Olika konstnärer i Lovisa har fått måla parkbänkar och de finns den här sommaren i Strandparken. Titta och njut av bilderna ni som inte kan se dem på ort och ställe!
Lovisabilder, fina parkbänkar
Lovisa
En sådan fin kväll!
Träffade några väninnor igår kväll och det var första gången på tio veckor som jag skrattade så tårarna rann och magen krampade. Vi har ibland en säregen humor 🙂
Klart att vi också talade om allvarliga saker. Och i den stunden då Outi, som annars bor i Sverige, och jag skulle skiljas för kvällen blev det känslosamt. Hon har liknande erfarenheter som jag i sitt bagage.
Det faktum att jag känner funktionshindrade personer får mig också att stanna upp för korta stunder. De problem och bekymmer en människa har, som i mitt fall nu sorgen kring skilsmässan, de ska inte föraktas eller bagatelliseras.
Men då jag ser mina vänner tänker jag att de har fått kämpa hela livet. Jag har en av mitt livs tuffaste kamper just nu – men jag kan ändå resa mig ur min stol utan större problem och gå dit jag vill.
Nu bjuder jag på en blandat kompott av bilder. Håll till godo!
Sedan blir det några allmänna bilder från trakten där jag rör mig dagligen och en bild av ett förskräckligt sår! I går arrangerades forntidsmarknad i stan och där fanns personer som kunde maskera. Ville man ha ett blått öga fick man det, ville man få ett kulhål nånstans på kroppen ordnade det sig också 🙂
Tänk, jag VÅGADE!
I går, fredagen den 11 juli, blev en dag då jag kunde notera många plus på listan av bra saker som hände i mitt liv. Jag fällde några tårar då jag gav min födelsedagspresent till mannen som ännu på papperet är min make. Hans födelsedag är ju förknippad med så många fina minnen i kiosken där släkt och vänner uppvaktat honom.
Men jag tar bilderna i rätt ordning! Och vad var det jag vågade? Det skriver jag i slutet av inlägget.
I Strandparken finns den här sommaren bänkar som olika konstnärer fått pryda med sina målningar. Nu fick jag det äntligen gjort, det vill säga att ta bilder på två av dem. Ska försöka komma ihåg att fotografera de andra också och visa dem här.
Vi firade Bennys födelsedag på kioskens terrass och här är hans barnbarn ute och spatserar med gammelfarmor.
Länge hade vi trott att det var en katt som härjade i en av blomsterrabatterna på sommarstället. Men i går hade skurken lämnat bevismaterial efter sig och vi behövde inte ringa polisen utan kunde lösa brottet själva 🙂
Då jag visste att det skulle spelas jazz vid bodarna på Skeppsbron den här kvällen tänkte jag att där skulle det vara kul att sitta. Fick veta att även hon och han skulle vara där. Men då bestämde jag mig för att den här staden är också min.
Jag cyklade dit ensam. Tänkte att där måste finnas någon jag får sällskap av och det gjorde det också. Senare på kvällen, då bandet hade börjat spela kom allt fler människor och några kramade om mig, sa att de läser min blogg och att jag är modig då jag öppet vågar skriva om mina känslor.
Nu hoppas jag att slutet av sommaren bjuder mig på fler PLUS än minus. Om jag vågar mig ut bland andra människor måste det ju bli fler PLUS. Sitter jag ensam hemma verkar det bli mer tårar än skratt.
Kök, sovrum och älvor
Lovade visa hur köket och sovrummet ser ut i trean jag hyr från och med nästa månad. Inflyttningsklar är den först i september, men jag får börja föra grejer dit i augusti.
Tänkte först att jag skulle visa bilder från de två återstående rummen först då jag inrett dem. Men sedan tänkte jag – va fan… låt gå, det är så här rummen ser ut NU och jag har ju fått höra att många uppskattar min brutala öppenhet här på bloggen 🙂
Gardinen i fönstret ska inte hänga kvar. Nya fönster sätts in inom kort och där finns infällda persienner. Så få se om jag behöver nåt tygstycke alls där på sidorna 🙂
De här möblerna är inte heller mina, så ni får helt tänka bort dem då ni ser sovrummet. Det kan ju egentligen vara kul att visa bilder ”före” och ”efter”.
Jag vet inte om här ska finnas så mycket mer än en dubbelsäng. Den ska stå mitt på golvet, inte ens ha kortsidan mot en vägg. Den lösningen har alltid varit min dröm.
Jag älskar golven i sovrummet, arbetsrummet och i vardagsrummet (som jag gärna kallar salen). Att det ligger en plastmatta i köket må väl vara hänt, det kanske trots allt är praktiskt. Bilder jag visade tidigare från bostaden hittar ni HÄR.
Hann inte själv gå runt på stan så mycket och ta bilder av evenemanget Rosornas charm i går. Men här får ni se dem ändå, älvorna i Schillmarksparken och prinsessan i bakgrunden.
Fina fönster, del 25
Är ni fler än jag som tycker att många fönster är fantasilösa i dag? Många nybyggen har dessutom förvånansvärt små fönster. Jag gillar stora glasytor som släpper in mycket ljus.
De här fönstren är i och för sig inte så väldigt stora, men ungefär ett par meter höga. Och de fyllde säkert sin funktion för det här huset på den tiden byggnaden uppfördes.
Andra otroligt vackra fönster, trappor och dörrar hittar du på min bloggväns sajt. Gör gärna ett besök hos Gerd!
Del 24 i min serie med fina fönster hittar du HÄR, och därifrån bakåt till de övriga.
Och sedan en ganska fin nyhet! I går låg min blogg på nionde plats på listan ”Blogs of the Day” som presenterar statistik över WordPressbloggar skrivna på svenska. I dag morse var jag på tolfte plats, men listan lever hela tiden och den hittar HÄR.
Han som tipsade mig om hur jag ligger till på listan bloggar HÄR.
Lovisabilder, vår fina badstrand
Ser ut att bli ett härligt väder i dag. Hoppas många orkar släpa sig till badstranden. Vattnet var +18 i går och blir fort varmare. Och så finns det ju en fin kiosk där man kan köpa kaffe, bullar och glass!
Bra kvinna reder sig själv
Av någon anledning blev det bara genom åren så att det antingen var maken eller svärfar som öppnade flaskorna då vi serverade mousserat. Hur löjligt det än låter så blundade jag, höll för öronen och såg till att jag inte var så nära flaskan att jag kunde få korken i skallen.
Hos väninnan i går beslöt jag mig för att klara det här själv. Gick ut på gården, satte mig ner vid trädgårdsbordet med flaskan lätt lutande mellan mina knän. Skruvade bort metallsäkringen och började lirka bort korken, kände trycket och plötsligt sade det POFF och PYYYS… men inte en droppe rann över kanten.
Hurraaaa – jag klarade det!
En sådan utsikt från trädgårdsbordet!
På landet är det inte ovanligt att man har 2-3 kilometer till närmaste granne eller butik. Och två mil till närmaste stad.
Väninnan och jag åt tacos vid köksbordet men sedan flyttade vi ut i det gröna där vi skålade i lite vin och mousserat. Det var ju min bröllopsdag i går och officiellt är jag ju ännu gift – men vi skålade också för vänskap och för framtiden.
Det blev en del tårar men mest blev det ändå skratt 🙂
I dag firas evenemangen ”Rosornas charm” och ”Konungen kommer” i Lovisa.
Jag ska försöka förmå mig att ta del av något i programmet. Det har jag ju med glädje gjort under tidigare år, men den här sommaren är inte lik någon annan.
Om jag vågade mig ut bland folk får ni se bilder från evenemanget senare. Ha alla en bra dag ❤
Fina naglar!
En gång försökte jag också klistra lösnaglar på mina befintliga. Det gick inte speciellt bra. Men man kanske inte ska vara ensam då man gör det?
Marias naglar blev hur som helst jättefina.
Här sitter vi i solen på kvällskvisten på släktens sommarställe. Så varmt som vi hade där i dag har vi inte haft på två, tre veckor!
Det var nog svägerskan och hennes make som tog solen med sig då de kom till Lovisa från Stockholm via Helsingfors.
För övrigt håller jag på att slänga bort en massa gamla papper. Säg mig, varför har jag sparat gamla fakturor från 2003?
Fina fönster, del 24
Vårt fina gymnasium i Lovisa som jag hoppas vi får ha kvar för alltid, alla skolreformer till trots. Här tog jag själv studenten 1982. På den tiden skrev vi ännu studentskrivningarna i gymnastiksalen som senare blev musiksal och som ligger bakom de stora, höga fönstren.
Fina fönster del 23 hittar du HÄR.
Känner mig ibland som Aatos Åkerblom då jag går omkring i staden och tar bilder. Han var ett original och jag kanske också är ett, eller på väg att bli ett 😀
Lovisabilder, Tranbrunnsparken
Dags för lite bilder från Lovisa igen. Jag har åter haft ork att ta mig runt i stan och bryr numera katten i vad folk eventuellt tänker då de ser mig. Så många personer har bett mig hålla huvudet högt med motiveringen att jag inte har gjort något fel.
Då jag var på väg till veckans besök hos en av mina terapeuter stannade jag upp vid Tranbrunnsparken och tog tre bilder.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 