lokaltidning

Min arbetsplats – totalt lokal

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Redaktionsrummet. Min plats syns längst bort till vänster.
Redaktionsrummet. Min plats syns längst bort till vänster.
Till vänster sitter nyhetschefen och vid platserna längst bort sitter de som gör tidningssidorna (layout).
Till vänster sitter nyhetschefen och vid platserna längst bort sitter de som gör tidningssidorna (layout).

Jag har jobbat på lokaltidningen Östra Nyland sedan november 1987. Först fanns redaktionen på Östra Tullgatan, sedan på Drottninggatan, sedan på Alexandersgatan och nu finns vi på Sibeliusgatan. Vi har flyttat fyra gånger under mina 27 år på tidningen. De senaste två gångerna har flyttlassen gått 2010 och 2013.

Förändringarnas vindar blåser alltså friska över medialandskapet. Men det som jag alltid trott mest på är lokaljournalistiken.

Jag myntade en gång sloganen ”Totalt lokal” – för det tycker jag Östra Nyland ska vara. Människor vill läsa om sådant som händer där de bor. De vill läsa om människor de känner. Vem annan skriver om allt som händer på gräsrotsnivå om inte lokaltidningen gör det?

Framtiden är lokal!

Lokaljournalistik nära hjärtat

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Bilder och namn på människor du känner, saker som ligger dig nära hjärtat. Dem hittar du oftast i lokaltidningen.
Bilder och namn på människor du känner, saker som ligger dig nära hjärtat. Dem hittar du oftast i lokaltidningen.

Jag brukar undvika att skriva om mitt journalistjobb på den här bloggen. Eftersom jag har en annan blogg där jag gör små inlägg från den världen.

Men i dag kan jag inte låta bli.
Jag har jobbat på lokaltidningen 25 år. För länge, kanske någon säger. Men varför byta jobb då man trivs?
Mitt hjärta har alltid klappat för det lilla och lokala.

Jag är så glad för att redaktionen där jag jobbar åter fick en chefredaktör med huvuduppgift att ta sig an ÖN. En person som finns på plats på orten, som lär sig känna människorna där. Och som jag tror är genuint intresserad av småstaden, av det lilla och lokala som ingen annan än lokaltidningen skriver om.

För att det här inlägget inte ska bli för långt vill jag bara säga att den chefredaktör vi hade innan gjorde ett jättestrongt jobb. Men om man ska basa för två lokaltidningar, som har redaktioner på två orter fyra mil från varandra, kan man inte helhjärtat jobba för bägge. Man kan inte vara på plats på båda redaktionerna samtidigt.

Jag är säker på att framtiden är lokal. Samtidigt som vi kritiskt ska granska sådant som bör granskas ska vi också kunna skriva om sådant som den lilla människan pysslar med i vardagen. Vem annan än lokaltidningen kan och ska göra det?

Carita, 3 år, fann lyckan på Lidl

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Nej, klisterbilderna är inte till barnbarnen.
Nej, klisterbilderna är inte till barnbarnen.

Lyckan kan ibland stavas ”åtta små och två jättestora ark klisterbilder”. Då Lidl öppnade i Lovisa bojkottade jag affären nästan ett år. Orsak: affären annonserar inte i lokaltidningen som betalar min lön. Lokaltidningen är också ett företag som ska klara sig bland många andra. Vi behöver annonsörer.

Nåja. Sedan slank jag in där en gång. Och så en gång till, och ännu en gång till. Jag försöker låta bli att åka dit mer än en eller två gånger i månaden. Fastän jag hittat många bra varor där.
En del säsongsvaror kan vara riktigt kul. Som de här klistermärkena.
Och så har jag inte hittat osten Goldessa Pineapples & Almonds i någon annan affär i stan. Plus att vissa av Lidls frallor är goda. För att inte tala om Animations chokladstänger med mintsmak…

Så jag kan förlåta mig själv om jag besöker Lidl IBLAND.

(… och vad gör jag med alla klistermärken? Jo, jag piggar upp sidorna i mina dagböcker som jag skrivit för hand sedan 1976)