Den här bilden ger riktiga vårkänslor. Katten och dess ungar njuter i vårsolen, de första blommorna blommar. De olika gröna och gula nyanserna hör våren till.
Jag godkänner era kommentarer senast den 6 april. Kanske innan, om jag har möjlighet att göra det under resan. Men det är inget jag stressar med 🙂
Glad påskdag och första april – lurar du nån i dag så kom ihåg att lura på ett snällt sätt!
… vill jag ha då jag jobbar. Just nu känns det ännu mer angeläget än någonsin att få allt förtecknat, med papper och penna i en kalender, och som kom-ihåg-listor på Word-dokument som går att skriva ut via datorn.
Telefonens och Googles kalendrar i all ära… men sviker tekniken mister du allt det där viktiga. Plötsligt finns inget kvar. Således är det dubbelgardering som gäller.
Papper och penna är fortfarande överlägsna arbetsredskap. När jag intervjuar någon, inte står jag där och gör anteckningar på telefon, inte på padda heller 😀
Att skriva ner saker gör också att mitt visuella sinne aktiveras. Och så får jag bort saker ur hjärnkontoret 🙂
Alla som känner mig och som vet hur jag brinner för det riktigt lokala i samhället. Tveka inte när det gäller att ta kontakt och säga hur ni vill att lokaltidningen Nya Östis ska utvecklas.
Och nej, jag är inte ny chefredaktör, någon hann redan fråga det på stan.
Min nya titel (redaktionschef) är inte heller viktig i sig, men något namn ska uppdraget ha, det handlar ju också om ansvar.
För mig är samarbete på alla nivåer viktigast, och att tidningens alla medarbetare känner sig involverade, delaktiga.
Det kan låta som runda ord, klichéer, men jag försöker hela tiden öppna läget och skapa ännu bredare kontaktytor där läsare och vi som jobbar med tidningen kan mötas som vanliga människor. Alla är värdefulla, alla har sin viktiga uppgift att fylla.
På Nya Östis finns inga trösklar, inga artiklar är för små, inga tips för obetydliga. Tidningen vill vara riktigt människonära ❤
Maj är en underbar månad, kanske den bästa på hela året!
Inte bara för att det är min födelsedagsmånad, men så småningom börjar allt grönska.
Och så har jag tydligen lite pippi på att ta närbilder av blommor just nu 🙂 Nejlikorna har stått sig fina över två veckor.
Dagen har börjat med översättning av ett pressmeddelande.
Fortsätter snart med redaktionsmöte och några ärenden på stan.
Det är fint väder så jag tar nog en cykeltur också!
Den här bilden från årskalendern med motiv av Minna L Immonen passar utmärkt att beskriva den här dagen. Det har kommit snö, och världen är åter vackert vit!
Den här dagen har börjat med diverse mejlkontakter. Tänk så smidigt det går nuförtiden att ha kontakt till och med till Japan!
Ska fortsätta med att skriva ut en intervju och sedan kasta ut några krokar som eventuellt leder till nya intervjuer och artiklar.
Ute är det +2 grader, mulet och ingen snö. Men vi går mot våren!
I går var det någon som på Facebook frågade hur människors årsklockor ser ut. Alltså lite så där att hur ser ditt år ut då du TÄNKER på det. En del talar om uppförsbackar mot julen och sedan en behaglig nedförsbacke mot sommaren.
Min ser ut som Sparbankens fickkalender 🙂 Hittade ingen bild på just den men så här ser jag året framför mig.
Men vi kommer ju dag för dag närmare jul.
Och i dag har man fått öppna första luckan om man har en kalender.
I en kommentar på ett tidigare inlägg nämnde en annan bloggare chokladkalendern. Ja, jag vet att de finns, men jag har aldrig ägt en sådan.
Jag tror att jag alltid tänkt att chokladbitarna i en sådan inte kan vara goda.
Men det är en fördom som kan komma på skam. Kanske jag ska köpa mitt livs första chokladkalender i år? Bara jag hittar någon som jag vågar lita på att innehåller ätbar choklad 🙂
Den här kalendern har jag köpt av Lovisa Tor för att understöda föreningens verksamhet. Bakom varje lucka finns ett lottnummer. Man har alltså 24 chanser att vinna, och det brukar vara fina priser!
Gäller att vara ute i god tid. Jag vill ha exakt en sådan här kalender.
Telefonkalendrar i all ära, men för mig finns det inget bättre än en gammal hederlig pappersalmanacka. Med plats för noteringar invid klockslag.
Att kalendern är tillverkad av återvinningsmaterial ger ett extra plus. Såg först när jag kom hem att jag hade köpt en med finska namnsdagar och inte våra finlandssvenska, men det spelar ingen roll.
Här fortsätter det snöa, jag tror det har snöat hela natten.
Tänk om vi hade snöat in helt och hållet och inte behövt vakna till en morgon då vi får veta att USA valt Donald Trump till president…
Nå, men det är väl som med Brexit i Storbritannien – det var det här folket ville ha. Om dom sedan visste vad dom valde är en annan sak.
Månadsbilden för november i kalendern med bilder av Minna L Immonen stämmer ändå bra överens med hur det ser ut hos oss i dag 🙂
… att planera och organisera. Det är roligt att ha mycket jobb, dagarna blir minsann inte långa.
Utan min papperskalender och min smarttelefon skulle allt vara en enda röra. Via telefonen når jag mejlen då jag inte sitter vid datorn, och här tar många kontakt genom att ringa, sms:a eller skicka meddelanden via Whatsapp och Messenger.
I dag har jag bara en intervju och den måste inte skrivas ut på direkten, så dagen känns lugn. Ändå har jag haft annat att jobba med från 9 till 12.
I natt vaknade jag och började tänka på allt vad flytten innebär från kontakt med elbolag och posten för adressändring till telefonbolag för att veta att dataförbindelserna, som är livsviktiga i mitt jobb, fungerar.
Och nästa vecka ska jag till försäkringsbolaget. Som företagare har jag en del lagstadgade plikter att uppfylla… ibland känns allt det byråkratiska verkligen tungt – men känslan av frihet och självbestämmanderätt övervinner det mesta.
Med den här roingivande bilden från Eijas torp och Eijas Garden som är med i Lovisa Historiska Hus önskar jag er alla en fin dag!
Det blir många symboliska texter och bilder nu 🙂
Den här tog jag på Brokholmen under seglatsen. Visst är det fantastiskt hur träd klarar sig fastän de är väldigt utsatta för vädrets nycker. På den här stranden blåser det ofta och mycket.
Månne inte vi människor har samma förmåga också? Att rida ut stormar, att klara livet fastän rötter kapas.
I går kollade jag samtliga matcher i fotbolls-EM. Tysklands mot Ukraina slutade först kring midnatt. Sedan kunde jag inte somna. Låg och funderade på allt möjligt. Tror jag knoppade av kring två.
Men vad gör det då man har semester? Katastrofalt hade läget känts om jag hade varit tvungen att vakna 6.45. Men nu sov jag till halv tio.
Det är så skönt med inga måsten. De möten jag prickat in för i dag har frivilligt antecknats i kalendern och dem ser jag fram emot.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
