Den här tiden på året är underbar. Varje kväll har jag ett nytt skådespel utanför mina fönster.
Solnedgångar
Lovisa
Kulturhistoria i Svenskby
För en dryg vecka sedan var jag ute på en åktur i Strömfors, en by som hör till Lovisa. Svenskby (Ruotsinkylä) är en del av Strömfors och där finns en härlig gammal bensinstation. Inne i stationen var barsidan stängd, men då här finns en ombudspost och lite annan verksamhet kunde vi titta in och kolla de gamla prylarna.
Då jag var osäker på vilken by Gulfbaren finns i presenterade jag mig för en av de anställda som ”turist”. Hahaa, det borde jag inte ha gjort. Hon sa på finska ”Nå men hejsan, är det du? Du var ju här för nåt år sedan och gjorde reportage till Östra Nyland”…
Ridå. Alla känner apan och apan känner ingen 😀
Härliga tider!
En ny dyna, den grå som är ryggstöd, blev det från inredningsaffären i dag. Köpte också ett ljus och en ny badhandduk därifrån. Support all the local!
Tomatplantorna i bakgrunden är mycket små tillsvidare, men de har nu fått gott om sol några dagar. Bara att vänta, vattna, gödsla då och då, prata med dem osv 😀
Ja, våren är härlig – nästan så man glömmer coronaeländet stundvis.
De flesta människor förstår att hålla avstånd, visa respekt, vara försiktiga.
Det ser folktomt ut som vanligt i Lovisa på bilden med den italienska glassen. Men många rör sig nog utomhus nu. Vi får så småningom börja göra lite mer, gå till bibban till exempel. Och restauranger och cafeterior får öppna den första juni. Dock bör vissa regler om avstånd och hygien och annat följas.
Var ute en sväng i dag
… med papper till bokföringen och korsordslösningar till Hörnan.
Det hör till en chefredaktörs vardag att sköta sådant också. Sprätta upp kuvert med korsordslösningar och se till att de kommer vidare till den som i sin tur ska kolla alla lösningar och se vem som vinner ett gåvokort.
Under den korta promenaden tog jag den här bilden. Jag antar att det här är något slags spaljéer för kommande blomsterdekorationer i Sibeliusparken. Likadana finns i parken intill, där Forselles-statyn står.
Vårens varmaste dag
Vore det inte för alla flaskor med handsprit i affärerna och alla märken på golven som uppmanar oss hålla avstånd… då kunde man för en kort stund tro att coronaviruset inte fanns. Att det bara var en ond dröm.
Det har varit omkring +13 grader i dag och hittade man en plats där det inte blåste alls fick man garanterat uppleva plus 20 grader minst.
Men för många känns den kommande sommarsäsongen osäkert. Flera av de evenemang och utfärder som tidigare arrangerats kanske inte kan arrangeras i år.
I går var solnedgången jag kunde beundra från balkongen så här fin. Få se hurudan den är ikväll.
Trees on Tuesdays, 21 april 2020
Jag är då och då med i olika utmaningar.
Har nu missat Veckans ord två veckor efter varandra hos Mrs Susanne.
Men tänker att jag inte får vara för sträng mot mig själv, jag deltar där jag hinner. Och nu deltar jag i Trees on Tuesdays hos Susan.
En Lovisavy
Gäller att passa på då och då för att få foton till bloggen. Var av och an hos min mor i dag med påskbrödsleverans. På hemvägen tog jag denna bild från Kapellparken mot Parkgatan och Högvaktsgatan.
Trees on Tuesdays
Hittade den här i arkivet, tagen vid vår badstrand för några veckor sedan. Det finns vackra tallar där, bara hundra meter från sandstrandens vattenbryn.
Det är Susan som har uppfunnit den här bildutmaningen.
Från och till känns corona skrämmande. Vill tänka på annat, men mycket kretsar kring det. Isolering, att inte få träffa mamma mer än på trappan då hon tar emot butikskassen. Ringer henne varje kväll.
Inga redaktionsmöten. Har förstås insett att jobbet funkar utan dem också. Det finns mejl, Messenger och telefon. Kanske vi ska ha något videomöte nån gång, gäller att kolla vilken teknik alla har tillgång till hemma.
Men visst börjar vi nu när vi är inne på fjärde veckan av undantagstillstånd sakna mycket av det sociala umgänget. Att inte kunna sitta på ett café eller på en restaurang, att fundera ut till vilken affär man kan gå och när utan att där är trängsel.
Tålamodet sätts på prov.
Vi måste klara detta. Tillsammans.
Nu finns det möbler också i Lovisa
Jag har många gånger sagt att det enda jag inte kan köpa i Lovisa är möbler. Nu kan jag inte längre säga det 🙂 Precis allt finns kanske inte att få, men jag tror att det mesta går att beställa i så fall.
Loviisan Sähköpiste har utvidgat med en inredningsavdelning som är lika stor som dess övre våning. Och det som JAG inte hittar där behöver jag inte heller 🙂
Härligt med företagare som har framtidstro även i dessa tider. En storstilad öppning har inte kunnat firas på grund av corona, men den dagen kommer då vi kan umgås och fira igen.
Det var ingen rusning i affären i dag, och det förstår man på grund av restriktionerna vi lever under. Men folk kom och gick ändå och många handlade något. Det kommer bättre tider!
Det runda bordet till höger köpte jag från samma affär redan tidigare. Nu kompletterade jag med ett blombord.
Nu är det bara de bruna krukorna som ska bytas ut – det är ett långtidsprojekt 😀
Blandade bilder, den 2 april
Drottninggatan i Lovisa. Inte helt dött fastän det blivit mycket lugnare i en redan lugn stad. Hade ett fotouppdrag i en affär och passade på att ta den här bilden. Grävarbeten har pågått under flera veckor, gamla vatten- och avloppsrör förnyas. Därför ser det ut så här.
Vi har två gamla bastionområden i Lovisa. Bastion Rosen och Bastion Ungern. Sedan finns det ytterligare en del lämningar av murar här och där i stan. Utanför staden ligger fästningsholmen Svartholm, och gränsen till Ryssland gick en gång bara ett tiotal kilometer från Lovisa mot öst. Vid Abborrfors i Strömfors, och där har vi även gränsbevakning i dag… på grund av corona, då vårt län Nyland är isolerat.
Café Saltbodan inbäddad under renoveringen efter branden som inträffad i augusti 2019. Hoppas att det blir ens något slag av aktivitet på det här området i sommar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 