… ja, alltså resten av sena eftermiddagen och kvällen. Rubriken kanske kan upplevas som makaber då den är från en grav. Det är inte riktigt det lugnet och den ron jag ännu är ute efter. Å andra sidan vet vi aldrig när våra timmar är räknade.
Har haft en extremt intensiv dag med massor av mejl och annan konversation som har med jobbet på tidningen att göra. Om jag inte hade jobbat sex timmar i går vet jag inte hur jag skulle ha rott i land den här dagen.
Min paus för att komma bort från datorn i dag och för att få en nypa frisk luft var ett besök på kyrkogården. Där planterade min syster ljung och jag lade ner en krans med ett ljus och en ängladekoration.
Det är ingen speciell minnesdag i dag. Vi har varit rätt ofta till pappas grav den här sommaren och hösten. Tidigare i somras behövde vi vattna där ofta då det var så varmt. Nu har vi gått dit för att se att allt är skick och bytt ut en del växter.
Kanske snart dags att plocka fram ett nytt pussel? Då kan jag varva ner.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ja, det var då lugnet före stormen – alltså din minisemester utan minsta stress och utan internet och sedan kommer extra mycket jobb som ett brev på posten. Orättvist kan jag tycka, men that’s life…
Blir ofta så, alla dagar förutom kanske lördag-söndag kommer det massor av post till redaktionen. Tidningen har vuxit, vi har med åren också blivit fler som delar på jobben, annars skulle det inte gå.
Ja, du behöver nog ett pussel 😉 En avvägningsfråga i mångt och mycket. Såg du hade stugsemester.
Jag har varit bortrest men hemma så ramlar verkligheten på mig i form av trötthet. Så är det alltid. Men vill ändå resa bort ibland 😀
Att resa bort ett par dagar gör gott. Tystnad, miljöombyte för mig – viktigt.
Men inte vill jag bo en vecka på en stuga utan stimulans.
Allt har sin tid 🙂
Ja, vissa yrke kräver mer och gärna sväljer en helt. Men du tar dina guldkorn när det behövs.
Ibland undrar jag om jag kan prioritera rätt, – men jag tar en dag i taget.
En dag ska vi dö, men alla andra dagar lever vi.
Exakt så är det – kloka ord att komma ihåg. Vi lever NU.
Eller hur!
Kyrkogården är en plats som ger lugn. Så vackra blommorna är fortfarande.
Kramar från oss
Ja, där hittar man lugnet, ingen stressar på 🙂
Kram!