Kronobron

Faktiskt riktigt vackert

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag hade nog inte tänkt att jag ärligt skulle kunna skriva det om en mulen och regnig dag i november. Men när jag kom ner till Rosenparken vid stranden måste jag erkänna att de här nyanserna av brunt, gult, svart, vitt och grått är estetiskt.

Egentligen borde jag komma hit minst en gång i månaden, och inte bara visa bilder härifrån på sommaren.

Jag vet inte vad det är som får mig ut en sådan här dag. Men bra att gnistan finns. Vädret lockade inte, och jag tog cykeln som stöd eftersom jag antog att ryggen inte skulle hålla för en promenad hela vägen.
Hälsostegen blev cirka 2000 och cyklade också kortare sträckor.

Ibland får jag också ”väderont” i knäet. Ålderdomen kommer inte ensam, den har sina ”bonusar” 🤣

En tid vimlade här av människor, så att man fick se sig för då man tog sig över Kronobron. Nu var här lugnt och tyst.

Det är fars dag i Finland. Jag såg inte många andra människor på stan. Några par som var ut på promenad. Och människor med hundar, de måste ju ut i alla väder.

Har tänt ett ljus här hemma till pappas minne. Tror att gravljusen inte brinner så bra i detta regn- och blåsväder så jag lät bli att gå till kyrkogården.

Lördagsrunda, tur över viken

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Imorgon börjar Folkhälsans oktoberkampanj inom ramen för Hälsostegen. Jag hakade ju på där ifjol den första oktober och gick sedan långt över tvåhundra dagar i sträck minst 2500 steg, ofta mycket mer än så. Sedan kom knäproblemet och ryggen blev inte märkbart bättre fastän jag hade trott att promenaderna skulle hjälpa. Jag fortsatte ändå räkna steg och försökte vara aktiv alla dagar, bland annat cyklade jag ju på sommaren.

I dag blev det också en cykeltur på över fyra kilometer och ganska många steg inkluderades. Turen gick genom stadsdelen Garnison till Drottningstrandens park som syns på översta bilden.

Fina små broar och bänkar finns här gott om, och stenformationer. Tyvärr var det lite skräpigt vid bänkarna som syns i bakgrunden. Jag såg ingen skräpkorg. Sådana skulle behövas, men då bör dom ju tömmas ibland också.

Jag lärde mig som barn att inte slänga nånting på marken, typ papper, muggar, burkar eller annat. Så jag förstår inte riktigt dem som nonchalant bara släpper ett papper efter sig eller lämnar en mugg efter sig i naturen…

Första gången faktiskt som jag satte mig på en av de här vilstolarna i samband med fotografering mot olika väderstreck.

Det var motljus och solen i ögonen hela vägen hem, också efter att jag lämnat Kronobron bakom mig. Men solen kan jag ju inte vara arg på. Vi hade +15 grader i dag.

Vände jag mig om och fotograferade mot öst såg det ut så här.

Och så närmar jag mig landbacken och Rosenparkens strand. Jag leder cykeln över bron fastän man får cykla där. Men även om här nu på mina bilder såg folktomt ut åter en gång, blir det ganska många möten med människor i olika åldrar, med och utan hund, par med barnvagnar osv.

En vacker plantering med ljung.

Jag har jobbat en hel del i dag också. I slutet av månaden räknar jag medarbetarnas arvoden, och på grund av olika omständigheter körde allt möjligt ihop sig den här veckan. Imorgon ska jag vara ledig.

Och nu ikväll, som jag ser fram emot det! Ska läsa så många blogginlägg av mina vänner som jag bara hinner och orkar ❤

Vågade inte stanna och fotografera

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Det vimlade av poliser på stan nyss när jag skulle ut och tanka lånebilen och sedan för att handla. Jag vågade INTE stanna och ta bilder av dem.

Så det får bli en allmän bild från Kronobron som kronprinsessan Victoria och prins Daniel ska ta sig över på torsdag. Jag antar att poliserna är här redan nu för att se till att allt är som det ska vara inför besöket.

På stadens webbplats finns info om besöket och ungefär samma satte vi ut på Nya Östis webbplats, så att alla som vill se de celebra gästerna vet var de får röra sig och vad som inte är tillåtet att göra.

Egentligen borde jag ha känt mig trygg då jag såg så många poliser och polisbilar. Men det kändes mer som i en film och rentav lite obehagligt. Det har säkert att göra med att vi nuförtiden ser så många sådana här scener på teve, och då är det inte ens alla gånger en film. Säkerhetspådraget ska ju självklart vara stort vid ministerbesök och inte minst då kungligheter kommer. Samtidigt påminner det här oss om hotbilden mot Sverige och den höjda terrorhotnivån.

Vi ska ju inte sluta leva ändå, och det är bra att säkerhetsfrågor tas på allvar. Imorgon anländer paret till Helsingfors och på torsdag är det bland annat Lovisa som får besök. Hoppas att det blir ett trevligt minne för alla oss som bor här och har den äran att få se Victoria och Daniel ❤

Glad måndag! 11-09-2023

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Textilkonst vid gångbron Kronobron vid Lovisaviken. Det är finska marthaföreningen i vår stad som skapat de fina hantverken.

Nu har ett par av er som brukar kommentera på min blogg sagt att det ibland inte går att göra det. ”Sänd”-rutan har varit grå? Det är trist för mig att höra, då jag betalar ganska mycket för min blogg årligen. Om problemen fortsätter, låt mig få veta via Facebook eller mejl, där fick jag nyligen ett par meddelanden om dem.

Jag hoppas att måndagen blir fin för mig ändå, och också för alla er andra. Jag finner ro om kvällarna vid mitt pussel och igår blev ramen klar. Hurra!

Jag är ingen perfektionist, men irriteras ibland då det på bilder ser ut som om det finns smulor och damm 🙂 Det här är damm från pusselbitarna. Från deras baksida lossnar det alltid lite pappersdamm.

Kom plötsligt också på att det är minnesdag för terrordåden mot World Trade Center i New York i USA. Tjugotvå år sedan 🙏😢❤

Länkar till andra som är med i Glad måndag hittas HÄR. Saknas länken till din blogg? Är du med ofta eller ibland? Låt mig veta så kommer länken också till din blogg med.

Fem en fredag, randomiserat

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Den här veckan är jag åter med i Fem en fredag hos Elisamatilda, känner nu att jag klarar av att svara på frågorna 🙂

En helt random bild får också pryda detta inlägg. En räddningsboj som finns på tämligen nya gångbron, Kronobron, som går över inre delen av Lovisaviken.

Vad dagdrömmer du om?
– Allt oftare om att bo enkelt, i en husbil eller husvagn. Mera frihet, färre måsten. Lugnt pensionärsliv. Tänker att pensionärer KAN ha det lugnt fastän många säger att det blir bara mer brådis då.

Har du något smeknamn?
– Tita, med långt i, kallades jag som barn av somliga. Min systerson sa Tita-moster då han var barn. Ex-maken kallade mig Smulan, inledningsvis eftersom jag lämnade smulor på diskbänken 😊 men det var ändå ett kärleksfullt namn.

Om du kunde byta plats med någon under en vecka, vem skulle det vara?
– En person som bor i en husbil, då skulle jag få testa hur det känns.

Tror du på spöken?
– Inte på vita flaxande lakan som ropar buhuu, men sådana skulle jag gärna se 😄 Tror däremot att det finns människor som går igen, andar, vålnader, eller vad de ska kallas. Helst vill jag inte se dem, då svimmar eller dör jag, och det brukar jag också låta eventuella ”spöken” veta.

Vilken fråga ställer folk till dig som du ogillar?
– Då jag var i åldern 25–35 och gick upp i vikt: När ska barnet komma? Så roligt att du har bullarna i ugnen för att jäsa… Och jag var ju inte alls gravid.
Idag blir jag mest frustrerad över ”Är det nu inte bara att…” och så kommer förslag på hur jobb kan göras annorlunda och snabbare, och förslagen ges av personer som ALDRIG gjort mitt jobb.

Med mamma på gångbron

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Nåja, i dag blev turen äntligen av. Mamma fick gå över gångbron, Kronobron. Det var som ni ser en disig, lätt dimmig dag och lite duggregn från och till. Men det blåste inte, så promenaden över den 350 meter långa bron gick bra. Vi hade kommit med bil till parkeringsplatsen vid det flytande huset.

Där finns det här konstverket, som jag visat bilder på förr. Lovisadropparna. Mamma tyckte att dom var lite konstiga. En står ju upp och ner 😄 Ja, det där är väl det man kallar modern konst, sade jag.

Därifrån kom vi med vår Puck ut genom vassen, säger mamma och pekar. Puck var en träbåt med inombordsmotor. Vi hade båten förtöjd vid åns mynning. På den tiden fick båtar förtöjas där. Nu har vassen vuxit mycket och brett ut sig, men det här var något mamma ville se. Hur där såg ut i dag, mer än 50 år sedan jag och min syster var barn.

Under tiden som vi gick över bron körde min syster bilen till andra stranden och mötte upp oss där. En tur som vår snart 90 år gamla mamma var mycket nöjd med.

Spionen ute på rekognoseringstur

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag är ingen ornitolog, men jag gissar att detta är en vitkindad gås. Inte så omtyckt av alla, men det oaktat skapad av Gud. I ensam majestät simmade den mellan vassen och gångbron, på det som jag kallar insidan, alltså inte på den sida där viken och havet ligger öppnare.

En zoomad bild av samma fågel. Jag tror att den var på spaningstur. Hundratals, kanske tusentals gäss, brukar landa här i vassen och de utgör senare på hösten en mäktig syn då de i flockar beger sig söderut. Eller var de nu tar vägen. Jag vet ju inte 🙂

Jag tror att agenten, fågeln, lite surt undrar när trafiken av människor som vallfärdar över gångbron ska ta slut. Är friden i Lovisaviken nu ett minne blott?

En massa små fiskar simmade också på norra sidan av bron. Tror att det var mört, men även andra fiskar. Och en abborre såg jag 🙂 På den södra blåste det nämligen och gångbron gungade faktiskt en hel del.

Gångbron, Kronobron, är ett populärt utflyktsmål och vi får se hur långt in på hösten vi kan promenera här. Till höger ser ni det jag kallar ”insidan”, den lugnare sidan, mot norr. I bakgrunden Lovisavikens skola.

Glad måndag! 14-08-2023

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Gångbron är sedan fredagen den 11 augusti öppen för allmänheten. Även om här på bilden inte syns någon trängsel så tycks människor vallfärda hit. Under några timmars tid såg vi, då vi satt i parken på en bänk, flera hundra personer komma och gå. Med och utan hundar, till fots, med cykel, på sparkbräde, med gångstavar.

Och träden som marthaföreningen prytt med virkade konstverk blir nästan lika mycket fotograferade som Kronobron.

Glad måndag till er alla!
Länkar till andra glädjespridares bloggar som är med i Glad måndag ofta, eller ibland, hittar du här.

Tillbaka på Rosenstranden

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Det blåste friska ostliga vindar igår. Trettio grader i skuggan men otroligt skönt nere vid Rosenparken och Rosenstranden som jag kallar den. Nu kan vi sitta där igen då mässan har stängt. Visst var det tillåtet att sitta där också under mässan, men inte lika roligt att ha picknick inför ögonen på tusentals personer och staden hade också sitt infobås där.

Det vita båset är nu tomt och i början av kvällen fanns också portens ram kvar men den monterades senare ner.

Gångbron är också tillsvidare stängd. Den kan öppnas för allmänheten först då mässområdet har städats upp och allt som inte ska vara där har monterats ner. Det är ju en säkerhetsfråga eftersom det rör sig många tunga fordon och lyftkranar på området.

Måndagen den 14 augusti ska det enligt planerna gå att röra sig fritt på det gamla mässområdet och även längs gångbron Kronobron, längs spången i vassen och i den fina parken på vikens östra strand.

Här monteras porten och träkonstruktionerna bort, men stålkonstruktionerna finns kvar och larmsystem så att ingen äntrar Kronobron innan allt är klart på andra sidan viken.

Stormen som har härjat i Sverige, och kanske i västra Finland, har inte ännu kommit till Lovisa. Solen skiner då klockan är 12.30. Det är ganska hårda vindar men runt +19 grader och inget regn, ingen åska heller.

Glass i iskall blåst, och svar på fem frågor

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Inspirerad av ett inlägg på Facebook cyklade jag ner till Skeppsbron i dag. Solen sken ju, det var +9 grader varmt. Och jag behövde röra på mig efter många timmar vid datorn med administrativt arbete för Nya Östis.

Det är härligt nu när jag kombinerar steg med cykelturer. Ett sådant lyft att inte bara för det mesta traska ensam.
Jag kommer ut på lite längre turer då jag får rulla iväg och ryggen tar inte heller stryk av cykelturerna.

Sagt och gjort alltså! Iväg för att köpa glass!
Nere vid stranden blåste en stark vind från sydost. Men skam den som ger sig. Glassen, smak apelsin-choklad, avnjöts!

Med vinden i ryggen vidare mot Rosenstranden. Där har nu Kronobron, som förbinder västra stranden med den östra lagts ut. Den leder från Strandparken till bostadsmässans område. Nu återstår bara tre månader så har vi bostadsmässa i Lovisa. Välkomna alla! Den pågår 7 juli – 6 augusti 2023. Till stadens förväntas ungefär 4000 besökare per dag under fyra veckors tid. Kan blir mer ibland, och mindre vissa dagar. Men det är stora mängder människor i en ganska liten stad.

Och så är det dags att svara på Elisamatildas frågor, under rubriken Ordspråk.

Anfall är bästa försvar – när deltog du i bollspel senast?
– Det är rätt länge sedan. Spelade volleyboll förr, rentav i division två i Vallentuna då jag bodde i Sverige 1998. Efter det spelade jag beachvolley och volleyboll på bolagsnivå i Lovisa.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge – vad väntar du på?
– Att lagom sommarvärme ska återvända. Och just nu väntar jag också på läsarresan till Sverige-Danmark-Tyskland, och på en kort stugsemester i juni.

Bättre ensam än i dåligt sällskap – när ville du senast bara gå hem?
– Minns inget specifikt tillfälle, men det finns trista tillställningar med intetsägande långa tal. Är sällskapet stelt, hittar jag ingen att diskutera något vettigt med, då slinker jag iväg.

Den som spar han har – vad sparar du till?
– Inget speciellt, men jag försöker hålla mig med en buffert av pengar om jag som ensamföretagare skulle bli sjuk.

En plats för var sak och var sak på sin plats – vad hos dig ligger aldrig på sin rätta plats?
– Glasögon och mobiltelefon.