
Ungefär så minns jag att min kurskamrat viskade för några år sedan. Jag målade mycket i svart och rött då, men försökte få in något slag av morgonljus i bilden.
Jag minns också att jag filosoferade mycket kring närhet på den tiden. Det var inte avsaknad av sex, eftersom sex var det sista jag tänkte på direkt efter skilsmässan. Jag hade varit sexton år med samma man och blotta tanken på att ha sex med en ny, främmande person skrämde mig – i alla fall då.
När jag hittade den här målningen då jag städade här hemma (jo, det finns ännu några få små kartonger som jag inte gått igenom) minns jag hur min väninna hade tittat på bilden. Hennes ögon vidgades, hon blev nästan mållös, nickade bara försynt mot konstverket och sa ”du har målat en …..” Fem bokstäver. Det ena börjar på P, det andra på S 😀
Det jag egentligen ville uttrycka med målningen var något helt annat än avsaknad av sex. Jag försöka förmedla den känsla av närhet som de flesta av oss vill ha, någon gång, då och då.
Fortfarande i dag kan jag tänka att det som jag ibland saknar är att bara göra något roligt tillsammans med en likasinnad man. Att prata, skratta och kanske äta något gott. Sex är ju bara en liten del av ett stort liv, funkar det så funkar det och bra så, men nån kanin är man ju inte 😀

















