kiosk

Tandtrollens vänner

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

I dag känns det att jag har hunnit med mycket. Stupade i säng
i går redan kvart i nio tack vare friskluftsförgiftningen jag dragit på mig under tre dagar på stugan. Maken gillar inte att jag säger friskluftsförgiftning, det är ju i och för sig ett negativt laddat ord som beskriver en bra sak. Men jag gillar ordet 🙂

Följaktligen var jag uppe innan tuppen gol Kukkelikuu klockan är sju. Redan klockan sex kom jag ur sängen.
Snart är det dags för kiosköppning och i dag köpte jag Tandtrollets alla vänner. Beställde glass i stora lass också och blomman på bilden blir välkomstgåva åt käre Gubben som kommer hem från Dublin i dag. Nästa vecka åker många av blommorna hemifrån till det andra hemmet – KIOSKEN! Jippiii… hela sommaren ligger framför våra fötter 😀

Bra bokväder

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Många klagar på vädret just nu, men det är väl bara att ta det som det är. Vädret blir inte annorlunda hur mycket vi än morrar. Vi har uppehållsväder nu men rätt blåsigt och bara elva plusgrader. Som egentligen är skönt i sig, det går ju att andas nu och kläderna klibbar inte fast i kroppen.
Sedan när värmeböljan kommer klagar vi ju igen…
Men det här är BOKTID eller tid att plöja genom tidningshögarna. Härligt! Så fort jag läst ut ”Jag är Zlatan” så ska jag ta itu med ”Skuggsida” och efter det ”Vi måste tala om Kevin”. Då jag själv nu ska skriva klar min tredje roman behöver jag läsa mycket.

Så här såg det ut på kioskens terrass lördagen den 2 juni på kvällen vid halv niotiden. Så som det nu ser ut öppnar vi kring tisdagen den 12 juni. Då, om inte förr, hoppas vi att solen tittar fram. För även om jag inte klagar på vädret vet jag ju att det är precis så här tom terrassen är då det regnar. För all del, möbler kommer att finnas, och blommor, med de i sig lockar inte människor till stranden. På en badstrand vill folk ha SOL 😀

Räddade Lovisa ur Borgås klor

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Det är inte ofta jag åker över ån efter vatten, det vill säga handlar
i grannstaden. Men det händer ibland. I en affär hittade jag de här näpna hängarna. Vad har Lovisa i Borgå att göra, tänkte jag. Rädda det som räddas kan innan kommunreformen äter upp oss. Bordstabletten var också söt, limegrönt är fint. Får kanske pryda kioskdisken i sommar.

En annorlunda sovplats

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Här, i arbetsrummet, ska jag sova tre nätter. Det ska bli spännande!
Jag tycker om att sova på golvet, vilket nu inte automatiskt betyder att jag inte vill sova bredvid min guube 😀
Jag vet inte varför jag tycker om enkla förhållanden.
I min ungdom hade jag för avsikt att sova ute på balkongen en vinternatt. Jag klädde mig varmt och hade det bekvämt. Men då vattenglaset jag hade tagit med mig sprack på grund av kölden gick jag in.
Att sova i enkla stugor, tält eller på golvet i vår kiosk är alltid lika kul.
Jag har antagligen i något av mina förra liv levt under mycket enkla förhållanden. Jag tycker också om att åka buss, långa långa sträckor. Eller tåg. Funderar på att åka transsibiriska järnvägen i sommar. Men inte i någon lyxvagn.

Underliga typer i kiosken

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Dagen efter den ofattbara tragedin
i Norge känns det som om bloggande av det här slaget saknar mening. I samma banor tänkte jag då Japan drabbades av jordbävningarna, tsunami och reaktorhaverier.
Men å andra sidan går livet vidare på sina håll i världen. Oavsett vad som händer. Vansinnesdåden och olyckorna tar aldrig slut. Tyvärr måste vi lära oss leva med vetskapen om att så är det.
Vardagsbloggar kanske kan pigga upp oss lite då nyhetssajterna på webben, tv-sändningar och tidningar svämmar över av elände.

Jag tänkte redan i går presentera en del av de underliga typer jag dagligen umgås med i kiosken. Men sedan kom det där med massakern i Norge…

Barn älskar ju godis. Och ju tokigare namn de har, ju fånigare bilder de presenteras med – desto bättre. Salmiak-Konna (boven), tuggummit Destroyer (förstöraren) och fruktgodiset Dipper. För att inte tala om Camel Balls, men de var slutsålda då jag skulle fotografera dem.

Algerna förgiftar inte glassen och kaffet

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

Jag upplevs säkert av mången som jäv då det gäller att analysera läget vid badstranden där maken och jag driver en kiosk sommartid. Men med tretton års erfarenhet i bagaget har jag ändå mina åsikter om hysterin kring de blågröna algerna.
Det är i och för sig helt rätt det som Loviisan Sanomat skriver i sin rubrik i dagens tidning. Det vill säga att informationen haltar. Men det i sin tur beror på att läget varierar från dag till dag. För det mesta också från timme till timme.
Om ett vattenprov tas i dag dröjer det dagar innan det har analyserats. När lappen om det så kallade algläget kommer upp på servicebyggnadens vägg är testresultatet ofta en vecka gammalt.
Då strandbesökare frågar oss i kiosken om det finns alger svarar vi som det är, det vill säga att vi inte vet.
För det första: vi är nästan aldrig nere vid stranden, särskilt inte soliga varma dagar, för då har vi kunder på terrassen.
För det andra: vi är INGA marinbiologer.
Jag vågar ta ansvar för mitt svar då jag säger att vuxna själva ska kolla vattnet. Ser det oinbjudande ut? Simmar andra människor vid stranden?
Vågar du ta dig ett dopp, duscha alltid efteråt. Se till att små barn inte dricker vattnet eller får det i ögonen. Låt bli att simma om du har öppna sår, vare sig det finns alger eller inte.

Och förresten – välkomna på kaffe med dopp! Varken det, glassen eller godiset förgiftas av de förfärliga algerna.

Jag – en kiva tant!

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Det var en gång en dag som inte började på bästa sätt. Förvisso sken solen och den glittrade underbart i viken. Jag planerade äta frukost på kioskens terrass i lugn och ro. Alla förutsättningar för en bra start på dagen fanns.
Men sedan uppenbarade sig i tur och ordning några typer som antingen hade vaknat i fel säng, eller på fel sida i den. Kanske de hade trampat i ett myrbo på vägen till playan eller kommit på att de glömt lämna in lottoraden och sedan insett att de skulle ha haft sju rätt om, ifall att…
Hur som helst morrade den ena att det fanns alger i vattnet och den andra skrek och svor för att dörrarna till duschen inte skulle öppnas före klockan tio.
Jag som tänkt att jag ska undvika negativa människor och bara umgås med trevliga och positiva personer tvingades inse att som kiosktant får jag inga garantier för att alla som snurrar runt byggnaden ska vara på gott humör.

Men så dök en mamma upp med sin lilla son och dotter. Jag pratade en stund med barnen som var på väg till simskolan.
Strax innan de skulle gå sa flickan på finska: Sinä olet kiva täti (ungefär: du är en rolig, trevlig tant).
Hon gav mig plåster på ALLA små sticksår jag dittills hade förfogats av oeftertänksamma vuxna.

En mulen dag på playan

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Här går det ingen nöd på mig. En mulen dag i kiosken på Playan har jag kontakt till yttervärlden via mobilt bredband. Tid att surfa runt, skriva dagbok, läsa tidningar.
En och annan kund har jag också haft. Det är ju midsommar. På den närliggande campingen finns det folk som inte bryr sig om väder och vind. Somliga vill ha kaffe, andra en bulle eller glass. Barn köper godis.
En dag som den här har jag tid att prata med kunderna och skriva ett blogginlägg. Då solen gassar och stranden är full av människor hinner jag varken med det ena eller det andra… men nog med det tredje, det vill säga kränga glass, kaffe, bullar och läsk.
Du som ännu inte besökt vår sommarkiosk – välkommen! Du har drygt fem veckor på dig att besöka oss.