Innan jag gick hem från jobbet såg jag att det låg en plastkasse på golvet intill min arbetsstation. Vems månne det är, tänkte jag och gluttade in i påsen.
Nämen så trevligt, det där är ju min flaska med longdrink. Undrar när jag köpt den? Skit detsamma, huvudsaken att den hittades!

Några sekunder senare slår det mig att det där som fanns i kassen hade jag ju köpt i K-affären några timmar tidigare…

Men i stället för att bli allvarligt oroad över att allt inte står rätt till med mig gläds jag över min förmåga att kunna överraska mig själv. Och skålar på den saken.

Fastän man kanske inte ska skoja om allvarliga saker som minnesstörningar drar jag ändå till med en ordlek som uppstod på ett möte för en tid sedan. Inom det gänget vet vi att vi kan kläcka ur oss nästan vad som helst.

Jag konstaterade att då jag som medelålders kvinna precis blivit av med min mens, kanske jag i stället drabbas av DE-mens. Så om ni ser mig med en tampong i örat någon gång – då är det inte för att jag har mens, utan för att jag har DE-mens.