Ett härligt projekt som leds av föreningen Hakeva håller på att ta form i vår stad. Trasmattor målas på rad på Alexandersgatans trottoar. Härligt med initiativtagande människor som sedan också ser till att projekt förverkligas.
HÄR kan ni läsa mer om mattorna.
Kom hem från jobbet kvart över ett på natten mot måndag. Vi var ett gäng som jobbade med riksdagsvalet för tidningen Östnyland från redaktionen i Borgå.
Skönhetssömnen reducerades från vanliga 7-10 timmar till bara fem, så om jag såg ut som ett mosat äpple i dag fanns det en förklaring.
Men! Någon måste ha tänkt på mig, bett för mig, sänt energi… för den här dagen blev riktigt bra!
Efter en vecka med uppgifter som inte alla var så där väldigt sprittande fick jag göra en KUL grej i dag.
Och sedan, bara för att solen lyste, fick jag för mig att köpa en blandning som jag kan blåsa såpbubblor från. Ja, jag vet att man kan göra en sådan själv men det var ett riktigt impulsköp som jag gillade 😀
När och var jag ska blåsa bubblorna är ännu oklart.
Nu var det åter så pass torrt och fint på marken att jag kunde promenera genom parken hem.
Och hemma… där hastade jag ut på balkongen.
Här gör jag som jag vill. Det finns ingen som säger att jag borde göra något annat. Jag duger precis som jag är.
När jag känner doften av pärlhyacinterna återupplever jag minnen från barndomen och faster Gretas trädgård. Jag känner solens strålar mot min kind. Hör hästarna från travbanans stall och utegårdar gnägga.
Livet är här och nu och det är just de här mikrostunderna av vardagslycka som jag vill lära mig njuta av.
Har läst en 60 sidor lång rapport i dag, eller rättare sagt är det en plan som ska ge beredskap för översvämningsriskerna i staden där jag bor.
Resten av dagen satt jag på den lokala företagarföreningens 65-års jubileums seminarium. Föredragen handlade om kommuners servicestrategier.
En reporter på en lokaltidning är väl en av dom där som kan lite om allt möjligt men inte blir expert på nåt 🙂
Bilden är från vår fina biograf, där seminariet arrangerades.
… sköljde över mig då jag uppdaterade Plagens kiosks FB-sidor och gav administratörsrättigheterna till ex-maken.
Det att han har kiosken också den här sommaren är kul, så missförstå mig inte. Det är fantastiskt att han åtog sig skötseln av den ytterligare en sommar, den sjuttonde faktiskt.
Men jag hade aldrig kunnat tro att en så liten sak som att jag gick in på kioskens FB-sidor skulle röra om så mycket i mitt inre. Jag grät nästan hela kvällen och det är inte lätt att skriva det här inlägget heller.
Med åren blev ju kiosken ”vår kiosk, vårt lilla sommarställe”, fastän det är staden som äger byggnaden. Femton härliga somrar här fick vi tillsammans, den sextonde i fjol var fin den med men förstås lite annorlunda eftersom vi separerade i maj.
Klart att jag ska besöka både stranden och kiosken i sommar också. De fina minnena av alla härliga människor jag lärt mig känna och haft att göra med där kan aldrig tas ifrån mig. Platsen kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta.
Det är så många minnen som jag måste lära mig leva med. Att många av dem är vackra och får mig att gråta är ju egentligen inte farligt. Värre hade det väl varit om alla minnen från mitt sjutton år långa förhållande var hemska…
Eller om jag inte hade några känslor, inte kunde gråta.
… tänker jag på den här bloggaren 🙂
Hon skriver om mycket annat också, korta och ofta skojiga inlägg med fina bilder!
Så den här bilden förärar jag min vän i Sverige!
Tog en liten promenad till samlarmässan i högstadiet. Letade efter gamla påskkort men hittade inga som var tomma på baksidan. Så det blev att gå till R-kiosken i stället. Där var utbudet riktigt bra så jag kom hem med några kort och frimärken.
Det var härligt frisk luft där ute. En temperatur på tre grader, lite dimma och en sol som gjorde tappra försök att tränga sig fram.
Senare i dag fortsätter jag med den fjärde delen i serien om Nätdejting.
I restaurang Bistro Cantor i Lovisa finns många fina fönster. Jag gillar speciellt att de är djupa. För det här kan väl ändå inte kallas fönsterbräde? Har säkert något namn som mina kloka bloggläsare känner till?
Hur som helst, jag tar med olika slags fönster i den här serien. Fönstren måste inte alltid synas i sin helhet eller fotograferas utifrån.
Del 41 i serien finns HÄR. Därifrån hittar du de övriga 40 fönstren steg för steg bakåt så långt du orkar gå.
Hups! Tiden går, förra inlägget i serien Fina fönster skrev jag i mitten av januari.
Här kommer nu ett lite annorlunda fönster. Det ligger på trottoarnivå i centrum av staden. Vet inte om det nånsin varit ett riktigt fönster eller om det alltid varit ett låtsas-sådant.
Om där finns en glasruta bakom är det svårt både att se ut och att se in 🙂
Då jag var på väg till jobbet i tisdags kom jag på att jag inte visat det här huset på min blogg. Fönstren hade kunnat gå i serien ”Fina fönster” men jag vill att hela huset ska synas.
Sedan kunde jag inte bestämma mig vilken bild jag skulle lägga ut. Den jag tog först eller den jag tog då jag kom närmare huset. Så jag visar båda 🙂
Här fanns förr bland annat Kansallis Osakepankkis kontor. Kanske någon annan Lovisabo som läser min blogg också har minnen från huset?
I morse var det en minusgrad då jag skulle åka iväg. Så här såg bilfönstret ut. Verkligen ett av Gubben Guds många underverk.
Februarimarknad i Lovisa. Dessvärre höll många på att plocka ihop strax före klockan tre då jag hade tid att gå till torget. Hittade ändå en fin tunika för 15 euro och köpte förstås en marknadskringla 🙂
Hade inte trott det här om mig själv… att jag skulle köpa ett set med nålar och trådar… för jag syr nästan aldrig något. Men OM jag hade behövt sy i en knapp ägde jag inte ens en synål, för att inte tala om tråd… Så jag köpte det här setet för drygt fem euro från Lidl. Nu lär jag nog ha trådar för resten av livet.
Insåg senare att det här setet är avsett för ägare till en symaskin, men so what… det var inte så dyrt.
På konstkursen kluddade jag på som ett barn. Menar inte att barn målar nakna kroppar men jag producerade fem bilder på mindre än två timmar. De två sista klottrade jag ned med fingrarna.
Gissa om det känns genant att sitta och måla nakna kroppar, bröst och snoppar, som om det är det enda man tänker på… Lyckligtvis har vi en bra lärare som säger att var och en får måla precis vad den vill och just nu har jag så kallade torson i huvet. Inget fel med det. Gudskelov.
