krans

Lucka 23 bjuder på sol

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Solen lyser över Findus jul – ett kort jag fick via postcrossingen från Dortmund iTyskland. Jag gillar Findus och kollar ibland på teven i efterhand program om katten och gubben ❤

Solen lyser på riktigt på kortet, som utgör lucka nummer 23 i min kalender med julbilder. Den kommer in genom mina fönster och det känns helt magiskt då den visar sig. Betyder kallare väder förstås, men minus sex går an.

Bakom monsteran där längst borta tittar Daniel Craig fram. Han får också lite sol över sig 🙂

Solen står lågt, så det är inte många timmar den visar sig – men ni vet, dagarna ljusnar minut för minut 🎶

Mera julinspirerat. En krans som hänger utanför vår fina bokhandel här i stan.

Det blir hemmadag för mig i dag. Började med att bära in ved och ska elda lite längre tid men med lägre intensitet nu då det lovats -10 grader till nästa natt.

Timmarna går med eldandet, disk, dammsugning, annat plock i knutarna, bloggar, dagbok och julklappar som ska slås in.

Ikväll Bingolottos uppesittarkväll – hurra 🎸🎶

Blandade bilder, nu är snön nästan borta

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Här hade vi ännu massor av snö, i lördags då jag kom hem från kranskursen hängde jag min krans på en krok utanför min dörr. Kan inte ha den inomhus för då barrar den direkt och bladen vissnar.

Här i medborgarinstitutets hus arrangerades kursen. En vacker och trivsam byggnad. Nu är så gott som all snö borta.

Jag har själv lite ”snöat in” på ett visa mina växter i köket. Vackert då solen faller på här. Snö fanns det också då bilden togs. Jag försöker övervintra en pelargon, och sedan har vi växten nere i mitten, i vit kruka, som jag är lite stolt över också då det är en julros vars grönvita blad har klarat sig snart tolv månader. Nya blad kommer upp, men det skulle nog förvåna mig stort om den började blomma på nytt 🙂

Vacker och vemodig

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det är ju vad hösten är. Alla dessa fina färger!
Den här kransen hänger på en dörr i restaurang Kapellet i Lovisa.
En fin plats som inte är öppen enbart om somrarna.

Välkomna tillbaka!

I dag var det konstnärsbrunch där. Företagarnas idéer är många och gästerna från andra städer likaså. Att som restaurangägare leva enbart på kunder från Lovisa går tyvärr inte, ändå hoppas jag att just Lovisaborna ska gynna Lovisaföretag, alltid då det är möjligt.

Att jag själv köpte stövlar från Zalando berodde på att sådana stövlar som jag ville ha inte fanns i Lovisa. Möbelaffär har vi inte heller.

Allt är förgängligt. Snudd på fulsnyggt.

I kväll ska vi ha lite samvaro, utan match, med innebandyfansen! Ett hösttecken också det.

Ett stilleben

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Jag vet inte om den här kransen hade ramlat ner från dörren, eller om någon lagt den på trappan. Låg den alltså med avsikt där som ett vackert stilleben eller är det en från hösten bortglömd prydnad.

Hur som helst, visst är kransen vacker?

Och som ni vet är jag bortrest några dagar. Jag kanske kommer åt att läsa och godkänna era kommentarer under den tiden, men om inte – ha tålamod!

vinterapplen

Midsommarafton BILDER

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Så fint, enkelt men traditionellt med björkar, krans och flagga som välkomnar till sommarstället.
Så fint, enkelt men traditionellt med björkar, krans och flagga som välkomnar till sommarstället.

Sommar.
Sommar.

Vi fortsätter fira Jari Sillanpääs 50-års jubileum.
Vi fortsätter fira Jari Sillanpääs 50-års jubileum.

Glad midsommar - skål!
Glad midsommar – skål med Bengt, Inge-Maj och FasterAster.

Somrigt dukat med det svenska inslaget som jag älskar.
Somrigt dukat med det svenska inslaget som jag älskar.

Midsommarmat och snaps.
Midsommarmat och snaps.

... och lite efterrätt.
… och lite efterrätt.

Kvällen avslutades på Saltbodan med mousserat vin. Rätt mycket folk i rörelse men fasiken så kallt där var. Och ändå hade jag ingen sommarklänning på mig.

Då jag ser tillbaka på mitt liv – hur allt kändes för ett år sedan… då gick jag med sänkt huvud, kände mig oattraktiv, led när jag såg exmaken pussas och kramas med på den tiden nya kvinnan. I dag har han och hon varit ett par över ett år. De ser fortfarande nykära ut. Och vad är väl bättre än det?

I dag håller jag huvudet högt. Jag behöver inte fundera om jag ska våga gå till krogen av rädsla för att träffa dem, se deras lycka.
För det kommer ju en dag då jag själv står där, gör samma som de – ser en person jag håller av djupt i ögonen. Håller den här personens hand, pussas, kramas och vet att jag älskas precis sådan som jag är 🙂

 

Lade ner en liten krans

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… på min pappas grav när jag tog min långpromenad i dag.

Tror att pappa gillar Finlands färger på blommorna på fars dag.
Tror att pappa gillar Finlands färger på blommorna på fars dag.

När jag lämnade kyrkogården grät jag. Kanske inte så mycket mer över att pappa är borta. Han dog 1978 så sorgen har med tiden ändrat skepnad.

Men jag träffade en kvinna på kyrkogården. Hon stod vid sin makes grav och vi pratade om hur sorgen kräver sin tid. Hennes sorg är färsk och hon sörjer en kär person som gått bort. Men ändå hade hon medkänsla att tala om min sorg. Vi konstaterade att sorgen, hurdan den är, behöver sin tid. Vi ska genom alla skeden.

Varje gång tårarna rinner tänker jag att gråten helar mig, så det är bara att låta känslorna ha sitt liv. Att sopa känslor under mattan skulle vara fult gjort mot dem, de har också rätt att finnas.

På gamla kyrkogården finns mycket vackert, bland annat den här byggnaden.
På gamla kyrkogården finns mycket vackert, bland annat den här byggnaden.

Jag har nu börjat få ork att gå långa promenader för mig själv. Har kameran i fickan och kom i dag hem med åtta bilder utöver de här. Dem portionerar jag ur så småningom.

I kväll är det innebandy och heja Tor som gäller!