Min bloggvän Jag skrev att det troligen är vanligare att ordet gravgård används i Finland. Det kommer från finska hautausmaa, hauta = grav, maa = land eller jord. I Sverige används oftare ordet kyrkogård. Jag använder både ock 🙂

Porten in till eller ut från gamla kyrkogården.
Jag tycker det är så roingivande att besöka kyrkogårdar. I dag var jag den enda levande själen här, mötte eller såg inga andra. Tänkte att jag var omgiven av döda själar. Vem vet var de finns? Svävar de i luften omkring oss? Är de en del av allt i naturen? En fågel som kvittrar, en vind som smeker kinden?

Inte just här, men på denna kyrkogård, ligger min pappa, min mormor, morbröder, min farmor som jag aldrig fick träffa, min farfar, och mina farbröder som jag heller aldrig sett eftersom de dog unga. Jag kollar ofta deras födelseår och dödsår och reflekterar över hur ung min pappa var när han miste sina två bröder.

Fåglarna sjunger så vackert i alla träd som finns här på gamla kyrkogården, som ligger intill en lång ås.
Jag vattnade blommorna som vi hade planterat. Det har ju inte varit jättevarmt men det har inte heller regnat den senaste veckan.

I förgrunden en minnessten där vem som helst kan sätta blommor eller ljus och minnas sådana som finns begravda på andra platser, men inte här.

I dag är det många som firar skolavslutningar, examina, studentfester. Att jag skriver om kyrkogården ska inte uppfattas som att jag är dystert lagd. Som sagt, det här är en fin plats och av praktiska orsaker kommer jag ofta hit på lördagar eller söndagar.