Temat hos Åke i utmaningen Hoppa på tåget är idag LJUDLÖST.
Tystnaden är en bristvara. ”Vi behöver tystnad, för vila, för eftertanke, för att minnas, lära… I en ljudinfekterad tid kan det vara en god idé att återupptäcka tystnadens värde” skriver Åke, vars inlägg är värt att läsa med eftertanke.

Hos mig är det ganska tyst hela tiden. I köket hörs ibland ljud endast från kylskåp och frys.
Mina fönster ut mot Mariegatan där trafiken löper verkar vara välisolerade. Själv sätter jag sällan på varken teve eller radio direkt då jag vaknar.

Jag brukar säga att man här hos mig i dag kan lyssna på tystnaden. Den utgör ju också ett ”ljud i sig, som ett stilla sus i öronen”.

Jag kan höra en bil eller en motorcykel köra förbi, men det är inget ständigt återkommande oljud. Sådant har förekommit här från och till, då vägarbeten och arbeten med vatten och avlopp och asfaltering brummat på från morgon till kväll. Men nu har det varit lugnt en tid.

På mammas gård kan vi blicka ut över de här träden. Där är ofta också ganska tyst. Grannar kan klippa gräs eller såga virke, fordon kör förbi, ibland i en tätare ström till sportplanen om där är evenemang. Men i det stora hela är där tyst och skönt.

Då jag hämtade posten halv tio i morse var det också ganska stilla här vid parkerna och Karlskronabulevarden.

Mera ljud var det däremot igår i hallen där Tor spelade mot Sudet i Kouvola. Men på innebandymatcherna ska det ju absolut inte vara tyst.

Tor fick en kalldusch då bara en halv minut hade spelats och hemmalaget gjorde 1-0. Sedan kom också 2-0 ganska fort. Men efter det knappade Tor in steg för steg och var som bäst uppe i en 3-5 ledning. Slutresultatet blev 4-5, så det var en nagelbitare när hemmalaget försökte kvittera, utan målvakt med sex utespelare mot våra fem, men vi pallade för trycket 💙💛 (blått och gult är Tors färger, såsom Sveriges och Ukrainas)