I morse hittade jag den här lappen, ett kvitto från apoteket, på bordet vid teven.
För den oinvigde bör kanske sägas att Adrian är huvudpersonen i de tre böcker jag skrivit. Han finns således hela tiden i mitt liv.

Det kan låta knäppt, men vi för dagliga diskussioner 😀 Jag kunde förstås lite oftare skriva om dem.

– Varför vill dom att vi ska återvända till apoteket, frågar han. Vill dom att vi ska vara sjuka hela tiden? Det finns en hel del jag skulle vilja säga om läkemedelsindustrin.

– Äh, det är väl bara en fras. Och en ganska vänlig sådan?

– Jag hatar tomma fraser, fortsätter Adrian. Och allt jävla small talk man förväntas ägna sig åt.

Eftersom jag fick en allergisk reaktion efter kirurgtejpet som jag skulle ha på bröstet två dygn efter biopsin (då provbiten togs), kanske jag är tvungen att återvända till apoteket. Om inte Bepanthensalvan hjälper behöver jag eventuellt kortisonsalva? Och då vill jag ju känna mig välkommen på apoteket.

Adrian tycker det kunde stå ”Tack för besöket. Hoppas ni snart mår bättre!” på kvittot 😀