Ser ut som att flytten blir av sen eftermiddag torsdagen den 4 september.
Från och med den dagen tänker jag bo på nya adressen, fastän en del smått krafs säkert blir kvar i gamla bostaden.
Jag har ett datum att se fram emot!

Krafset som blir kvar i vår gemensamma bostad ska vi sortera och sedan skänka till en återanvändningscentral i Helsingfors. En martaförening i Forsby, som ligger på en och en halv mils avstånd från stan, arrangerar en insamling varifrån sakerna sedan förs vidare till centralen. Där återanvänds de på olika sätt eller säljs i butiker runt om i landet.

Det här konstverket står på tomten till ett motell och invid den P-plats jag ofta använder då jag ska till jobbet.
Snyggt eller inte? Ja, det beror ju på hurudan smak man har.

I morse var jag ledsen. Undrade hur jag skulle orka ta mig till jobbet.

Men jag åkte iväg och gjorde min tur vid layouten. Jag har fina arbetskamrater som vet vad jag går igenom just nu.
Anna gav mig en bamsekram och det är skönt att veta att jag när helst jag vill kan be henne ut på en pratstund där vi både kan prata och gråta om vi känner för det.

Och då jag ser bilder på tv från katastrofområden där barn gråter bredvid sina döda föräldrar, där pansarvagnar drar fram och missiler träffar bostadsområden… då tänker jag ”varför gråter jag”? Jo, för att min hjärta brast då min älskade gick ifrån mig – jag har rätt att vara riktigt ledsen och besviken.
Men jag försöker få perspektiv på tillvaron – jag försöker.