Borde ha klippt bort slutet av videon för nu ser man ju att jag filmat den upp-och-ned, men är man amatörregissör så är man.
Det viktigaste är att ni hur hör snön knarrar under mina skor. För det ljudet lär vara exotiskt. Fastän det just nu känns som vardagsmat för oss i kalla Norden.
Kyrkogården och kapellet i Lappträsk.
Det var här jag vandrade i väntan på en person jag skulle intervjua. Men han var nog högst levande. Den här kyrkogården råkar bara ligga intill platsen där intervjun skulle ske.
Vem jag intervjuade och vad artikeln handlar om kan ni läsa här.
Fastlagstisdag är det först den fjärde mars i år, men fettisbullar kan man käka redan nu! Gubben åt sin med hetvägg, jag åt min så här.
Ja, och så vill jag påminna er om veckans utlottning. Hittas på startsidan uppe till höger om du vill vara med! På söndag kväll drar jag vinnaren.
Regnet öste ner i lördags och i dag har det fortsatt blåsa. Vattennivån stiger, men än är det inte så hög som den var för några år sedan då den var omkring 120 cm över det normala. Bilden är från badstranden i Lovisa.
Det är mysigt med höststormar. För hos oss har de ju hittills hållit sig inom rimlighetens gränser. Mycket värre är det för de stackars människorna på Filippinerna 😦
På väg genom skogen till gamla kyrkogården där pappa ligger hittade vi den här gamla bänken som sett sina bästa dagar.Gamla kyrkogården är fin med gjutgärnsgrind, gamla murar och trappsteg.I dag är det fars dag. Jag var bara femton år när pappa dog och saknar honom mycket. Brukar prata lite här ibland och säger alltid ”hej då” när jag går.På väg bort från gamla kyrkogården. Promenaden fortsatte ner mot Lovisaviken som var alldeles grå i höstblåsten.
En omslagstjej är enligt svenska synonymlexikonet en pinuppa 🙂
På första sidan i bilagan Mitt i Nyland ståtar jag som håller på att klämma en pizza. Omslagstjej, pinuppa eller bara ett pizzamonster?
Jag skrev ju tidigare om pizzatestet i Kyrkslätt, det inlägget hittar ni här. En del av Jenny Paajes text och bilder ser ni på mitt foto.
Maken röjer snö från sin farmors och farfars grav.
Jag gillar att köra bil så i dag tog vi en liten tur runt stan. Kunde konstatera att många gator är i eländigt skick, man fick åka slalom mellan groparna…
Passade också på att kolla olja och vätskor i bilen, postade ett brev och besökte nya kyrkogården. Som ni ser finns där mycket snö.
Morfar stupade i kriget, hans kropp återfanns aldrig. Det här är hans minnesplatta bland hjältegravarna på kyrkogården.
Putsade också bort snön från morfars minnesplatta. Han skulle ha fyllt 110 år i år min morfar. Som ni ser dog han 22 år innan jag föddes.
I nedre våningen finns Loviisan Sanomats redaktion till höger och bägge tidningarnas kundtjänst till vänster. Vår redaktion är i andra våningen.
Här jobbar vi som gör tidningen Östra Nyland nu för tiden. Huset är inte lika gammalt och charmigt som det vi hyrde in oss i tidigare. Men vi trivs, det är nymålat och fräscht uppe under takåsen och luftkonditioneringen ska repareras innan sommarens värmebölja sätter in.
Lovisa kyrka, visst är den ståtlig och fin.
Då jag vänder ryggen åt arbetsplatsen och går ut genom porten mot Sibeliusgatan ser jag det här till vänster.
Tänkte att jag skulle visa vyer från min hemstad, bilder från det som är min vardag. Och i dag börjar jag med att visa några från vägen mellan jobbet och hemmet.
Gång- och cykelvägen längs Antbyvägen. Till vänster nya kyrkogården.
Fint väder var det då jag promenerade hem i dag. Vägen från jobbet hem är 2,3 – 2,6 km beroende på vilken rutt jag väljer. Än har vi rätt mycket snö, men det smälter undan med fart ska ni veta.
Södra åsen 1, här bor vi.
Sommarstället jag brukar skriva om finns bara ett stenkast härifrån. Till vänster om huset finns en P-plats och då man sneddar den, går ner för en stig genom skogen – så är man där 🙂
I Angry Bird-påskägget fanns den här figuren.
Innan jag gick på kettlebellträningar fick jag för mig att köpa ett påskägg, öppna det och äta halva 🙂 Jag skulle ju ändå träna bort kalorierna.
Egentligen ville jag köpa ett Muminägg, för vi hade testat också ett sådant på jobbet i vårt stora påskäggstest.
Men inga Muminägg fanns vare sig i K-Supermarket eller i Siwa Fredsby… kanske det berodde på ÖN:s superba test?
Den här figuren fick jag i alla fall i mitt ägg och jag är supernöjd för det en min favorit ÄNGRIBÖRD 😀
Snart julafton. Lite snöarbete och sedan ljus på gravarna.
Nya kyrkogården i Lovisa. Benny börjar med sin morfars grav. Syrran och jag putsar fram Bennys farmors och farfars grav som ligger alldeles nära.
Gamla kyrkogården, julafton.
Så har det redan hunnit bli mörkt då vi kommit till gamla kyrkogården. Pappas grav ligger till vänster om träkorset. Vi har ännu inte pulsat fram i snön dit så där fanns ännu inga ljus då bilden togs.
Eftermiddagssol över skogsbacken mellan huset vi bor i och sommarstället på Kretsgången.
Vy från stigen vi trampat upp i snön mellan våningshuset där vi bor och sommarstället K16 dit vi är på väg för att göra snöjobb.
En tomte vaktar över gården.
Han spanar ut från iskällarens fönster, håller ett vaksamt öga på gården.
Det som Gubben Gud låter komma ner från himlen tar han vanligtvis nog bort lagom till sommaren 🙂
Julannandag på Kretsgången, -16 grader, puderlätt nysnö. Soligt, tyst, lugnt.
Har kommit mer snö än det här, men vi har med avsikt lämnat räcket oborstat.Skönt snöarbete på julannandag.
Det är trettiotre år, sex månader och fyra dagar sedan min pappa valde att göra slut på sitt liv. Jag skulle fylla sexton den våren.
I början, under flera års tid, tänkte jag på honom varje dag. På trettioårsdagen efter hans död grät jag massor. Som om sorgen, insikten om att han är borta för evigt, kom ikapp mig först då.
Jag har aldrig känt hat eller ilska över hans beslut. Men ledsen och besviken har jag varit. Det blev ju så många varför obesvarade.
Tiden läker väl inte alla sår, men minnen bleknar. Man lär sig leva med det som hänt och jag har ju många väldigt fina minnen kvar av pappa. De försvinner aldrig.
I dag gjorde mamma och jag hans grav höstfin. Jag tycker inte det spelar så stor roll när man går till gravarna. Man går då man känner för det. Inte för att andra ska se om där är blommor eller ljus.
Pelargonerna var ännu så pass fina att vi inte tog bort dem. Ljungen är ny. Och vem vet när snön kommer och täcker alltsammans.
Kyrkogårdar är fina. Jag tycker om att gå där, sådana dagar då jag inte har bråttom. Och jag pratar gärna om, samt med, min pappa. På det sättet lever han vidare.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 