Jonas Hällfors, Sebastian Freudenthal, Tuomas Savukoski, Jimmy Sved och Peter Tuominen. Foto: Benny Liljendahl
Nej, jag har inte blivit knäpp. Jag menar, nyss avslutades innebandysäsongen. Lovisa Tor ramlade ner till division ett. Det kändes inte särskilt roligt efter att ha varit några säsonger i ligan.
Efter ytterst få segrar och många, många förluster – av vilka en del kom med bara ett måls marginal eller i förlängningen – kändes det skönt då säsongen var över.
Men vad händer? Två månader senare sitter man där på presskonferens igen och känner samma iver som alltid.
Det här blir nog bra, hörni. Våren 2015 hoppas jag vi avancerar tillbaka till ligan.
Vi har en ny tränare, vi har bra spelare som fortsätter i laget, vi har nya spelare, vi har spelare som gör comeback efter mellanår. Vi har ju allt!
Webbartikeln jag skrev i kväll hittar du här. Den är längre än tidningsversionen som kommer ut i morgon.
Här stod jag i dag och väntade att fansens buss skulle plocka upp mig.Vi har gjort 5-5 mot Oilers i sista grundseriematchen. Men redan innan matchen började var det klart att vi trillar ner till division ett.En del av de trognaste fansen tackar laget efter sista grundseriematchen i ligan.I matchen Indians-Tor krockade två Torspelare (Deina Imjack och Andreas Hietala) med varandra. Spelet är fysiskt och snabbt på elitnivå, och ibland går det så här.Så här såg det ut då vi hade gått upp till ligan våren 2010. Spelare och lagledare på kryssning. Och där på golvet ligger också JAG 😀
I idrotten går det upp och ner. Har man inga motgångar kan man inte glädjas åt framgångarna. Men nu hoppas jag av hela mitt hjärta att Lovisa Tor så fort som möjligt tar sig tillbaka till elitserien, innebandyligan. Det vill säga att säsongen 2014-2015 bara blir en fransk visit i division ett.
Med fyra matcher kvar i innebandyligan är läget kärvt för Lovisa Tor.
Jag har kommit på det! EU måste hjälpa Tor att hållas kvar i ligan!
Även små städer måste få vara med i landets högsta serie. Alla andra lag kommer från stora städer där dessutom finska språket är i majoritet.
Jag ska skriva till EU och be om att få kvotpoäng åt Tor. Vi som på sätt och vis tillhör minoriteten måste få börja serien med tio poäng. Alltså har vi egentligen nu 17 poäng och ligger inte alls sist.
Riktigt värst var nog läget för Tor ändå i en annan tidning jag läste i dag. Där fanns laget inte med överhuvudtaget. Men inte fanns Nokia och OLS heller. Dom var bara… helt borta!
Har en underbar kollega som ofta bakar allt möjligt gott. I dag köpte hon fettisbullar från konditoriet och skämde bort oss med dem. Stor kram åt Anna!När jag kom hem från kvällsturen på jobbet började jag titta på Happee-Tor. Matchen visades på Happees sajt på webben. Tor hängde med två perioder men slutligen blev det förlust med siffrorna 6-3 😦Och vet ni så jag saknat det här spelet. Hade köpte Book Worm en gång men så kraschade min dator och spelet försvann. Trodde det inte längre fanns kvar i den moderna spelvärlden. Så ni kan förstå att jag blev glad då jag googlade spelet, hittade det och kunde ladda ner det för nio euro 🙂
Halv nio i morse hade vi arton minusgrader. Mycket möjligt att vi har bara +17 vid köksfönstret, men klockslaget visar fel på vår mätare.
Kölden fortsätter knäppa i knutarna. Och visst, det är januari månad i Finland, så det ska säkert vara så här. Vi har haft kring de här temperaturerna i över en vecka nu, så ärligt sagt tycker jag det kunde räcka. Men ännu dröjer det ett tag innan våren är här på allvar.
Vår bil Svensson väntar på mig där nere. ”Jag vill ut och röra på mig” ropar han.
Jag som får sova inomhus undrar ibland hur fåglar, ekorrar, älgar, rävar, björnar och hela övriga faderullan av djur klarar sig utomhus i kölden.
För att inte tala om de bostadslösa…
Gör kvällstur på jobbet, i dag betyder det att jag jobbar 11-19.
Ska skriva om Lovisa Tors förluster i innebandyligan. I går gjorde laget en mycket bra match, därför kändes det surt att förlora i förlängningen 6-7 och inte få en enda poäng med sig 😦
Vad annat dagen för med sig får vi se. Ha det gott alla där ute, var ni än är!
För snart ganska exakt tio år sedan var jag presschef på FSSM.
Konstaterade redan förra veckan då jag städade en byrålåda att det är ett litet äventyr. En massa minnen kommer över en.
I dag hittade jag den här inplastade lappen. Så mycket som jag skriver om Lovisa Tor här på bloggen och i tidningen kanske någon kan tycka att jag sitter på för många Tor-stolar om jag också är presschef för föreningen.
Men det här var alltså för tio år sedan, och dessutom handlade det om finlandssvenska mästerskapen på skidor. Hade inget med innebandy att göra 🙂
Hittade också många vykort som väckte minnen, och ett fotografi där jag och chefredaktören för finska lokaltidningen tillsammans står bakom ratten till ett stort segelfartyg. Så man kan säga att vi samarbetat många år, inte bara sedan Östra Nyland och Loviisan Sanomat flyttade in under samma tak för ett år sedan.
Minus femton grader ute i dag. Vi tar lokalbussen Valkom-Lovisa in till stan.Hade tänkt äta en kycklingssallad på restaurang Bella. Men menyn jag hade kollat på nätet var gammal. Blev en baconburgare i stället.Ett ljus i bur. Trevlig inredningsdetalj på Bella Lovisa.
Efter maten gick vi på jobb, matchen Tor-OLS som var så viktig, så viktig med tanke på fortsatt spel i innebandyligan för vårt favoritlag.
Men de här minerna säger väl allt?
Vi gjorde en bra period av tre, men det räcker ju inte. Förlust med siffrorna 3-10. Känns tungt just nu. Men i morgon är en ny dag. Foto: Benny Liljendahl
Den här sekvensen blev lite vinglig och slutar med att jag filmar Tors emblem på Tom Lindfors bröst 🙂
Innebandy är ett snabbt spel och ibland smäller det till. Rasmus Horn, som inte syns på bilden, har tacklats och ligger lite groggy vid sargen. Deina Imjack kollar läget.Tors Otto Moilanen intervjuas i första periodpausen.Trummorna och brandsirenen utanför bussen i väntan på matchen.
Ja, det blev förlust med siffrorna 6-2 (1-1, 4-1, 1-0) mot Tapanilan Erä i innebandyligan. I första perioden hängde vi bra med. I den andra ryckte Erä ifrån och lyckades sedan hålla sitt försprång med klokt spel och effektiv forechecking.
På lördag möter vi på hemmaplan regerande finska mästarna SPV från Seinäjoki.
Med lokalbussen Valkom-Lovisa på väg mot centrum. Vi var de två enda passagerna på den här turen.
Ordet krogrunda överensstämmer inte med sanningen, för vi gick bara till en krog – Hotel Degerby.
På hotellets restaurang är det Happy Hour på fredagar ganska många timmar. Ett glas mousserat kostar bara 1,90 euro.Vid ett av borden finns en maskin med olika spel. Plötsligt fick vi för oss att spela Trivial Pursuit.Det här spelet var svårt, vi var inga bra utbrytarkungar.I väntan på bussen som har en av hållplatserna vid torget. Det här är vårt rådhus och stadens julgran.
Om några timmar åker vi till Helsingfors på innebandymatch. Tor möter Tapanilan Erä. Senare i kväll, eller senast i morgon, kan ni läsa mer om matchen på Östra Nylands webbsajt.
Lovisa Tor tog sin tredje seger i innebandyligan i dag. Nu ligger vi inte längre sist i tabellen 😀
TPS från Åbo föll med siffrorna 4-3. Vi ledde 4-0 och så gjorde motståndarna tre mål på tre minuter… blev som vanligt en rysare.
Här har Teemu Jaakkola gjort Tors första mål efter bara 53 sekunders spel.
Jobbade ensam i dag. Det betyder att jag både för anteckningar, fotograferar och går på presskonferens. När jag kommer hem väljer jag bilder och skriver en webbartikel om matchen.
Jag har inte fotograferat innebandy på några månader. Det är en otroligt snabb sport och vi fotograferar utan blixt. Man kan ju inte riskera att spelarna förblindas av blixten, åtminstone vill man inte att Tors spelare ska mista synen 🙂
Men till saken. Bilden ovan är den första jag tog. Fick genast en fullträff av en fullträff så att säga. Men LITE suddig är bilden allt, så den är inte en tiopoängare.
Rasmus Horn, som toppar Tors poängstatistik, på språng.
Sammanlagt tog jag 120 bilder. Av dem duger tre eller fyra för tidningen… Nämnas bör att jag fotograferade bara under två perioder av tre, och inte hela tiden så som proffsfotografer gör. Eller de som inte har andra uppgifter än att fotografera.
Så väldigt många bilder blir suddiga och mer eller mindre tokiga. Bilder av bakdelar eller av bara en arm, ett ben eller en klubba 🙂
Många bilder blir mer eller mindre huvudlösa, och man kan ju undra vad killarna håller på med egentligen 🙂Fartfyllt värre är det för det mesta. Här har Dan Forsström råkat ut för en rejäl tackling. Han fick till och med motståndarens klubblad i ansiktet innan han flög mot sargen.
