Det här konstverket finns på en dörr i Kompanjonskapshuset där jag var på ett möte i dag.
Efter mötet gick jag till krogen 🙂 Åter en gång, mitt på en vardag.
Men också den här gången var det frågan om en intervju. Årets företagare i Lovisa är nämligen Loviisan Aarre Oy som äger restaurang Zilton.
Så jag drack bara ett glas saft och blev bjuden på en jultårta.
Resten av eftermiddagen går till att skriva artiklar.
Ha en bra måndag!
Det var skojigt att skriva statusuppdateringen ”På väg till en pub i Kotka” på Facebook då klockan bara var halv tolv på dagen. Fick en massa roliga kommentarer, och kanske någon på allvar tänkte att nu har den där Carita nog dekat ner sig totalt 🙂
Men jag var på jobb. En Lovisakonstnär ställer ut i Pub Albert på Kotkankatu och jag skriver om den till Nya Östis.
Jag ser en katt eller en räv i det av höstfärger sprakande trädet. En del fåglar också förstås 🙂 … och ja, till och med en människas ansikte, en dam med rött hår som lutar sig bakåt med slutna ögon.
Vad ser du?
Ny vecka, nya utmaningar – färg och frihet och glädje åt alla!
Konst i pigga färger gör en ju alltid glad!
Önskar er alla en bra start på veckan – min börjar i arbetets tecken med olika skrivuppdrag som jag gör i egen takt här hemma.
Ute verkar det bara vara +4 grader nu, var frost i natt – men temperaturer på upp till +15 har ännu utlovats och solen lyser!
Vem är det som säger att tavlor ska hänga på väggar?
Man kan ha en i taket också. Till exempel ovanför sängen. Och ligger man på rygg där är tavlan det första man ser då man vaknar 🙂
Var på en utställning i ett hemgalleri i dag och skriver senare om den i Nya Östis. Men där får jag ju inte med hur många bilder som helst, därför visar jag den här tavlan här. Konstnären hade fått idén då hon satt i tandläkarens väntrum och önskade att hon hade varit någon annanstans.
Själv har jag just nu inga tankar om att behöva vara någon annanstans. Jag trivs bra i mitt nya hem och med de arbetsuppdrag jag för tillfället har. Jag lever verkligen i nuet.
Bestämde mig så där för övrigt att skärpa mig lite på matlagningsfronten. Det är ju inte så kul att göra mat i ett singelhushåll, men åtminstone då och då ska jag göra det. Köttfärs är favorit nummer ett. Det går att göra många varianter med färs!
Har ett roligt översättningsarbete på gång och inledde förmiddagen med det. Sedan fick jag en journalistkollega på snabbt besök vid lunchtid. Efter det gick jag på en utställning på Almska gården som ligger bara ett stenkast från mitt hem. Bilderna är därifrån.
Utställningen ”Sprickan” med 88 verk av 67 konstnärer är verkligen sevärd. Om du har möjlighet, gå och kolla, absolut senast den 13 oktober.
Översättningsjobbet fortsätter i kväll, varvat med lite tv och plock bland osorterade pinaler här hemma.
Har varit nästan +20 och sol i dag också. Härligt!
… är en ganska svår nöt att knäcka. Vad behöver man och varför?
Jag har ett arkiv över allt jag skrivit i olika tidningar under trettio år. Ni må tro att det handlar om ett antal pärmar… ska jag slänga dem?
Mina dagböcker och riktigt gamla fotografier kan jag inte kasta. Jag känner att jag blir helt historielös utan dem.
Har varit på en konstutställning i dag, ett jobb för tidningen Nya Östis. Jag tycker om då Galleri Theodor har så låg tröskel, där får allt från amatörer till etablerade konstnärer visa sina alster.
Jag får lite lust att börja måla igen när jag ser andras alster. Men så dyker tanken upp igen. Vad gör jag med alla teckningar och tavlor jag skapar då jag inte kan räkna med att någon vill köpa dem? 😀
Under flytten slängde jag bort största delen av de arbeten jag hade skapat på kursen för två år sedan. Många av dem var sorgearbeten efter skilsmässan och börjar känna att jag nu är klar med det mesta som hade med den att göra.
Nu har jag andra frågor att ta itu med.
Men de får ta den tid de kräver.
Ett konstverk jag hittade i ett privat hem under evenemanget Lovisa Historiska Hus.
Hoppas ni alla får en bra start på veckan.
Måndag är Möjligheternas dag 😉
… för livet i största allmänhet.
För att jag har vänner som stöttat mig genom svåra tider. För att många av dem finns kvar och för att jag fått nya med tiden.
För att jag haft mod och styrka att gå mina egna vägar, även om jag känt oro i största allmänhet och osäkerhet med tanke på ekonomin i synnerhet.
För allting har ju ett pris. Hit hör troligen även känslan av frihet.
Så även om jag ibland är rädd, orolig och osäker och inte alls den tuffa, självsäkra person jag vill vara – så lever jag min dröm just nu.
Jag är tacksam för varje minut som jag får göra saker jag gillar och umgås med människor som är snälla med mig, som inte stjäl energi.
Jag ser fram emot varje dag jag har framför mig. Jag är inte ledsen fastän hösten och vintern med mörker och kyla snart är här.
För även då kan allting hända, om vi har våra sinnen öppna.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 