Har precis kollat fyra minneskort från kameran och sparat 37 bilder från Amsterdam med omnejd för kommande blogginlägg.
Men än har jag inte laddat ner allt från mobilen och från ytterligare en kamera… så det finns att välja bland.
Den här stolen satt jag på då min nyfunna vän på resan Carola och jag besökte Café Hans en Grietje i Amsterdam.
Mera konst blir det de närmaste dagarna, bland annat van Gogh och Rembrandt. Men också vackra fasader, fina fönster och surprise, surprise – blommor!
Att tala om blommor och bin. Var det inte så man kallade sexualupplysningen förr?
Från ett av kurskvällens konstverk saknas då biet.
Var väl ett tafatt försök av mig att skapa något utan erotisk touch.
Men… eftersom vi på kursen får måla vad vi vill… hamnade jag där igen. Bland de stora svepande penseldragen som så gott som alltid slutar med att jag ser nakna kroppar. Och nakna kroppar är vad jag vill måla, så varför försöker jag mig ens på blommor? 😀
Så jag ger upp. Folk får tänka precis vad dom vill om mig. Tro att sex är det enda jag har i huvet…
Så är det förstås inte. Men när jag målar blir det för det mesta kroppar, och nästan alltid är de utan kläder.
I morgon ska jag visa bilder från en riktig konstutställning på Almska gården som jag besökte med en väninna i dag.
Träd fascinerar mig. Och skuggor av dem som faller mot trottoaren eller marken. Jag har många gånger tänkt att jag ska måla dem, alltså inte måla på trädstammarna, utan närmast göra en tavla med trädmotiv. Men eftersom jag inte har tålamod att pilla och teckna tror jag att det får låta sig göras på annat sätt. Idéer finns.
Nu vet jag att konsten fungerar som terapi.
Kände mig deppad och hade noll inspiration för konstkursen.
Men vännen jag börjat gå kursen med fick mig övertalad.
Ser kanske ur psykologisk synvinkel inte så bra ut. Deppad människa målar sin syn på världen?
Kom sedan på att jag skulle testa en tryckteknik. Jag hade ingen lärobok att utgå från, frågade ingen om råd. Tänkte bara att gult på svart blir bra. Lite vitt blandade jag i det gula och lite målningsmedium (förändrar färgens egenskaper, kan förlänga torktiden, öka transparensen eller göra färgen blankare – källa).
När sedan en annan kurskamrat gav mig sina överblivna färger som låg på ett fat av papp visste jag plötsligt vad jag skulle göra. Jag hade precis målat en knallgul botten och tänkt föra över något mönster i svart på den. Men i stället använde jag hennes färger och åter en gång min tryckteknik. Inget slängdes bort, allt togs till vara.
Och sedan fortsatte jag av bara farten, just for fun.
Alla de här tre konstverken är inte riktigt färdiga än. Ska stilisera dem nästa vecka.
Egentligen hade jag börjat kursen med att måla en bild av en vit muminfigur på blå botten. Verket skulle heta ”Why didn´t I create Moomin”. Teckningen blev naiv och jag tyckte Mumintrollet sa till mig att jag ska sluta försöka rita något realistiskt.
– Kludda, sa figuren. Det är du bättre på.
Tänkte sedan slänga Mumin i skräpkorgen innan jag gick hem. Men ytterligare en kurskamrat räddade honom i sista stund och bad mig signera teckningen 🙂
Så glad jag blev av kvällens konstkurs! Konst funkar verkligen som terapi!
Men vissa saker måste ändå göras.
Blir inte mycket disk i ett singelhushåll. Det här är vad som blivit på hög sedan måndags då tv-teamet var här. Två kaffemuggar extra.
Ska diska bort allt i dag.
I går var jag på en utställning på Almska Gården. Rolf ”Offe” Söderlings färgglada och fantasifulla alster gjorde mig glad för stunden. Skrev ut artikeln i dag.
Hann i dag också med valdebatt på svenska gymnasiet. Elevkåren där hade bjudit in riksdagsvalskandidater och det blev en bra debatt, vågar jag säga fastän jag inte hann ta del av riktigt hela.
Men just nu känns ingenting roligt. Det kan jag gott erkänna.
Vad som gjort mig så nedstämd kan jag tyvärr inte berätta i dag. Men jag antar att det blir ett blogginlägg om alltsammans så småningom.
Så jag tar åter en timme i taget, så som jag gjorde i maj då allt det ofattbara hände.
Jag var nedstämd ännu då jag lämnade jobbet (vilket jag skrev om i förra inlägget).
Hade behövt en tid hos terapeuten i dag men hörde i morse att den första lediga tiden privat var halv sex på kvällen. Då beslöt jag mig för att den här gången satsa på min konstterapi i stället.
Hade 45 minuter ledig tid mellan jobbet och kursen. Medan jag väntade på min väninna på Hotel Degerby tänkte jag några sura tankar till. Klottrade ner dem i ett häfte.
Det är säkert mission impossible att hitta en man på nätet. Jag som är extrovert söker en utåtriktad, spontan och social person. Men på nätet finns bara introverta, blyga och asociala personer. Som finlandssvensk pratglad och öppen är jag en minoritet i minoriteten. Usch, i dag vill jag vara arg och missnöjd. I morgon kan jag ångra allt det jag tänkt och skrivit!
Nåja, se det hjälpte att skriva av sig. Väninnan kom och vi fick en värdefull pratstund. Jag skickade också den här bilden till M och han svarade ”En konstnärs liv. Pussar.”
Och genast mådde jag bättre. Det var bara baskern, paletten och pain richen som fattades.
På kursen klottrade jag åter min vana trogen en massa. Vill måla nakna människor men inte något pornografiskt. Den här gången var jag nöjd bara med nedre delen av tavlan som jag döpte till ”Känsloinfernot”.
För jag kom på att jag antagligen varit extra känslig i dag för att Anne Hietanen och jag diskuterade så djupa saker då tv:n var här i går.
Jag tror jag ska lufta mina känslor lite mer här på bloggen. Vara mindre tillrättalagd. Släppa min knäppa humor loss kanske.
En dryg månad sedan jag senast var på konstkurs. När vårterminen sparkade i gång förra tisdagen var jag förhindrad att delta eftersom jag hade en dejt.
Jaha, så var det avslöjat. Men det visste nog rätt många av er ändå.
Och har man lite humor kan man ju kalla det här verket ”Missad kurs”.
I början av kvällen hade jag inga idéer alls. Jag målade på måfå en massa i svart, grått, citrongult som vanligt och sedan rött.
Så småningom började konturerna av en människa forma sig. Det skulle bli en man, men först trädde kvinnan fram. Sedan kom mannen, och ja… jag vet… han är naken.
Så jag funderade faktiskt en timme innan jag beslöt mig för att lägga ut den här bilden. Jag har ju mer eller mindre lovat mina läsare på bloggen att våga visa vad jag målar.
Men… en frånskild kvinna på femtio plus som målar nakna människor?! Tänker hon bara på DET? Eller på SÅNT? Ni vet.
Om en man målar nakna människor tror jag inte samma frågor uppstår lika fort. Eller har jag helt fel?
Sedan kom jag på att jag nog inte är den första kvinnan i världen som målat något sådant här smått erotiskt 😉
Så jag beslöt vara modig och visa mitt verk.
Det har varit en fartfylld dag. Är man ensam reporter på lokaltidningen några dagar uppstår inga luckor i schemat och stolen hinner man inte slita mer än under de tider då man med frenesi knackar ner sina texter.
Dagen började med en utställning på bibban där konstverk som dagisbarnen gjort under hösten ställs ut. Härliga kreationer, inte sant?
Då artikeln om utställningen var klar skrev jag en bokrecension.
Sedan pilade jag iväg till församlingen vars diakoni fick ta emot en donation på 5000 euro av lokala Lionsklubben.
Den här dagen blev det cirka 10 000 tecken för tidningen.
Så kära blogg, kanske du ursäktar att jag inte skriver lika mycket här i dag?
Adrian står nämligen i dörren till mitt arbetsrum. Han nickar mot soffan. På bordet står två Riedelglas och en flaska vitt.
Så jag tänkte faktiskt göra honom sällskap…
… och inte ännu berätta att jag igår köpte en pappfigur i naturlig storlek av Daniel Craig…
… för gör jag det blir jag nog utan vin…
Ja kära läsare, nu kanske jag chockerar en del av er.
Men för att citera Adrian: ”Låt det bära eller brista – de som gillar din blogg stannar kvar och läser den – de som blir chockade av din konst kanske sticker – men du får garanterat nya läsare också” 😉
Titta nu vad jag målat! Adrian är förtjust, fastän han egentligen inte alltid förstår att jag vurmar för Daniel Craig som Bond.
Jag skulle måla Bond-loggan och lite svart och rött däromkring. Men plötsligt såg jag en arm och sedan blev det ett bröst och så blev det ett bröst till.
Bond har alltid gillat kvinnor och nu blev det nakna kvinnor.
Sedan började kvinnorna dansa och fick bastkjolar.
Den här tavlan ska jag måla klar nästa tisdag och sedan tror jag att jag sätter upp den på väggen här hemma – så att Adrian har något att titta på då jag dreglar över Craig 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 