En helg utan Adrian

Pinsamt, pinsamt att fråga ”vart e poteetren” när man får mat på fina krogen. Det är kycklingfilé med wokade grönsaker och en fräsch salsa. Jättegott var det, och potatisarna… dom kom, i en separat skål lite senare. Inte ens servitriser har ju sju armar.

Efterrätten, en kladdkaka med grädde och mangosås (tror jag), var också utsökt god.
Vi firade alltså i går en kväll i goda vänners lag på Hotel Degerby och sedan tog vi ett par knipare på Saltbodan. Kvällen var ljum och skön, jag klarade mig bra i kort kjol.

Adrian har varit ute på sina egna äventyr. Han kanske kommer hem i kväll. Vi måste göra så här ibland. Vi kan inte vara tillsammans dag och natt, då blir slutresultatet – boken om honom – inte bra.

Och så råkade jag få en frilansgrej för Vasabladet. Den jobbade jag med i går och i dag.
Det var riktigt kul att samarbete över koncerngränsen, vilket jag fick lov till av min arbetsgivare för att Vbl och ÖN inte konkurrerar med varandra och för att jag är tjänstledig just nu. Grejen handlar om Lovisa Historiska Hus-evenemanget som arrangeras 25-26 augusti.

Allt har sin tid

I dag har det varit packning på gång. I morse låg inte så mycket mer än väskorna och nåt annat smått och gott framme. Nu på kvällen börjar det arta sig. Allt mer packas ner och i morgon fraktas det till Nice.

Den här ampelväxten fick jag till min 50-års dag 22 maj. På balkongen har den trivts bra. I dag fraktades den ner till släktens sommarställe där den tas om hand medan vi är bortresta.

De här röda gubbarna åt vi upp i dag. Om övriga mognar medan vi är utomlands får personen som sköter vår lägenhet äta upp dem.

Från kiosken fraktades de här trotjänarna också till sommarstället. Visst var det vemodigt att stänga för säsongen i dag, men allt har sin tid.

En del av våra stamkunder fick cheesecake (bilden), andra kladdkaka. Så många härliga kunder har vi haft också den här sommaren. Varmt tack till er alla!

Tack och hej – leverpastej! Hoppas vi ses nästa sommar!

Så här vacker är vår badstrand i Lovisa. Men i augusti är den nästan alltid folktom. Hur soligt och varmt det än är. Lugnt och skönt kan många tycka, ingen trängsel. Och visst är det så. Men därför är det också dags att stänga kioskluckorna nu. Allt har sin tid.
Också den semestervecka vi känner oss välförtjänta av.