På trettondagen hittade jag det här fönstret på Smedsgränd i gamla stan.
Tycker det ser fint ut då en del av fönstret och väggen badar i sol medan det övriga ligger i skugga.
Del 39 i serien av fina fönster hittas HÄR, och därifrån kan du gå bakåt så långt du orkar 🙂
… ligger bara ett stenkast från mitt hem.
Här spelades några spännande scener av filmen ”Onneli ja Anneli” in då man behövde interiör till en glassfabrik.
I dag finns här bland annat dansinstitutets övningssal, bostäder och ett tvätteri.
Men säg den gamla Lovisabo som inte minns LOA:s (Lovisa Omnejds Andelsmejeri) glasspinnar?… Å, så nostalgiskt!
… finns i stadsdelen Garnison. Jag hade en knapp kilometer lång väg till skolan, men jag minns att det ibland dröjde väldigt länge innan man kom hem. Det fanns ju så mycket att upptäcka på vägen. Man skulle skutta i vattenpölar, kanske slänga sig i snön och göra en ängel. Sådant hade man ju alltid tid med 🙂
Och den här ån fascinerade. Egentligen gick jag över två på vägen till och från skolan. En del av Garnison utgör nämligen en ö.
Och det här är Generalshagens skola. Här gick också jag då jag var mellan sju och elva år gammal för sedan skulle man från folkskolan till mellanskolan. I dag går eleverna här i klasserna 1-6, då jag var liten gick jag klasserna 1-4 här och 5-9 samt gymnasiet i andra skolbyggnader.
… eller från vägen in dit och från vägen ut 🙂
Tog bilderna på trettondagspromenaden då det var sol och minus tio grader. Gäller att passa på, man vet aldrig när det blir regn, blåst och slask.
Gatan heter Smedsgränd och huset till höger är från modern tid fastän det inte är nytt. Det är en del av daghemmet Villekulla.
Jag tycker om att fotografera hus, det finns många vackra sådana i vår stad, till exempel i närheten av det här finns ett ståtligt stenhus i två våningar. Men på något sätt känner man sig som en inkräktare, som en skum mäklare då man fotograferar hus… speciellt om någon boende står i fönstret och tittar ut på en 🙂
Vandrar längs Smedsgränd ner mot Gamla strand. I bakgrunden skymtar Lovisaviken. Men den is som syns närmast är inte havet, det är en liten skridskoplan eller också blev där is efter förra veckans storm och högvatten.
I går kväll fastnade jag i en intressant diskussion på nätet så det blev inga fler bilder. Visar dem i dag stället 🙂
Det var alltså en strålande helgdag med sol och cirka tio minusgrader. Här står jag nästan på kyrkbacken och fotograferar Brandensteinsgatan med det gamla tingshuset till höger. Där fanns även apoteket då jag var liten.
Eftersom affärerna inte fick hålla öppet i alla städer i vårt land låg våra affärsstråk så här öde. Visst ska helger respekteras men får någon stad rätt att hålla affärer öppna borde alla få ha det. Företagare i små städer kanske skulle behöva det tillståndet mer än andra.
… också i Lovisa. Men är det inte lite sorgligt ändå? Att se de här övergivna granarna?
En tid fick de stå i människors hem. Pyntade med dekorationer och ljus. Nu ligger de här övergivna.
Tror ni granarna är döda? Eller finns här ännu liv kvar, och längtar de i så fall förgäves tillbaka till skogen?
Dagen började bra på jobbet med kaffe och salta muffins på Hotel Degerby Bar Café. Där berättade man om författarträffarna, som också kallas bokcafé här, som från och med instundande lördag arrangeras i hotellets bar. Träffarna är väldigt populära.
Så Lovisa har verkligen placerat sig på kartan i det här sammanhanget. Förlag och skribenter från andra orter hör av sig, de vet att de får publicitet via lokaltidningarna då de besöker Lovisa.
Jag var faktiskt själv en av de första gästerna på cafeterian då min debutroman hade kommit ut 2007.
Så alla litteraturvänner i Lovisa med omnejd. Lördagen den 10 januari intervjuar Thomas Rosenberg författarna Maria Romantschuk och Pirjo Houni som skrivit boken Ei, rouva presidentti. Hotel Degerby Bar Café kl. 13-14.
… hade vi i morse och ännu några timmar mitt på dagen.
Sedan steg temperaturen så att den nu då jag har lunch här på jobbet är -12 grader.
Det lär ska bli mycket varmare i morgon, rentav plusgrader.
Så det gällde att passa på att föreviga den vintriga och soliga vyn från redaktionens fönster.
Passade på denna vackra vinterdag, med minus fyra grader och lite sol, att tillsammans med min syster åka runt och ta några foton.
Daniel Craig, kanske ni tänkte!
Ja, det stämmer – och efter julen eller nyår kommer ni att få se vad jag köpt till min samling av Bondprylar.
Men… det jag ville säga är att jag har en förkärlek för gamla murar.
Jag var där för att fotografera hjältegravar till morgondagens tidning. Och passade på då jag hade tillgång till proffsig utrustning.
Då solen lyste och fåglarna kvittrade kunde jag precis föreställa mig att det hade varit en vårdag. En sen eftermiddag i mars eller april.
Härligt att ha den förmågan, att förflytta sig till en annan tid.
