kvinna

Kvällens konstalster

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
Vad har konstnären tänkt på egentligen?
Vad har konstnären tänkt på egentligen?

En dryg månad sedan jag senast var på konstkurs. När vårterminen sparkade i gång förra tisdagen var jag förhindrad att delta eftersom jag hade en dejt.

Jaha, så var det avslöjat. Men det visste nog rätt många av er ändå.
Och har man lite humor kan man ju kalla det här verket ”Missad kurs”.

I början av kvällen hade jag inga idéer alls. Jag målade på måfå en massa i svart, grått, citrongult som vanligt och sedan rött.

Så småningom började konturerna av en människa forma sig. Det skulle bli en man, men först trädde kvinnan fram. Sedan kom mannen, och ja… jag vet… han är naken.

Så jag funderade faktiskt en timme innan jag beslöt mig för att lägga ut den här bilden. Jag har ju mer eller mindre lovat mina läsare på bloggen att våga visa vad jag målar.

Men… en frånskild kvinna på femtio plus som målar nakna människor?! Tänker hon bara på DET? Eller på SÅNT? Ni vet.
Om en man målar nakna människor tror jag inte samma frågor uppstår lika fort. Eller har jag helt fel?

Sedan kom jag på att jag nog inte är den första kvinnan i världen som målat något sådant här smått erotiskt 😉
Så jag beslöt vara modig och visa mitt verk.

Mannen i mitt inre vill ut på kvinnodagen

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Kvinnodagen väcker många tankar och jag tycker min kollega Anna Malin skrivit tankeväckande om den i dag.
Kvinnodagen väcker många tankar och jag tycker min kollega Anna Malin skrivit tankeväckande om den i dag.

Säger någon ”lilla gumman” åt mig eller ”lilla hjärtat” så ska det vara av sann kärlek, av omsorg eller av omtanke. Orden ska inte betyda ”nu ska jag förklara för dig hur saker och ting förhåller sig på riktigt” eller vara en anspelning på att jag är ett hysteriskt fruntimmer som måste lugnas ner.

Kvinnodagen väcker många tankar och åsikter. Jag tänker inte gå in på allt kring det, då blir den här texten för lång.

Jag vill bara ta ett enda exempel.
Låt mig säga att jag vill ha samma kroppsliga manér som en man. Placera händerna bakom nacken och luta mig bakåt, sträcka ut benen och sära på dem så att jag sitter riktigt bekvämt.

Låt mig säga att jag vill vara lite sarkastisk, odla ironiska skämt och ibland dra till med en vits som går under bältet.

Du ska nog vara lite försiktigt med det där, fick jag höra för några år sedan. Särskilt försiktig skulle jag vara eftersom jag då hade en mellanchefsposition.

På samma arbetsplats fanns det en drös med män som inte behövde vara försiktiga med sina uttalanden och skämt vare sig på Facebook eller i sina bloggar.

Så om det nu ska firas en kvinnodag så firar jag den genom att försöka våga vara den man som bor i mitt inre. Det är väl Adrian som bankar på där och vill ut 🙂

(den som blev nyfiken på Anna Malins ledare i Östra Nyland hittar den här)

Om konsten att kunna överraska sig själv

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Innan jag gick hem från jobbet såg jag att det låg en plastkasse på golvet intill min arbetsstation. Vems månne det är, tänkte jag och gluttade in i påsen.
Nämen så trevligt, det där är ju min flaska med longdrink. Undrar när jag köpt den? Skit detsamma, huvudsaken att den hittades!

Några sekunder senare slår det mig att det där som fanns i kassen hade jag ju köpt i K-affären några timmar tidigare…

Men i stället för att bli allvarligt oroad över att allt inte står rätt till med mig gläds jag över min förmåga att kunna överraska mig själv. Och skålar på den saken.

Fastän man kanske inte ska skoja om allvarliga saker som minnesstörningar drar jag ändå till med en ordlek som uppstod på ett möte för en tid sedan. Inom det gänget vet vi att vi kan kläcka ur oss nästan vad som helst.

Jag konstaterade att då jag som medelålders kvinna precis blivit av med min mens, kanske jag i stället drabbas av DE-mens. Så om ni ser mig med en tampong i örat någon gång – då är det inte för att jag har mens, utan för att jag har DE-mens.