Gamla posten i Lovisa har fått ett nytt fräscht liv för två dagar i centrum av Lovisa.
I går kontaktade en av verksamhetsledarna mig och sa att några av verkstäderna för unga och arbetslösa kommer att presentera sig i gamla posten. Jag såg framför mig en disk med broschyrer och diverse utställda hantverk.
Men döm om min förvåning då jag steg in i gamla posten på förmiddagen i dag. Tre rum fulla med saker, en del till salu, andra enbart utställda. Massor av människor som kom och gick, glada handledare som presenterade verksamheten.
Missa absolut inte det här heller! Här finns allt från renoverade möbler till nya hantverk i pigga färger. Stolar, mattor, dynor, väggbonader… you name it!
I gamla posten i korsningen av Brandensteinsgatan och Drottninggatan presenterar sig Pro Paja från Borgå och de tre sysselsättande verkstäderna Akseli, Lilla Petters Gård och Startverksamheten från Lovisa.
Villa Ekholm på Kretsgången 8 har varit i samma släkts ägo sedan slutet av 1800-talet. Här bor en dam som har mer än gröna fingrar. Gården är ett eldorado för trädgårdsvänner.Eller vad sägs om en dam som får vindruvor att växa i södra Finland? Ovanligt eller inte? För mig var det i alla fall första gången jag såg sådana utomhus på våra breddgrader. För de här växer inte i ett växthus.På gården finns några härliga viloplatser, det här är en av dem.
Husets ägare berättar att det dröjde fyra år från det att hon köpte vindruvsplantorna tills de gav frukter.
– Jag är inte riktigt säker på antalet soltimmar som krävs, säger hon. Men söderläge är bäst, och jag tror det var minst 3000 timmar av en värme på minst femton plusgrader växten vill ha.
Hon har flyttat en planta till en av sina lummiga bersåer. Nu väntar hon med spänning om den ska trivas där.
– Snart kanske jag kan sitta i gungan, sträcka ut handen och mumsa på vindruvor, säger hon förnöjt.
Hela gården vid Kretsgången 8 är en lummig oas.
Missa inte att besöka Villa Ekholm, Kretsgången 8.
Öppet under Lovisa Historiska Hus kl. 10-17 lördag 24.8, söndag 25.8.
Inträdesbiljett (ett armband) som berättigar till besök i ett fyrtiotal privata hem kostar 15 euro och gäller bägge dagarna.
LHH är ett evenemang som verkar växa varje år. Omkring 40 privata hem öppnar dörrarna för allmänheten lördag-söndag 24-25 augusti klockan 10-17.
Hela bilagan med information om LHH kan du läsa HÄR. Det mesta är på finska, men samlad information finns också på svenska.
Man kan inte annat än lyfta på hatten åt alla frivilliga krafter som förverkligar det här projektet. Några få av dem som drar det tyngsta lasset får lite betalt, men det mesta sker mer eller mindre med talkokrafter.
För att inte tala om alla husägare. Som öppnar dörrarna till sina privata hem och låter tusentals människor klampa in och ut där, ställa frågor om renovering och titta sig omkring.
Mera info om dagarna hittar du också HÄR.
Evenemanget beskrivs nuförtiden ofta även som ”Finlands största loppmarknad”. Här finns massor av sådana, både stora och små.
Evenemanget brukar locka runt 15 000 besökare. Lovisa stad har ungefär lika många invånare, men i absoluta centrum bor inte ens hälften av dem. Så ni kan förstå att det kommer att VIMLA av människor här under helgen 🙂
Dessutom arrangeras här utställningar, konserter under Sibeliusdagarna, samlarmässa, marknader (bland annat med lokalt producerat), osv. osv.
Och jag har för avsikt att visa bilder från evenemanget här på min blogg både lördag och söndag.
Så ni får gärna dela det här inlägget eller sprida min bloggadress åt folk som vill se bilder från evenemanget.
Helt fantastiskt sensommarväder fick vi bägge dagarna under Lovisa Historiska Hus. Vi tog en liten paus på Ölvins gård och där var det nästan fullsatt fastän extra bänkar och bord placerats ut.
Jag beundrar alla som renoverar gamla hus, men också de företagare som sliter från arla till särla. Hur kan man förbereda sig inför en invasion på tiotusen personer? Då man inte vet om det kommer att vara sol eller regn? Inte för att alla tiotusen besöker just den här krogen, men ändå.
Den anrika sommarrestaurangen Kapellet håller på att återfå sin forna glans. Efter att restaurangverksamheten upphörde för ett antal år sedan har byggnaden dels förfallit, dels genomgått ett antal mindre lyckade ”renoveringar”.
Men nu, i Airi Kallios ägo, händer sådant som är rätt för byggnaden. Tänk att det finns människor med sådan ork och entusiasm. Någon som brinner för det här med att bevara gamla byggnader, och bygger hon om är det för att huset så småningom ska se ut så som det gjorde i början av 1900-talet.
Under LHH-dagarna fanns det här mysiga caféet i Kapellet. Här såldes också t-shirts, muggar och annat smått och gott till förmån för renoveringsarbetet.
Ett gammalt piano som fått en glasdisk ovanför tangenterna fungerar bra som bardisk eller bord.
Det görs alltså många stora dåd i en liten stad vid Finlands södra kust.
I dag inleddes evenemanget Lovisa Historiska Hus, som arrangeras för åttonde gången. Det är svårt att beskriva hur det ser ut och känns då det till en stad som har 17 000 invånare kommer minst 10 000 människor till.
Och då ska vi komma ihåg att mer än hälften av våra 17 000 invånare bor ute på glesbygden.
Stadens alla gator och flera öppna platser, sådana som sandfotbollsplaner, är fyllda av parkerade bilar. I den gamla stadsdelen och på torget är det smockfullt med folk.
Många har kommit för att besöka vanliga människors hem, 44 objekt visas i år, en del av dem ligger utanför stadskärnan.
Men många nöjer sig med att bara besöka marknaderna, samlarmässan eller utställningarna.
Jag beundrar verkligen folk som orkar hålla på med gamla hus. Som paret Karvonen som köpte lärarinnan Ester Berlins hus vid Saltbodtorg (bilderna ovan). Huset heter nu Vackerbacka, och kanske backen inte är så vacker just i dag då den svämmar över av gamla stockar och bräder. Men otroligt mycket har hänt på ett år.
Och bara det att det finns människor som värnar om gamla byggtraditioner. Som har ork att vänta tio år innan de kan flytta in i sitt härliga hus.
LHH gästades av Svenska folkpartiets ordförande, försvarsministern Calle Haglund, till vänster. Här intervjuas han av Östra Nylands frilansreporter Inge, som också bloggar här.
I Haglunds följe ses Tom Liljestrand, i mitten, och Roger Turku till höger.
Evenemanget LHH fortsätter söndagen den 26 augusti.
Pinsamt, pinsamt att fråga ”vart e poteetren” när man får mat på fina krogen. Det är kycklingfilé med wokade grönsaker och en fräsch salsa. Jättegott var det, och potatisarna… dom kom, i en separat skål lite senare. Inte ens servitriser har ju sju armar.
Efterrätten, en kladdkaka med grädde och mangosås (tror jag), var också utsökt god.
Vi firade alltså i går en kväll i goda vänners lag på Hotel Degerby och sedan tog vi ett par knipare på Saltbodan. Kvällen var ljum och skön, jag klarade mig bra i kort kjol.
Adrian har varit ute på sina egna äventyr. Han kanske kommer hem i kväll. Vi måste göra så här ibland. Vi kan inte vara tillsammans dag och natt, då blir slutresultatet – boken om honom – inte bra.
Och så råkade jag få en frilansgrej för Vasabladet. Den jobbade jag med i går och i dag.
Det var riktigt kul att samarbete över koncerngränsen, vilket jag fick lov till av min arbetsgivare för att Vbl och ÖN inte konkurrerar med varandra och för att jag är tjänstledig just nu. Grejen handlar om Lovisa Historiska Hus-evenemanget som arrangeras 25-26 augusti.
Denna härliga, unika väska köpte jag på producentmarknaden i Lovisa i dag. Nu är evenemanget Lovisa Historiska Hus igen ett minne blott. Hoppas dock att arrangörerna också nästa år orkar arrangera LHH, och att evenemanget får allt tänkbart stöd.
Väskan jag köpte är alltså unik. NeaDesign heter företaget som gör dem. Tyget till den här kommer från en spetskjol och fodret från ett par gamla byxbuntar. Ingen väska som NeaDesign gör är en annan lik. Kierrätys kunniaan skriver hantverkaren på lappen som följer med väskan och som berättar dess historia, det vill säga varifrån tygstyckena kommer.
På svenska: låt oss ta återvinningen till heders!
