Lovisa

Fem en fredag, med tema HEM

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det här fotot tog jag vid 17.30-tiden på kvällen på Drottninggatan i Lovisa, alltså i måndags, när jag var på väg HEM från caféträff med riksdagsman Otto Andersson. Han är från Lovisa, och det var ett av mina frilansjobb.

Temat hos Elisamatilda denna fredag är HEM. Nu ska jag svara på hennes frågor denna ruggiga förmiddag då vi har bara +2 grader ute och snöblandat regn.

När behövde du senast vänta hemma på någon typ av leverans eller hantverkare?
Det var något tag i september då sotaren kom på ett välkommet besök.

Vem var din senaste gäst som inte tillhör din familj?
Grannen Pia sticker sig in då och då, men hon vill nog inte kallas gäst – så ja, jag minns inte riktigt. Jag skulle ha gäster efter resan, då jag blev mer ledig som frilans. Men har inte orkat ta emot någon då jag varit krasslig. Men det ska bli av, så fort jag mår bättre.

När var senaste gången du sov någon annanstans än ditt hem?
Hotellnätterna i Montenegro och Kroatien 28.9–5.10.

När hade du senast oväntat besök?
Det har jag inte haft här i mitt nya hem. Har ingen ringklocka heller och det är helt avsiktligt så för att få ha det lugnt. Igår lär här ha sprungit barn i halloweenkostymer, men jag såg dem inte. Då vi lastade in ved i september råkade Ordodlaren komma förbi, så det var ett ”oväntat” men trevligt besök på gården 🙂

Var i ditt hem spenderar du mest tid?
Numera i soffan framför teven, men där läser och skriver jag mycket. Tidigare var det vid datorn, och visst blir det dagligen rätt mycket tid vid den också, men inte lika mycket som förr 🙂

Sommargardinen till vila

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Nu är en av fyra spetsgardiner lagda till vintervila. Den andra i köket får finnas kvar, men det här fönstret tar emot mest blåst och vinterns eventuella snöoväder. Därför har detta fönster fått en vintergardin som dock inte syns på bilden. Den tjocka gardinen dras varje morgon, tillsvidare, åt sidan så att ljuset får strömma in.

Lycklig står jag och tittar på lövens virveldanser i vinden på den soliga gården. De blåser runt i yster lek, de blåser uppåt och hit och dit. De far förbi mitt andra fönster också, och en del av dem landar på terrassen.

I den bruna vasen har jag äntligen fått ett skott, en avklippt stjälk, av kinarosen att slå rot. Har nu förhoppningar om att få en större kinaros, kanske även hibiskus kallad, då jag planterar moderplantan och den nya med skott i en ny kruka. Har minnen av en stor kinaros som mamma och pappa hade då min syster och jag var barn.

Vackra Kapellparken i Lovisa. De syns inte så bra på bilden, änderna – men de simmar där i vattnet och tjattrade rätt mycket i dag. Hade gärna velat förstå vad de sade 🙂

Hoppa på tåget, höstens nyanser

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Hos lokföraren Åke är temat i dag tacksamt. Höstens nyanser finns omkring mig i högsta grad. Utmaningar ska inte alltid vara enkla, då är de ju inga utmaningar. Men ibland har varken orken eller tiden funnits för att fixa de bilder som behövs. Den här veckan är jag ändå mer än gärna med!

Då det här är en vardagsblogg kommer det bilder från min osminkade vardag. Helt ordagrant är det också så att jag väldigt sällan sminkar mig numera. På sin höjd använder jag ibland läppstift och mascara, men inte nu då förkylningen gör att det rinner från ögon och näsa mest hela tiden.

På bilden syns rester av tomatplantor. Du med bra syn kan hitta några gröna tomater på bioavfalls-lasset, till och med en röd syns. Jag kämpade på, med grannar och vänner, för att använda alla, men vi lyckades inte till hundra procent.

Den tolfte oktober såg Smedsgränd ut så här i solens sken. Det finns en del kullerstensbelagda små gator och gränder i Lovisa. Jag tycker mycket om dem.

Parken utanför mitt hem, som inte syns på bilden men som ligger till höger, är full av prasslande höstlöv.

Idag ska vi föra ljung till gravarna, gäller att passa på när det är fint väder. Det är höstgöra och höstnyanser det också.

Höst i Lovisa, och en ståtlig mur

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag känner mig aningen bättre nu, men vågar inte ropa hej innan jag är över bäcken. Hostan har inte helt gett med sig och jag har slem i luftrören. Använde ansiktsmask i affärerna jag besökte i dag.

Höst i Lovisa på Drottninggatan. Väntar i bilen då syrran är inne hos urmakaren för att få nytt batteri till mammas armbandsur.

Vi hade storm igår och i natt. Det är fortfarande grått och blött men ändå +11 grader.

Jag gläder mig åt att jag har en del jobbuppdrag framför mig, alltså frilansuppdrag för Nya Östis. Det är väldigt skönt att ha den rollen nu. Jag har saknat det där med att skriva kolumner och artiklar. Nu hoppas jag bli frisk så fort som möjligt så att jag kan fullfölja alla uppdrag. Många går att göra via telefon men ett par är sådana som kräver att jag är på plats. Riktigt kul är det ändå!

Jag älskar ståtliga murar, sådana som den här i Perast i Montenegro 🙂 Ser ut att vara ett hantverk. Vet inte när den är byggd och av vem, men antar att den är gammal.

Skyltsöndag, den 29 september 2024

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag hoppas kunna fotografera massor av härliga skyltar under min resa i Kroatien och i Montenegro. Det här är ändå ett förhandsinställt inlägg. Jag gör alltid sådana för säkerhets skull om det skulle vara så att jag inte får tekniken att funka när jag är bortrest.

Den här skylten fanns i somras utanför Sjöfartsmuseet i Lovisa. Skyltsöndag förvaltas av bloggvännen BP!

En gränd i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

En del av Smedsgränd, som ligger bara 50-60 meter från huset där jag bor.
Det här är ett förhandsinställt inlägg, eftersom jag idag tidigt på morgonen åkte iväg på tidningens läsarresa till Kroatien och Montenegro.

Hoppas kunna blogga därifrån senare ikväll, eller imorgon. Men jag gör som vanligt förhandsinställda inlägg med bilder som jag tagit tidigare – om det skulle vara så att tekniken inte funkade där borta 🙂

Tystnad, så viktig, men en bristvara

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Temat hos Åke i utmaningen Hoppa på tåget är idag LJUDLÖST.
Tystnaden är en bristvara. ”Vi behöver tystnad, för vila, för eftertanke, för att minnas, lära… I en ljudinfekterad tid kan det vara en god idé att återupptäcka tystnadens värde” skriver Åke, vars inlägg är värt att läsa med eftertanke.

Hos mig är det ganska tyst hela tiden. I köket hörs ibland ljud endast från kylskåp och frys.
Mina fönster ut mot Mariegatan där trafiken löper verkar vara välisolerade. Själv sätter jag sällan på varken teve eller radio direkt då jag vaknar.

Jag brukar säga att man här hos mig i dag kan lyssna på tystnaden. Den utgör ju också ett ”ljud i sig, som ett stilla sus i öronen”.

Jag kan höra en bil eller en motorcykel köra förbi, men det är inget ständigt återkommande oljud. Sådant har förekommit här från och till, då vägarbeten och arbeten med vatten och avlopp och asfaltering brummat på från morgon till kväll. Men nu har det varit lugnt en tid.

På mammas gård kan vi blicka ut över de här träden. Där är ofta också ganska tyst. Grannar kan klippa gräs eller såga virke, fordon kör förbi, ibland i en tätare ström till sportplanen om där är evenemang. Men i det stora hela är där tyst och skönt.

Då jag hämtade posten halv tio i morse var det också ganska stilla här vid parkerna och Karlskronabulevarden.

Mera ljud var det däremot igår i hallen där Tor spelade mot Sudet i Kouvola. Men på innebandymatcherna ska det ju absolut inte vara tyst.

Tor fick en kalldusch då bara en halv minut hade spelats och hemmalaget gjorde 1-0. Sedan kom också 2-0 ganska fort. Men efter det knappade Tor in steg för steg och var som bäst uppe i en 3-5 ledning. Slutresultatet blev 4-5, så det var en nagelbitare när hemmalaget försökte kvittera, utan målvakt med sex utespelare mot våra fem, men vi pallade för trycket 💙💛 (blått och gult är Tors färger, såsom Sveriges och Ukrainas)

Trees on Tuesdays, en lugn morgonstund

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Bilden är tagen i lördags, det hade regnat då. Parken ligger utanför mitt hem. ”Mitt” hus skymtar borta till höger på bilden, lite smått gult under trädgrenarna. Det ståtliga huset till vänster är gamla Hotel Skandinavia, som tyvärr förfallit mycket de senaste årtiondena. I mitten på bilden, där det syns fönster med gröna tejpningar, ligger stadens infokontor Lov-Info.

Jag sov gott i natt. Säkert för att jag hade jobbat hårt med veden mellan fem och halv åtta. Trodde jag skulle vakna med rejäl muskelvärk, knappt komma upp ur sängen 😀 Men tillsvidare har jag inte direkt ont nånstans, är bara lite stel i ryggen.

Vid niotiden var jag redan ute i växthuset och plockade tomater till morgonmackorna. Det var en lugn och fin morgon, +16 grader, fuktigt i gräset och små vackra spindelnät här och där.
Hämtade posten, duschade och började sedan jobba.

Jag har en vecka kvar på heltidsjobbet. Sedan ska jag packa inför läsarresan och efter den får jag se vad jag börjar göra, vilka uppgifter jag får och vill ta.

Ikväll har jag mycket att ordna här hemma, men nu känns allt bara kul. En enorm lättnad att veden är inne. Också här i vardagsrummet har jag ett par Ikea-kassar med mindre björkvedsbitar som ska landa i en korg och en del klabbar som ännu får plats i vedställningen ❤

Det var rätt tid att flytta in i detta gamla hus på sommaren. Jag har under ett par månader hunnit få mina möbler och andra grejer nästan på plats. Mycket har jag hunnit oroa mig för, men allt har ordnat sig och nu känns allt åter lugnt. Livet i ett gammalt trähus har hittills motsvarat förväntningarna. Både vad gäller sånt som är besvärligt och sånt som är riktigt härligt ❤

Ge mig styrka att knega vidare

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Den här fyrklövern hittade grannen Pia en dag när vi satt i trädgården. Tidigare i somras letade vi också, så att de som såg oss måtte ha undrat varför vi stod på alla fyra i gräset. Hade vi tappat något?

Nu hoppas jag att den här lilla gröna saken kan bringa mig lite tur, eller åtminstone styrka och sinnesfrid. Den här dagen har varit jobbig på många sätt. Jag vet inte varifrån jag gång på gång uppbådar styrka att knega vidare, men tillsvidare har det gått.

Jag har stort rättvisepatos. Jag har också lärt mig, och försöker leva enligt devisen att såsom man själv vill bli behandlad ska man behandla andra. Alltid lyckas jag inte till 100 procent med det, men jag försöker vara vänlig och empatisk. Att sedan andra inte alltid beter sig vänligt mot mig kan jag ju inte direkt påverka.

Och så något betydligt trevligare att visa och skriva om. Den här miljön ligger mindre än hundra meter från mitt hem. Smedsgränd, en av de äldsta i Lovisa. Den här vägen cyklar jag ofta då jag ska till Rosenparken och Lovisaviken. Där på sandplanen ligger nu baracker för skoleleverna från Generalshagens skola. Den renoveras och därför är eleverna tillfälligt inhysta i barackerna.