Dagens utmaning hos Orsakullan är ”Äta bör man annars?”.
Sådan tur jag då hade att bli bjuden på lövbiff i samband med en intervju!
Även om det var ett jobb jag gjorde kändes de tre timmarna tillsammans med två vänner avkopplande. Att inte hela tiden sitta ensam hemma vid datorn blir allt viktigare.
En kort kvällspromenad gjordes till Kvarnåsen då jag hade fått tips om att kvarnens vingar skadats av stormen. Då tidningen kommer ut först om en vecka satt jag ut en av mina bilder i Nya Östis Facebookgrupp.
Hoppas verkligen att kvarnen ska renoveras. När det kan göras och hur dyrt det blir har jag ingen aning om. Får ta och kolla med någon på Lovisa stad senare.
Bara ett par hundra meter från mitt hem ligger Kvarnåsen. Den sträcker sig uppskattningsvis en dryg kilometer söderut, och slutar där som jag bodde då jag var gift.
Vi har alltså en oas mitt i stan. Utmärkta joggingslingor, små och större stigar, knotiga rötter, backe upp, backe ner, träd av alla de slag, mest tallar tror jag… och massor av stenar, både stora och små.
Här doftar det gott av solig skog. När jag kom till ändan av stigen där nere såg jag två fjärilar i en yster lek i motljus. Tyvärr var jag inte snabb nog med kameran för att föreviga dem.
På åsen finns också en gammal kvarn, därför heter åsen Kvarnåsen 🙂
Här finns också bänkar där man kan sätta sig ner och vila. Nuförtiden är de så kallade sångbänkar 🙂
När man är högst uppe på åskammen kan man se Lovisaviken skymta mellan träden.
De här trapporna går ner mot norra ändan av gamla kyrkogården.
Oj då, hade inga fler skyltar på lager än den här som jag av någon anledning inte publicerade i vintras. Så den får gå nu.
Det där med snö på backen är ju dessvärre ingen omöjlighet om somrarna heller… tillsvidare har vi sluppit den. Men i mellersta Sverige och i Schweiz kom det snö för ett par veckor sedan. Uj uj.
Inga cigarettfimpar, inget hundbajs på lekplatsen, tack!
… bjuder jag på i dag.
Och Lovisabilder, som jag lovat.
I fredags såg det så här på Kvarnåsen. Någon ynka centimeter snö föll till under söndagen.
Från åsen där det finns gott om tallar går vi till sommaren och en björkskog vid Lovisaviken, inte så långt från lägenhet och huset där jag bodde förr.
Det kommer att se ut så här, om fyra månader ungefär 🙂
I Lovisa finns det en ganska stor ås som sträcker sig från kyrkan i centrum mot Södra åsen där vi bor. Ett fint område för naturvänner att strosa runt på.
Det blev en del klättrande på söndagspromenaden i dag, men upp i vattentornet tog jag mig ändå inte 🙂 Det rivs förmodligen snart eftersom det är i dåligt skick.
Det fanns en gång då man planerade göra en klättervägg här. Idéer om en fullständig renovering med cafeteria och utsiktsplattform där uppe har också funnits.
På åsen finns massor av stenar och åtminstone på en av dem finns en bänk. Att ta sig upp dit var inte så lätt… Avståndet från lilla stenen till den stora var rätt stort och så skulle jag ju ännu uppåt!
Utsikten ned mot gamla kyrkogården är fin. Hur jag tog mig ned från stenen är sedan en annan historia som ni inte får se bilder på 🙂
Följande klätterprojekt blev att ta sig upp till utsiktstornet Kuckustenen. Tornet uppfördes i gjutjärn 1906 på stenen som mig veterligen redan innan hade det roliga namnet.
Kuckustenens utsiktstorn har nyligen renoverats.
På första avsatsen av tre ser utsikten ut så här.
Här är vi redan på tredje avsatsen. Smidet är vackert, här pryds räcket av fåglar. Trappan till andra avsatsen pryds av harar. Tror där finns ekorrar också.
Från tredje våningen ser man ut över Lovisaviken. Till höger syns kärnkraftverket, ön till vänster är Dunkahäll.
På väg nedåt från Kuckustenen.
Det var åter en härlig höstsöndag, som varmast kring fjorton plusgrader! Sjätte oktober, helt otroligt!
Karaktärshusen på Ekuddens campingplats. Här kan man hyra rum.
Kretsgången där den börjar. Längst borta på bilden kröker den sig tvärt mot vänster. Och längst borta i ändan av den vägsträckan finns släktens sommarställe.
Den här vyn har jag visat ett antal gånger förr. Badstranden Plagen. Och säg mig, så höst som det är i dag ser det ut som om det var full sommar här. Älskar den här platsen.
Men sitter man på terrassen och blickar ut över strandparken ser man ju nog att hösten kommit också hit. Fastän gräset ännu är hur grönt som helst.
Gamla kyrkogården är fin i Lovisa. Och den här muren har ju sett ett som annat.
Från gamla kyrkogården har man den här vyn över Lovisaviken.
I norra ändan av gamla kyrkogården finns en trätrappa som leder upp mot Kvarnåsen.
Det lär vara hälsosamt att krama träd.
Promenader i naturen gör susen. Man får perspektiv på saker och ting. Nu har det varit fint väder de två senaste söndagarna då jag gått en fotograferingsrunda. Men jag lovar, jag ska promenera och fotografera i regn och rusk, slask och snö också!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 