jobbet

Trees on Tuesdays, en lugn morgonstund

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Bilden är tagen i lördags, det hade regnat då. Parken ligger utanför mitt hem. ”Mitt” hus skymtar borta till höger på bilden, lite smått gult under trädgrenarna. Det ståtliga huset till vänster är gamla Hotel Skandinavia, som tyvärr förfallit mycket de senaste årtiondena. I mitten på bilden, där det syns fönster med gröna tejpningar, ligger stadens infokontor Lov-Info.

Jag sov gott i natt. Säkert för att jag hade jobbat hårt med veden mellan fem och halv åtta. Trodde jag skulle vakna med rejäl muskelvärk, knappt komma upp ur sängen 😀 Men tillsvidare har jag inte direkt ont nånstans, är bara lite stel i ryggen.

Vid niotiden var jag redan ute i växthuset och plockade tomater till morgonmackorna. Det var en lugn och fin morgon, +16 grader, fuktigt i gräset och små vackra spindelnät här och där.
Hämtade posten, duschade och började sedan jobba.

Jag har en vecka kvar på heltidsjobbet. Sedan ska jag packa inför läsarresan och efter den får jag se vad jag börjar göra, vilka uppgifter jag får och vill ta.

Ikväll har jag mycket att ordna här hemma, men nu känns allt bara kul. En enorm lättnad att veden är inne. Också här i vardagsrummet har jag ett par Ikea-kassar med mindre björkvedsbitar som ska landa i en korg och en del klabbar som ännu får plats i vedställningen ❤

Det var rätt tid att flytta in i detta gamla hus på sommaren. Jag har under ett par månader hunnit få mina möbler och andra grejer nästan på plats. Mycket har jag hunnit oroa mig för, men allt har ordnat sig och nu känns allt åter lugnt. Livet i ett gammalt trähus har hittills motsvarat förväntningarna. Både vad gäller sånt som är besvärligt och sånt som är riktigt härligt ❤

Och snön den vräker ned…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Den här bilden är från en sen kväll den 21 januari. Det var ganska kallt då och jag skulle på promenad.

Sedan smalt snön bort, snöhögarna från gatorna forslades också bort, och jag gick i väntan på en tidig vår.

Men tji fick jag. Och det är ju bara 18 februari i dag. Mycket vinter kvar, och dessutom sportlov för eleverna från våra skolor. Så kanske någon av dem VILL ha snö.

Men 15 centimeter på en natt betyder att vi åter har stora högar av snö längs gatorna. Isen under nysnön är förrädisk, många trottoarer så här på en lördag oplogade.

Det är inte så mycket vi kan göra åt vädret. Hjälper LITE att gnälla dock 😂

Jag har nu fått vila ett par dagar. Imorgon skriver jag två texter, vilket jag inte skulle ha gjort i vanliga fall då nya arbetstider gäller. Men ett möte ritades överraskande in i mitt måndagsschema och för att slippa stress den dagen ägnar jag en timme till ett par artiklar imorgon. Egentligen skulle jag inte behöva rapportera det till någon, men då jag har märkt att det finns personer som följer mitt schema och håller koll – ”vilar hon nu verkligen”… så kan jag säga att ”jo, det gör jag” 🙏

Nu behöver jag lugn och ro

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… ja, alltså resten av sena eftermiddagen och kvällen. Rubriken kanske kan upplevas som makaber då den är från en grav. Det är inte riktigt det lugnet och den ron jag ännu är ute efter. Å andra sidan vet vi aldrig när våra timmar är räknade.

Har haft en extremt intensiv dag med massor av mejl och annan konversation som har med jobbet på tidningen att göra. Om jag inte hade jobbat sex timmar i går vet jag inte hur jag skulle ha rott i land den här dagen.

Min paus för att komma bort från datorn i dag och för att få en nypa frisk luft var ett besök på kyrkogården. Där planterade min syster ljung och jag lade ner en krans med ett ljus och en ängladekoration.

Se så fint tagetesen blommar fortfarande!

Det är ingen speciell minnesdag i dag. Vi har varit rätt ofta till pappas grav den här sommaren och hösten. Tidigare i somras behövde vi vattna där ofta då det var så varmt. Nu har vi gått dit för att se att allt är skick och bytt ut en del växter.

Kanske snart dags att plocka fram ett nytt pussel? Då kan jag varva ner.