ÄNTLIGEN blev det medaljer i friidrotts-EM för Finland. Guld och brons i spjut!
Vi hade till och med trippelseger på gaffeln men en tjeck kilade in sig som tvåa.
Och de här männen kan man ju också vila ögonen på. Riktiga snyggisar båda två!
Antti Ruuskanen guld, Tero Pitkämäki brons.Lassi Etelätalo, fyra i tävlingen, Antti Ruuskanen (guld) och Tero Pitkämäki (brons).
Jag är alltså glad för att friidrotts-EM fick ett bra avslut för Finlands del.
Men lite krystat känns det ändå att skriva det här inlägget, för jag har gråtit många gånger i dag.
Jag FÖRSÖKER se de små ljusglimtarna…
Gjorde en liten blomsterdekoration eftersom det finns så mycket fint och gratis i naturen – visar den bilden i morgon.
Jag FÖRSÖKER tro att det finns en någorlunda bra framtid för mig…
Men i vissa stunder är det bara så oändligt svårt.
Att orka leva med tanken att det KANSKE blir lite bättre om ett år…
Du som har en människa i din närhet – ge honom eller henne en kram. För det är vad jag skulle göra om jag hade någon här.
I går, fredagen den 11 juli, blev en dag då jag kunde notera många plus på listan av bra saker som hände i mitt liv. Jag fällde några tårar då jag gav min födelsedagspresent till mannen som ännu på papperet är min make. Hans födelsedag är ju förknippad med så många fina minnen i kiosken där släkt och vänner uppvaktat honom.
Men jag tar bilderna i rätt ordning! Och vad var det jag vågade? Det skriver jag i slutet av inlägget.
En färggrann bänk med texter.
I Strandparken finns den här sommaren bänkar som olika konstnärer fått pryda med sina målningar. Nu fick jag det äntligen gjort, det vill säga att ta bilder på två av dem. Ska försöka komma ihåg att fotografera de andra också och visa dem här.
En annan bänk med ödlor och rumpavtryck 🙂Se vad jag kan, säger Elise som fyller ett år i morgon.
Vi firade Bennys födelsedag på kioskens terrass och här är hans barnbarn ute och spatserar med gammelfarmor.
På kvällen bjöd svärföräldrarna mig på grillad korv och sallad på sommarstället.Bevismaterial.
Länge hade vi trott att det var en katt som härjade i en av blomsterrabatterna på sommarstället. Men i går hade skurken lämnat bevismaterial efter sig och vi behövde inte ringa polisen utan kunde lösa brottet själva 🙂
Jazz i sommarkvällen vid Café Saltbodan på Skeppsbron.
Då jag visste att det skulle spelas jazz vid bodarna på Skeppsbron den här kvällen tänkte jag att där skulle det vara kul att sitta. Fick veta att även hon och han skulle vara där. Men då bestämde jag mig för att den här staden är också min.
Jag cyklade dit ensam. Tänkte att där måste finnas någon jag får sällskap av och det gjorde det också. Senare på kvällen, då bandet hade börjat spela kom allt fler människor och några kramade om mig, sa att de läser min blogg och att jag är modig då jag öppet vågar skriva om mina känslor.
Nu hoppas jag att slutet av sommaren bjuder mig på fler PLUS än minus. Om jag vågar mig ut bland andra människor måste det ju bli fler PLUS. Sitter jag ensam hemma verkar det bli mer tårar än skratt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 