Muskulösa brandmän med bringan bar

Ja, vad gör man inte för att locka läsare till bloggen? Men tyvärr, det blev inga sådana bilder i dag…

På redaktionens morgonmöte kom vi på att vi kanske borde ha en artikel som tangerar julen, eftersom vi i morgon kommer ut sista gången före den långa helgen.
Kanske vi kunde fråga hur de brandmän som har jour firar julen på stationen? Naturligtvis skulle vi ha fina bilder också. Vi drog några helt rumsrena skämt om muskulösa män med bar överkropp och en brandslang nonchalant hängande över armen.
Men saker och ting blir sällan som man tänkt sig. Dels är vi ju en seriös lokaltidning, dels hände det plötsligt något annat.
Jag råkade själv på en utryckning!

Bilarna håller på att bärgas bort. Lyckligtvis inga skadade den här gången.
Bilarna håller på att bärgas bort. Lyckligtvis inga skadade den här gången.

Medelsvår krock i Lappträsk var rubriken på tilannehuone.fi. Fick en ungefärlig adress, riksväg sex, nära gränsen till Kouvola. För mig betydde det tre mil i en riktning för att kanske få en bild.
Och det man aldrig som reporter vet då man åker i väg är vad man har framför sig. Är det bara en plåtkrock eller är det något värre, med totaldemolerade fordon och döda människor. Kommer jag ens fram till olycksplatsen, kan jag stanna min bil där, eller är jag tvungen att gå en kilometer innan jag får bilden?
I dag hade jag tur på många sätt. Skyddsänglar och krockdynor såg till att ingen skadades. Jag kunde stanna på en sidoväg alldeles i närheten, och jag hann få bilder precis innan fordonen forslades bort.

Och brandmännen då? Jo, jag hann träffa dem också. Många, i alla åldrar. För jag fick vara med på julkaffet där både yngre och redan pensionerade räddningsarbetare träffades. Så har jag inte ett omväxlande jobb, säg?

Bilder från Lovisa

Vårsolen sken från en klarblå himmel och skuggorna blev skarpa. Men Tvärgränd är en liten mysig gata och där finns ingången till det trevliga caféet Tuhannen Tuskan kahvila.
Vårsolen sken från en klarblå himmel och skuggorna blev skarpa. Men Tvärgränd är en liten mysig gata och där finns ingången till det trevliga caféet Tuhannen Tuskan kahvila.

Promenerade i dag hem genom gamla stan och tog några bilder från min vackra hemstad.

Saltbodtorg där en del av kullerstensbeläggningen finns kvar.
Saltbodtorg där en del av kullerstensbeläggningen finns kvar. Det vita huset är restaurang Bistro Cantor.
Många fina gamla hus kantar Trädgårdsgatan.
Många fina gamla hus kantar Trädgårdsgatan.

Ville göra ett lite trevligare inlägg efter krocktexten som jag skrev i går.
I dag var jag på läkarundersökning, har inga synliga men just nu och inte ont nånstans. Men läkaren sa att följderna av whiplashskador kan visa sig allt från tre veckor upp till sex månader efter en olycka.
Om smitaren blivit fast vet jag inte, men polisen har väl inte nån skyldighet att meddela mig det heller.

 

Vittnen till krock sökes!

Vår Volvo har en rejäl dragkrok av robust material, så jag antar att spåret av krocken bara syns på förövarens bil.
Vår Volvo har en rejäl dragkrok av robust material, så jag antar att spåret av krocken bara syns på förövarens bil.

Strax före halv fem i dag på eftermiddagen blev jag påkörd bakifrån i korsningen av Sibeliusgatan och Mannerheimgatan (inte -vägen som jag skrev tidigare) vid kyrkan i Lovisa.
Jag hade väjningsplikt och skulle precis långsamt rulla iväg då jag såg en motorcykel komma. Han hade förkörsrätt så jag väntade.

Det var då det smällde. Någon körde på mig bakifrån. Hann se i backspegeln att det var en grå personbil, möjligtvis silverfärgad. Ingen liten loppa och ingen paketbil.
Jag trodde förstås att föraren i bilen som hade kört på min kära Svensson bara skulle backa bort från olycksplatsen. Inte hade jag tänkt att han/hon gör en U-sväng och gasar från platsen så gatudammet yr.

Innan jag själv hann ta mig bort, så som jag hade tänkt till en lugn plats där vi kunde diskutera ersättningsfrågan, anmälan till försäkringsbolag osv. var alltså förövaren putsveck.

Jag tog det helt lugnt. Körde till kyrkans parkering och tänkte att eftersom vi inte har något polisnummer i Lovisa att ringa går jag via nödcentralen. Dit har jag ringt kl. 16.28. Jag förhördes i kanske fem minuter.

Klockan 16.43 ringer Lovisapolisen mig och förhör mig lite till. Det var en trevlig polisman som lovade att lagens långa arm gör vad den kan för att få fast smitaren.

För att göra en lång historia kort:
– vår kära Svensson är försedd med en robust dragkrok så jag antar att de skador som eventuellt uppstod finns på smitarens bil
– jag vet inte riktigt hur läget är med mig själv, känns nog lite varmt i nacken, får väl följa med läget

Men vad tusan är det för folk som smiter från en olycksplats? Någon utan körkort, någon narkotikapåverkad, någon som druckit alkohol, någon som körde en stulen bil? I värsta fall var det en påverkad körkortslös förare i stulen bil.

Ni som eventuellt såg dagens smäll. Kontakta Lovisapolisen.

Man kan ju bli arg med mindre och bäst är det att äta påskägget nu för vem vet om man överlever i den här stan...
Kände mig i behov av tröst efter smällen. Man kan ju bli Angry Bird med mindre och bäst är det att äta påskägget nu för vem vet om man överlever i den här stan…