Loviisan_Suurkirppis

Vårt lilla stora varuhus, och Mumin planerar!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Ja, det ser ju ut som om det skulle vara folktomt här 😄 Men jag har åter passat på att fota så att inga andra kunder kom med på bild. Suurkirppis (ungefär Storloppiset) är vårt lilla stora varuhus mitt i centrum av stan. Här finns allt från nya grejer till begagnade möbler, kläder, loppisprylar.

Ibland är det så att det jag är på jakt efter, det hittar jag inte. Men jag hittar annat som jag behöver. En ny sats med klistermärken gjorde mig åter barnsligt glad i dag ❤ En liten glasflaska kommer till i samlingen av glasprylar på fönsterbrädet. Där kan man alltid sticka ner en stickling eller en liten blomma.

Köpte också kuvert och vykort, och två rustika ljus som blev namnsdagspresent från mamma till mig.
Jag hade namnsdag i går och fick av min syster en Planner med Muminmotiv. När Muminfamiljen är med och planerar kan det ju inte bli annat än bra!

Att ströva runt där på loppiset en timme, utan att titta på klockan, var en stor lycka för mig.

Brukar inte bränna propparna…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… men kanske jag lite kan skylla på att jag stod i en kö en halvtimme i dag och fick ont i ryggen. Mera om de brända propparna lite senare…

Utanför ingången till Suurkirppis, som har både lopptorg och en mängd andra varor, finns två så här ståtliga pelargoner. Har ni sett på maken? Och så är det hundvänligt med vattenskål för fyrbenta vänner också.

I den här affären kan du köpa allt från begagnade möbler till både nya och återanvändbara kläder. Dessutom kan du låta göra nycklar här, hämta Matkahuoltos paket, fylla på busskort och ja Herren vet vad allt man får här.

Därför tyckte jag i dag synd om tjejen i kassan. Hon var ensam och kön blev bara längre och längre. Svårt då att hålla de avstånd som rekommenderas med tanke på corona…

När det sedan äntligen blev min tur radade jag sakerna på disken och ställde sedan inköpskorgen ifrån mig. För att göra det var jag tvungen att lämna platsen i kassakön för tre sekunder. Vips kom ett gäng med unga flickor och lade sina saker på disken.

Kassatjejen sa vänligt att vi inte var klara med min betalning och flickan som hade hastat fram tog ett steg bakåt. Hon var fortfarande nästan fast i min rygg och det var då som Adrian flög i mig – eller kanske var det en gammal grinig tant som visade sitt plyte genom mig…

Jag pekade på strecket som fanns på golvet, ett gult streck… som visar att man ska hålla avstånd. Jag sa nog också nåt om att kan ni hålla distans…

Tja, det var kanske inte så farligt men jag skämdes när jag gick ut. Jag är inte van vid att tillrättavisa andra. Men på något sätt blir jag allt oftare nu irriterad då det här med hålla distans inte tycks gå hem hos alla.

Förlåt tjejer, om ni läser det här… jag ville inte låta brysk.
Coronasmittan är ändå inget att leka med och den kan lura var som helst.

Det var de här varorna jag var ute efter i Suurkirppis. Ett visir och engångsansiktsskydd.

Återanvändning

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

En del av vårt lopptorgsbord. Vill du besöka det har det nummer 169.
En del av vårt lopptorgsbord. Vill du besöka det har det nummer 169.

I Lovisa har vi en stor lopptorgsmarknad som heter Loviisan Suurkirppis.
Där säljs nästan allt mellan himmel och jord. Kläder, skor, böcker, porslin, glas, möbler, elektronik – ja, lite vad som helst som folk vill bli av med. Sådant man inte behöver själv, men tycker är för fint att bara slänga bort.

Prissättningen är ju ett pillgöra, men när man väl kommit i gång går det av bara farten. Det är kul att se att sakerna får nya ägare, kanske kan göra någon glad. Man gör ju en miljögärning när man får gamla grejer i omlopp, eller hur?