En julkalender ska jag ha också i år här på min blogg. Och vad passar då bättre att öppna med än Lovisa Tors julkalender? Föreningen samlar på det här sättet in pengar till verksamheten. Jag har sex kalendrar i år 😀
Bakom varje lucka finns ett nummer och det har gjorts en lottdragning. Det är väldigt fina vinster som delas ut, inget krimskrams. Jag har tidigare vunnit allt från keramisk ljushållare till ledslinga, duschkräm och skrubbvantar m.m.
Så nu inleds en spännande tid. Nedräkningen mot jul och varje dag kan jag vinna något!
Ett par bilder har jag klarar för kommande kalenderdagar här på bloggen. Men tanken är att under veckoslutets Lovisa Jul-evenemang ta många stämningsfulla foton.
Det här är en av de finaste resultattavlorna jag sett på länge. Tor mötte igår på bortaplan Forssan Suupparit i Finlandsserien och på den här nivån är det sällan avancerade tavlor. Digitala i och för sig, men inte med reklam och sedan under matchens gång även med namnen på målgörarna.
Inför tredje perioden var ställningen 1–8 till Tor. Slutresultatet skrevs 3–11. Det var bottenlaget vi mötte, men även de lagen kan ibland överraska. Det har nu åter gått bra för Lovisa Tor i innebandyn. Förra matchen såg jag inte då jag var sjuk, eller jag såg den hemma vid datorn på resultatservicen, men även den vann vi med rätt stora siffror.
Texten på skylten till vänster, en längre lektion i finska: ”Livet är fullt av händelser (evenemang), både stora och små.Tillsammans med experterna vid Lounaismaan Osuuspankki (Andelsbank, Lounaismaa) är kurvorna och svängarna säkrare, även de som kommer som överraskningar. Vi finns där som även du är.”
Hallen i Forssa verkade vara rätt ny. Inte alla gånger som det på denna nivå finns så här mycket plats för publik heller, och sällan ibland är vi som kommer från Lovisa fler än de i hemmapubliken. Det var vi inte nu, men med vårt tumma lyckades vi göra oss hörda ändå. Vårt gäng sitter längst borta på bilden, då Tor spelade mot målet som fanns där.
I pausen spelade små knattar mot varandra. Återväxten verkar god för Forssa-laget.
Skyltsöndag i dag igen alltså. Fler skyltande bloggar hittas via BP:s blogg, hon håller i trådarna för denna utmaning.
Veckorna rusar minsann i väg. Snart är det november månad. I morse vaknade jag lite frusen och tog en Burana. Två timmar senare visade febertermometern 37 grader. Jag ska satsa på mycket vila och läsa böcker och tidningar i dag. I går gick jag nästan 5000 steg så jag är inte tvungen att prestera så många i dag.
Skyltar istället med vännen BP. Länge leve Skyltsöndag!
Standard rastplats på innebandyresorna mot Tammerfors. Linnatuuli har fyllt trettio år.
Helsinki = Helsingfors. Etelään = söderut. Tampere = Tammerfors. Pohjoiseen = norrut. Skyltarna finns i gången som går över motorvägen. I mitten av övergången finns en restaurang och i bägge ändarna dagligvaruaffär, toaletter osv.
Tammerfors Tenniscentrum. Men inte var det tennis vi spelade här. Innebandymatchen mot Classic United slutade 7–4. Matchen var 4–4 ännu fem minuter före slutet, sedan säckade Tors spel ihop 😦
Paus under gårdagens innebandyresa till Tammerfors, vid Neste K Linnatuuli.
Bokstavslek på finska på samma rastställe. Fritt översätta: Hämta enkla delikatesser från Hese (Hesburger).
Skyltar på avstånd 🙂 Ville visa en bild tagen genom fönstret. Rastplatsens restaurang och affärer är byggda så att motorvägen löper under dem.
Vi mötte laget Krp Akatemia och det blev en ganska jämn match. Tor gick till ledningen men hemmalaget kvitterade och jagade hela tiden och så här höll de på upp till 3–5 och sedan även 4–5. Krp Akatemia tog ut målvakten och pressade med sex utespelare mot våra fem, men vi red ut stormen och vann 4–5. Värdefull kämpaseger!
Tors spelare, i förgrunden nr 24 Niklas Niiranen, i bakgrunden Oscar Arnkil, Andreas Hietala och Jim Lill-Smeds.
Lite motion blev det för mig själv också i pauserna och på rastplatserna, sammanlagt 5874 steg 🙂
Säsongens första bortamatch i dag mellan Krp Akatemia och Lovisa Tor. Det ska bli roligt att åka buss igen 🙂 Nu från Lovisa till Tammerfors.
Hos Orsakullan är dagens fråga ”Sagan om ringen, berätta om en ring”. Jag har inte läst J.R.R. Tolkiens böcker och inte sett fantasyserien ”Sagan om ringen” vare sig på tv eller film, eftersom sådana inte intresserar mig. Däremot har jag haft många ringar själv, både som förlovad och gift. I nuläget är det Efva Attlings silverring med texten Carpe Diem som jag använder mest.
En lite annorlunda, men därmed inte mindre betydelsefull, skyltning. Igår hade Tors supportrar säsongsavslutning, och det hade laget också, men på annat håll. Tre spelare kom ändå och tackade oss. De höll tal och berättade hur betydelsefullt och unikt vårt stöd är. Få innebandyföreningar i landet har en sådan stor och trogen supporterskara som Lovisa Tor.
Som gäng fick vi den här tröjan och den får följa med på kommande bortamatcher. Dels pryda bussfönstret, dels användas av någon som får plats inne i tröjan och det råkar nu tyvärr inte vara jag 😂
Det var en superrolig fest som vanligt. Några eldsjälar hade sett till att bordet var dukat med små pizzor, ostar, kex, sallad, vindruvor, grönsaker, kokt korv och köttbullar. Det smakade minsann!
Och oj så vi skrattade åt allehanda minnen. Vi har alltid roligt tillsammans, en fantastisk sammanhållning och ibland skrattar vi så tårarna rinner. Det här gänget trivs jag tillsammans med, här är jag aldrig ensam 💙💛 Vi konstaterade också att vi har aldrig varit sura i bussen på väg hem ens då vi förlorat. Och genom åren har vi varit med om många tunga förluster. Men vi klarar dem tillsammans och vet att det kommer nya matcher och även stora framgångar har vi delat.
Såsom vi hejat genom åren. Jag har varit aktivt med sedan 1999. En gång Lovisa Tor, alltid Lovisa Tor 💙💛 Nu är det här ju också Ukrainas och Sveriges färger och jag hejar ju även på dem. Men främst är det Tors färger.
I dag hade vi sista chansen att ta oss vidare till ännu EN match för att kämpa om avancemang till division ett. Men Ådalens IF från Sibbo var bättre igår med siffrorna 3–1 och i dag förlorade vi hemma 4–5. Så tungt… varit en lång säsong.
Mest känns det tomt just nu. Men jag vet att det kommer nya dagar, nya matcher och även sådana som vi vinner och åter känner glädje efter. Det brukar också kännas skönt så här på våren att få tänka på lite annat, att ta ny sats.
Men visst hade jag unnat laget en seger i dag. Stolpskott, ribbskott, skott över och förbi och på målvakten. Läge med två spelare ensam mot målvakten, och så förbi ett tomt mål… Ja, det sägs ju att den som gör mest mål och tar vara på sina chanser, den vinner. Och i dag var gästerna starkare.
Anssi Kallio och Niko Orava är Tors spelare här. Tack till hela laget för en fin säsong 💙💛 Ni kämpade bra! Vi tar ny fart i höst igen!
Resan till och från Jyäskylä gick bra, och vi supportrar utgör ett bra och sammansvetsat gäng. Vi surar inte länge efter förlusterna. Många av oss har varit med många år, själv har jag varit aktiv som supporter över 25 år. Och under de åren har jag sett en hel del av motgångar, bittra förluster, men också härliga segrar. Så är det ju. Ett lag kan inte alltid vinna, men ett lag behöver sina fans som mest då det är jobbiga tider.
Nu tar vi ny fart på långfredag. Vinner vi då hemma blir det ny resa till Jyväskylä följande dag, lördagen den 8 april.
Paus i Heinola på väg upp till matchen.
Palokan yhtenäiskoulu, en stor skola som också inrymmer en idrottshall. Har varit här ett antal gånger, på innebandymatcher.
Byggnaden var så stor att den inte fick plats på en bild 😂 Här syns också Tidstrands buss, bolaget som både laget och vi anlitar. Men vi åker förstås i separata bussar.
Här är det glada miner då Juuso Suotula, först i raden, gjort mål.
En del av den högljudda klacken skanderar på läktaren. Totalt var vi 128 i publiken av vilka minst 40 hejade på bortalaget Lovisa Tor. Då vi har brandsiren och trummor med oss får vi mer ljud till stånd än de flesta lagens hemmapublik.
Ja, det var fartfyllt och många tuffa närkamper. Vi ledde 0–2, men hade tio svaga minuter i andra perioden, och förlorade tyvärr slutligen med siffrorna 6–5 i denna kvalmatch mot Happee Steamers. Blir som sagt att ta nya tag till påsk!
Nånstans däruppe, efter ett antal trappsteg, fanns de här fina fönstren på Fotografiska museet i Stockholm. Jag var där för en vecka sedan. Hade bokat kryssningen ett halvt år tidigare och anade att det kunde vara innebandykval ungefär samtidigt, men tänkte att om jag har tur är det inte just den lördagen.
Nå, exakt för en vecka sedan spelade Lovisa Tor i Kuopio och vann då den andra kvalmatchen i bäst av två mot PSW. Den matchen missade jag alltså, men de som var med hade en riktigt spännande kväll och rolig resa.
Segern betydde att Tor gick vidare till den andra och avgörande kvalomgången som startar i dag på bortaplan i Jyväskylä mot Happee Steamers. Jag åker med dit och det betyder cirka åtta timmar i buss och tre timmar på match.
Ett bonusfönster får det bli också i dag. Kanske inte det vackraste, men vi kände oss välkomna i hytten ändå 🙂
Måndagen har enligt mig ibland oförtjänt dåligt rykte som en av veckans dagar. Därför startade jag genom tiderna utmaningen Glad måndag. Vem som helst kan vara med, med hurudana bildbidrag som helst. Huvudsaken är att vi på något sätt försöker pigga upp tillvaron för våra bloggvänner.
I går spelade Tor grundseriens nästsista match i Finlandsserien och besegrade Grankulla IFK på bortaplan med komfortabla 2–8. Vi var en busslast supportrar där och hejade, och många Tor-anhängare som bor i huvudstadstrakten hade också kommit för att titta, så vi var kanske runt 50 som hejade på bortalaget.
Tor toppar fortfarande tabellen och med en match kvar att spela i grundserien har laget avgörandet i sina egna händer. Kvalspelet är säkrat, men vinner laget sista matchen hemma instundande lördag får vi hemmaplansfavör i kvalet som kan föra oss upp till division ett.
Andra glada nyheter från igår. Jag fick ihop 4601 steg 💪 Innan vi var framme i Grankulla tänkte jag att jag måste ut på pauserna där för att samla steg då jag bara hade fått ihop 1700 på en kort sväng tidigare på dagen.
Men sedan var det några hundra steg att gå från bussen hit till idrottshallens dörr.
Och innan jag gått hela vägen ner för de nästan hundra trappstegen och sedan ännu gångarna fram till spelplatsen, som ligger långt ner under jorden i befolkningsskyddet (byggt för övrigt 1988), fick jag massor av steg till. Jag skulle ju efter matchen också upp tillbaka, så det blev trappträning 🙂