… finns det gott av under sommaren. På balkongen har jag kruknejlikan och senare förhoppningsvis även luktärter. Inne har jag doftrankan och porslinsblomman.
Också på sommaren bränner jag ljus, om än inte i lika stor utsträckning som på vintern. En del av dem är doftljus men jag undviker starka dofter speciellt då jag har gäster, för många är ju doftkänsliga i dag.
Ren tvätt och magnolia är fräscha dofter som jag gillar.
Den här måndagen började med regn men nu vid halvelvatiden tittar solen fram så får se vad dagen hämtar med sig. Jag har diskat, hängt tvätt och pysslat med allt möjligt för det finns alltid något att göra här hemma. Bokade en utflykt med en fin väninna, den sker på onsdag. Så skönt att kunna ta dagarna precis som de kommer.
Strömfors bruk, en idyllisk miljö som ligger knappt två mil öster om Lovisa.Härifrån visade jag tidigare i våras en bild. Nu hade bodarna som säljer hantverk öppnat.Syster min köpte några fjärilar.En av flera broar på området har snyggats upp.En av de nyare hantverksbodarna.En vacker dörr.En liten dockvagn till familjens minsta? Eller kanske att plantera blommor i?Köpte en dagbok med vacker handsydd pärm. Ljuset är från Afrika och ska brinna så det blir som en lykta då skalet blir kvar.
Usch. Skulle nyss tända ett ljus. Såg inte genast flugan som låg där på rygg, inbäddad i stearinet.
Han måste ha snubblat över kanten, bränt vingen eller nåt, då ljuset brann i går… Aldrig sett något liknande.
Blev väl en plågsam död… vare sig han begick självmord eller inte.
Hur denna makabra händelse än gått till känner jag mig oskyldig.
Frid över Flugans minne. Jag tände ett ljus för honom.
… like the first morning. Blackbird has spoken, like the first bird.
Det är ju en vacker sång, eller hur?
Och sagolikt vackert är det också utanför mina fönster. Vi har cirka tio minusgrader och sol. Kunde julen bli bättre?
Ett snöklätt träd utanför mitt fönster.
Och så här stämningsfullt var det hos min syster på julaftonen i går. Tack för god mat och fin samvaro med familjen!
… det är väl fjärde advent i dag.
Jag har ingen adventsstake men en massa ljus på olika bord här hemma.
Det här fick jag av Ingemaj då jag var i Sverige förra veckan.
Ett ljus av bivax som jag redan börjat bränna – det doftar så gott!
Tror att den här insekten också smälter sedan då ljuset nästan brunnit ned.
Älskar själv ljus och tycker det här är så vackert.
Åker på resa i dag och kommer hem på söndag. Ljuset på bilden är gåvan jag ska ge paret jag kommer att bo hos.
Och så upprepar jag det jag brukar upprepa i samband med att jag åker bort. Det finns människor som både vistas i och tittar till min bostad medan jag är borta, så fula fiskar gör er inte besvär att bryta er in.
På söndagen, och även en bit framöver i december, hoppas jag kunna visa massor av fina bilder från resan.
Jag läser era kommentarer och svarar på dem, hoppas de är många, på söndag eftermiddag.
Ha det så gott alla! Jag ska mysa i Sverige som känns som mitt andra hem ❤
Bilder från det här hemmet har jag visat förr. Men jag tröttnar aldrig på att besöka Olgas och Markkus hem vid Konungsdammen. Stämningen är alltid gemytlig och man känner sig varmt välkommen.
Konungsdammen hade öppet också den här helgen fastän de andra julhemmen hade stängt.
Nästa helg, den 13-14 december,
har åter alla sju julhem i Lovisa öppet klockan 10-17.
Massor av julprydnader finns till salu i en stor bod på gården.
Med lite snö och eftermiddagsskymning hade bilderna måhända blivit mer stämningsfulla. Men att fotografera i mörker är inte det lättaste, och har vi ingen snö så har vi ingen snö 🙂
Dekoration vid ingången till boden.Kransar, ljus och andra dekorationer som gör julen fin på ett gammaldags sätt.En stämningsfull hörna i gårdsboden.Det är alltid vackert dekorerat också ute på gården vid Konungsdammen.Levande ljus, amaryllis och ett vackert piano.Julgransdekorationer.
I förgrunden en kaka med smak av dadel, apelsin och choklad.Familjen har lagt ner stor möda på att skapa stämning med blomsterarrangemang och levande ljus.
Stämningsfull lampett med levande ljus.Och fastän det här kanske är så långt från julstämningen man kan komma, så bara älskar jag Olgas och Markkus ”djungelveranda” 🙂Ett litet fönster på verandan, som ger insikt i husets hall.Fina små lyktor finns överallt.
Inspirerad av Antonia som visar en del kvällsbilder på sin blogg vill jag göra något liknande. Hade bara mobilen med mig men tyckte bilderna blev hyfsade.
Här finns Maria Drockilas ljusbod.
I gamla posthuset finns Maria Drockilas ljusbod. Köpte några gåvor här och ett rätt värdefullt reflex. Men tyckte det var fint och ser det som en skyddsängel för mig själv i vintermörkret. För det finns ju inget värre för en bilist en människor i mörka kläder utan reflexer… Damen på bilden, ser ni henne gå på övergångsstället?
… och ville att vi skulle försonas på ett sådant plan som det är möjligt att försonas.
Jag talar om mig själv och min makes nya kärlek.
Tyckte det är så onödigt att vi var ”ovänner” eller att jag själv hade svårt för att möta henne.
I den här lilla staden är det ju nästan omöjligt att aldrig mötas på gatan… och dessutom tänkte jag att jag mår bättre själv om jag öppnar mitt hjärta och är storsint.
Så jag frågade henne om jag får besöka hennes hus på helgens evenemang och det fick jag.
Den innerliga kram vi gav varandra blir ett minne för livet. Personligen kände jag att steget jag tog var helt rätt, åtminstone för mig.
Jag tror på änglar, på Gubben Gud, på kärlek och försoning.
Varma strumpor, choklad och ett ljus.
Jag får fortfarande kramar och hälsningar av vänner och bekanta som frågar hur jag mår.
I går fick jag den här gåvan. Ett ljus som ska lysa upp mitt höstmörker, choklad som tröstar på sitt sätt och ett par varma strumpor som vännen hade stickat själv.
Om jag lär mig något av allt det här, som till exempel att själv visa omtanke för alla som visat mig det. Om jag kan finnas där för dem någon dag som de kanske behöver mig… då har den här sommarens mödosamma resa i mitt liv inte gjorts förgäves.
Jag har fortfarande en lång väg att gå.
Jag har inte sörjt klart.
Jag är inte hel, jag har inte världens bästa självförtroende.
Men jag har tagit ett stort och viktigt steg i processen och jag kan gå vidare i den.