och rösten brister många gånger. Jag har bara fått tack och lyckönskningar. Självklart vet jag att i dessa fall yttrar sig inte de som tycker det är bra att jag stiger åt sidan, eller de som tycker att jag borde ha gjort saker annorlunda. Telefonerna har säkert gått heta kring det också, men jag har sluppit negativa kommentarer.

Den här hösten och under kommande vinter får jag öva mig i vad det handlar om att ha egen tid. Tänk att med gott samvete få vara ledig då jag vill, men också att ta emot uppdrag som jag förhoppningsvis erbjuds och sedan tacka ja eller nej till dem. Jag har efter åtta år som egenföretagare nästan glömt hur det är att inte jobba hela tiden.

Ytterligare ett stort beslut fattat

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Så här firade jag och en kollega i våras då Nya Östis fyllde nio år. Oj, så mycket jag älskar den tidningen och jag älskade även dess föregångare Östra Nyland där jag jobbade mellan åren 1987 och 2015.

I våras fattade jag beslutet om att ta partiell förtida arbetspension från och med första juni. Då beslöt jag också att jag slutar som chefredaktör för Nya Östis och datumet blev senare bestämt till den 30 september. Det här med att sluta, eller att i första hand trappa ner i jobbet, är ju inte något dramatiskt. Ändå kändes det som ett stort beslut och att framtiden, åter en gång, är helt öppen och oviss för mig.

Jag har befunnit mig i liknande situationer många gånger tidigare. Alltid har jag försökt känna tillit då jag hoppat ut i det okända. Jag har försökt intala mig att saker och ting ordnar sig. Att jag ska lita på min magkänsla. Det oaktat har jag legat sömnlös ibland eller vaknat tidigt på morgonen av grubblerier. Men det är säkert helt normalt att känna så.

Här finns min ledare som ingår i dagens tidning.

Det har varit svårt att hålla tyst om det här hela sommaren, men jag ville att alla medarbetare skulle få ha arbetsro då. Nu är allting offentligt och det känns skönt att kunna gå vidare.

Ytterligare en vinkel från hemmet

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Jag har möblerat om ganska många gånger. Flyttade med grannen Pias hjälp i förrgår teven och soffan, vet inte hur många gånger vi testat olika alternativ, men nu börjar det kännas bra.

Här sitter jag i soffan och fotograferar mot köket och sovrummets dörr. Till vänster syns kakelugnen, sedan spegeln, sedan en del av köket och till höger sovrummet 🙂

Jag har ju många grönväxter och även de har fått flytta runt. På vintern kan det bli rätt mörkt i bostaden och då får jag åter se var växterna trivs bäst, var de får lagom med ljus men inte behöver stå för kallt.

Hösten och vintern blir således spännande tider på många sätt och vis.

I dag ska jag i all enkelhet fira att jag varit fem år chefredaktör för Nya Östis. Mitt företag fyllde åtta år i juli och det datumet glömde jag just då bort.

Åtta år som egenföretagare utan någon längre semester, och aldrig betald sådan, är en lång tid. Jag lyfter sedan ett par månader tillbaka partiell förtida ålderspension. Målet är att på sikt jobba mindre så att jag också hinner göra annat medan jag har någorlunda med ork. Mitt knä är i ganska bra skick nu, men det blir troligen aldrig riktigt totalt bra eftersom allt bottnar i en gammal meniskskada och med åren slits ju människans leder hur vi än försöker hålla oss i form 🙂

Tomatbebisarna i givakt!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Här står tomatbebisarna redo i rad och i givakt för att snart få flytta ut till ett växthus. Vi talade sinsemellan om det igår. Människan ska ju tala med sina växter, de mår bra av det då koldioxid frigörs, har jag förstått. De här får också mycket vatten, ska gödsla senare, och dagligen duschas de flera gånger.

Den här dagen har hittills gått i arbetsfördelningens tecken. Har tre mejlboxar att vittja och ibland är där en hel del att åtgärda. Just nu är det också slutet av månaden, sista tidningen i maj har kommit ut och arvoden ska räknas.

Snart ska syrran och jag handla till mamma, också något vi gör minst en gång i veckan. Efter det, kort frissatid för toppning. Ikväll sedan åter jobb med arvoden och rensa, röja, packa här hemma 🙂

Testade belysningen

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Arbetsmiljö. Testade belysningen innan jag tog foto av en person som jag intervjuade.
Började jobba halv tio och slutade vid sjutiden på kvällen. Här emellan fick allt från förberedelser av följande tidning till Teams-möte och ett par intervjuer plats. I samband med kvällens intervju kunde jag äta och dricka gott, vilket inte är fy skam då jag sällan hinner göra mat hemma.

När vi skulle åka hem regnade det rätt mycket. Positive thinking är att det är bra att det är +4 grader, för annars hade allt kommit som snö.

Knäet är ganska ok nu. Lårmuskeln stel, vet att det tar tid att läka. Sover hyfsat bra.
En dag i taget är ändå det som gäller. Det här med knäet och en del andra saker som hänt och händer har fått mig att stanna upp och tänka vad som känns viktigt i mitt liv ❤

Här är det välsandat

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… på trottoaren i backen utanför mitt hus. Men på många platser var det extremt halt i går. Det är ju egentligen omöjligt för många att hålla gator och trottoarer i skick. Det regnar en dag och är plusgrader och snön smälter. Till natten blir det minusgrader och fryser på.

Igår var det storm också, så det var inte särskilt lockande att gå ut, men jag knatade iväg till bokföringsbyrån som ligger granne med huset där jag bor.

Det blir lite intetsägande inlägg när jag jobbar från morgon till kväll måndag, tisdag och onsdag. Jag ger ut texter, har kontakt med ett femtontal frilansare, intervjuade en potentiell ny igår. Förbereder Teams-möten och skapar länk till dem, betalar fakturor, planerar kommande tidningar.

Nu ska posten strejka två dagar (torsdag-fredag) vilket betyder att tidningen vi jobbar hårt med just nu delas ut först nästa vecka… men det är inget vi kan göra något åt. På torsdag delar vi vår tidning på webben och i vår Facebookgrupp, och kan ju alltid hoppas att någon som inte prenumererar fattar tycke för Nya Östis.

Glad onsdag med Mumin!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Har under en kort period fått två postcrossingkort med Muminmotiv från Japan. Många där är ju såsom jag, hängivna fans av Moomin Characters ❤

Skickade själv det här kortet till en Mumin-vän i Holland. I postcrossingen får man ju ha önskemål om vilka motiv man vill ta emot. Det hör inte till att ha så kallade ”demands”, det vill säga krav. Ändå skriver en del medlemmar vilka kort de INTE vill ha, och det må vara okay.

De mest hektiska arbetsdagarna, måndag-tisdag-onsdag, som brukar bli minst nio timmar långa, börjar nu lida mot sitt slut. Slutspurt ännu i värmen och sedan hade jag tänkt ta en cykeltur, men kanske måste vänta tills det blir svalare än de 25–27 grader vi har nu.