I den här miljön, i stadsdelen Garnison, växte jag upp. Som barn lekte jag ofta på grannens gård, Engströms gård, klättrade bland annat i träd. Just de träden finns inte mer, men mycket annat är sig likt. Vi hoppade i en lövhög också då tant Sally hade krattat på hösten. Jag vet faktiskt inte om vi fick göra det, men jag har ingen minnen av att hon skulle ha förbjudit oss. Huvudsaken var väl att vi inte spred löven på nytt ut på gården 🙂

Jag kan inte heller fråga tant Sally för hon finns inte längre. Men många fina minnen av henne har jag. Bland annat då vi på vintern fick dricka varm kakao i hennes kök.

Jag tror att detta är en klematis. Experter på växter får rätta mig om jag har fel 🙂

Det här enorma trädet har många år på nacken. Grenar måste kapas då och då eftersom det är frågan om enorma krafter som river i trädkronorna då det blåser – och den senaste tiden har det minsann blåst.

Det här var en av nio trädgårdar i Lovisa som höll öppet i söndags då Trädgårdsförbundet arrangerade sitt årliga evenemang.

Och från trädgården hoppar vi till vår badstrand som var min arbetsplats en stund i onsdags. Där pågick simskola som jag ska skriva om till Nya Östis. Hade tänkt åka dit redan i tisdags, men det ösregnade då och simskolan hade därför arrangerats först på kvällen då det lite ljusnade upp.

Att här inte är någon trängsel beror närmast på att klockan var bara 10.30 då jag kom till stranden.