liknelse

En liknelse på årsdagen

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Vårens blommor och lite fjolårsskräp.
Vårens blommor och lite fjolårsskräp.

Den här sluttningen med vårens fina små blommor, grönt gräs och lite fjolårsskräp i form av vissnade löv – den tycker jag beskriver rätt bra hur mitt liv ser ut just nu.

Jag tog en liten promenad. Solen lyser, inte från en klarblå himmel, och det blåser lite, men inte iskallt – så jag är riktigt nöjd med livet just nu.

Jag läste mina dagböcker från april och maj månad i fjol. Klart att det var sorglig läsning. Men mycket av det jag tänkte och våndades över då har jag redan hunnit glömma. Därför är jag glad för att jag skrivit dagbok alla dagar sedan skilsmässan, och faktiskt nästan fyrtio år innan den också. Började skriva 1976 🙂

I maj och hela sommaren 2014 hade jag inte mycket livsglädje. Att tro på en bra framtid var svårt.

Men här är jag nu – ungefär som den där sluttningen, full av blommor. Gräset har åter blivit grönt. Lite fjolårsskräp finns kvar på marken, så också i mitt liv. Men så småningom blåser det bort, eller plockas för hand av mig själv eller någon annan.

I dag ska jag ha en bra dag tillsammans med vänner på Skeppsbroområdet i Lovisa. Du som vill, kom och höj en skål med mig för mitt nya liv.
Sedan hoppas jag att vi också kan skåla för en öppningsseger för de finska Lejonen som i hockey-VM möter USA i grundseriens första match som börjar klockan 17.15.

VARNING för hemsk story. Berättelsen om nageln som dog.

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Med risk för att bli helt idiotförklarad vill jag berätta en story om en nagel som dog.

När maken och jag var på vår resa i Rom i april såg jag att nageln på högra tån hade fått sig en smäll. Den var blå och ömmade lite.

Jag hade inget minne av när jag hade fått smällen, men med facit i hand byggde jag upp en liten liknelse kring den skadade nageln.

Jag tänkte att den kanske fick sig en smäll just den dagen som min man svek mig för första gången, någon gång på våren.

Och nu tänker jag att precis lika lång tid som det tar för nageln att lossna och för hela ”paketet” att bli helt igen, lika lång tid tar det för mitt inre att bli helt.

Ursäkta att jag visar denna hemska bild men livet är inte heller alla gånger vackert.
Ursäkta att jag visar denna hemska bild men livet är inte heller alla gånger vackert.

Nåväl. I dag fick nageln för sig att lossna NÄSTAN helt och hållet. Besparar er från blodiga bilder.

Under den gamla skadade nageln växer en ny fram. Och det är väl ungefär lite som mitt liv. Jag är sårad och blöder, men något nytt, riktigt bra, kommer fram men det tar sin tid.

Så fram tills dess ger jag provisorisk första hjälpen åt den skadade tån.

Heja heja – vi fixar det!