Fredagens frågor hos Elisa handlar om Bus eller Godis, halloween och sånt.
Vad gör du när det ringer på dörren på Halloween? Jag skulle bli skrämd, för jag har ingen ringklocka på dörren 😂 Det är oerhört skönt att inte ha en sådan.
Vad gör du när du hör något knaka i mörkret? Beror på var jag är, ensam eller med sällskap. Det mesta har ju sin naturliga förklaringar. Något djur som rör sig i skogen, vinden som slår en gren mot fönstret osv.
Brukar du fira Halloween? Nej. Gjorde det i Sverige, utklädd på en härlig fest hos dåtida makens syster och familj i Västerås. Men nu har jag inte firat på många år. Ibland bytt små gåvor med två väninnor.
Efter halloween kommer alla helgons dag, tänder du ljus för någon? Ja, min syster och jag brukar gå till morfars hjältegrav, till pappas grav och till några andra släktingars gravar.
Bus eller godis? 🙂 Godis.
Det här är en av de där konstnärliga bilderna jag nämnde i ett tidigare inlägg, alltså att jag plötsligt ser något som är extra fint i mina ögon. En vägg i sen kvällsbelysning med skugga av stegen. Finns i närheten av mitt hem.
Igår glömde jag sätta ut Caritas kalenderbild för dag 12 i december. Så här kommer den. En lykta på gården Sjövalla där jag gjorde ett reportage som ska komma i Nya Östis dubbelnummer till jul.
Vi handlade till mamma på dagen igår och skötte egna ärenden, såsom ofta om torsdagar. På kvällen hade vi Nya Östis julmiddag på trivsamma Degerby Gille. Det var som vanligt riktigt roligt att äta gott och prata med kolleger. Vi ses ju annars inte så ofta då nästan alla gör sina jobb hemifrån.
Såhär på luciadagen borde jag ha en bild av ett luciafölje, men det har jag tyvärr inte nu 🙂 Tomten, den lilla halmbocken och värmeljuset fanns i fönstret i restaurang Degerby Gille så de får sprida dagens inför-jul-stämning.
Och så är det fredag igen! Vilket betyder att jag tar del av Elisamatildas fem frågor, och utmaningen heter ”Tur i otur”.
Har du någon gång haft en lyckodag där allt gick rätt? Jag har inte tänkt på det. Vissa dagar är bättre än andra, och en lycklig dag är en dag då jag får vara frisk och ha människor omkring mig som bryr sig om mig.
Har du någonsin upplevt något riktigt oturligt på en fredag den trettonde? Säkerligen, men inget som jag minns just nu.
Vilka är dina tankar om skrock, som att gå under en stege eller att en svart katt korsar din väg? Jag känner till dessa skrock och jag går inte under en stege, men det har inte med tanken ”otur” att göra, och jag spottar inte om svart katt springer över en väg.
Har du någon gång undvikit något för att du trodde det skulle ge otur? Det har säkert hänt, fastän jag inte nu kommer på ett bra svar här heller.
Tror du på karma? Ja, eller jag önskar att det är så att den som gjort någon illa måste ta lärdom av det, på något sätt. Detta utan att säga att jag önskar personen som utsatt mig för något tråkigt att råka lika illa ut. Det här var svårt att förklara 🙂
Luciadagen. Ikväll kröns Lovisanejdens Lucia Maija Korhonen i Lovisa kyrka. Det brukar vara stämningsfullt där. Ska försöka komma ihåg att publicera någon bild här senare från den tillställningen.
Snön har vräkt ner i natt och det har stormat. Kan inte ha bilen hemma. Finns inga lediga p-platser på gatorna nära mitt hem. Men jag klarar mig utan, blir desto fler promenader istället. Kanske senare visar bilder från snökaoset på stan också.
Bilden är en av många som jag tog under Lovisa Jul i början av december, då mörkret hade lagt sig över Kungsdammens gård.
Vem som helst av oss välkomnar säkert frid och fred på jorden. Det är ofattbart att det hela tiden ska krigas nånstans, utövas våld, förtryck, tortyr och andra hemskheter. Ondskan finns omkring oss, men så finns också kärleken. Så måtte den vinna, inom vilken tidsram det än handlar om.
Imorgon firar vi självständighetsdag i Finland. Vi har delat upp jobbet på tidningen så alla inom hetsigaste produktionen inte ska behöva jobba hela den dagen, den är nämligen ”röd” i kalendern, en helgdag.
Men tidningen ska ut ändå den åttonde december, så alla kan inte ta hela dagen ledigt.
Jag har planerat att föra ljus till min morfars hjältegrav imorgon. I dessa tider känns den självständighet som vi vann 1917 och sedan även senare försvarade extra värdefull. Jag tror att Finland som har upplevt krig så sent som 1939–1944 känner något slag av brödraskap med Ukraina. Vi har kämpat, och de kämpar, mot samma fiende.
Historien upprepar sig dessvärre. Varför lär sig människan ingenting? Finns det hopp för att det goda kan segra en dag? Jag vill tro det 🙏
Livet är oberäkneligt. Valet står mellan att finna sig i det som kommer i ens väg och ta sig igenom det. Eller att streta emot och vägra se verkligheten som den är.
Tacksamhet är en livsinställning. Ett lågmält bejakande av livet även då det känns tomt om meningslöst. (Patricia Tudor-Sandahl, boken Längtan visar vägen).
Vårrullar och annat gått i veganväg.
Så värdefullt det kändes att fånga stunden med en väninna som haft liknande saker att tampas med. Att få prata om det som känns tufft, att inse att man inte är ensam och att även kunna skratta befriande åt sådant som man först såg som eländets elände.
En annan lykta på balkongen.
Hösten är stämningsfull med mörkret som kryper på. I kväll var det ännu exceptionellt varmt, +19 vid 20-tiden då jag promenerade hem från restaurangen.
Jag tänkte att det är väl på ett ungefär såsom det kommer att kännas om aftnarna efter ett par veckor då vi är nere i Andalusien. Prognoserna visar +27 – +30 där i början av oktober. I varmaste laget 😀
Men visst längtar jag dit, nu då allt här hemma kring mamma verkar ordna sig.
I morgon är vi många som säger farväl till en god vän.
Begravningar hör också till livet.
Många såg att det var en liten ljuslykta, en hållare för små värmeljus 🙂
Kolonilottahade helt rätt – eftersom hon själv äger likadana visste hon till och med att köpt den från Partylite 🙂 Grattis!
Eva-Kerstin gissade på ljuslykta i mosaik. Fru Fräkengissade ”vacker ljuslykta”. Pamela Tuominen hade också rätt med ” en lykta/skål/behållare för värmeljus”. Också Tomtanoch Hyrestantengissade ljuslykta.
En liten ljuslykta för värmeljus skrev Laila. Geddfishskrev ”en lampa eller en skål” och prickade ju rätt med det ena alternativet.
Även Inte fan gör det det hade rätt 🙂 Hon ville ha en stor POKAL om hon gissade rätt och HÄRkommer den! Ögamotögagissade på marockansk ljuslykta. Även om den inte är därifrån så var ju ljuslyktan rätt.
Så ni är MÅNGA som jag hurrar och gratulerar för i kväll!
Ljusstake, österländsk taklampa, fruktskål eller en vas var ju inte heller dåliga gissningar.
Och ni vet ju hur lång tid det tog att skriva det här inlägget och länka till alla som hade rätt, så… nästa gång ska det banne mig bli en skitsvår gissningsuppgift! 😀
Tack Ann-Louise för den fina lyktan.
Inte svårt att få rätta höststämningen med den här.
Och till råga på allt – Lovisa Tor vann kvällens match mot SBS Wirmo.
I och för sig först i förlängningen 6-5, men seger är seger!
Killarna vill ju bara att vi ska få spänning för hela slanten… 😉
Så vacker!
Den här lyktan kommer troligen att få vara ute på balkongen i framtiden. Men den kan också användas inomhus.
Tomtemor gluttar fram bakom gardinen i gästrummet där vi bor.
Här firar vi julen 2013.
Siktet har satts på Clas Olsson. Där ska vi köpa en minnespinne. Så att vi inte tappar alla minnen vi får när vi är här. Slank med lite annat från köpcentret också, ett läppcerat från Body Shop och tidningen Skriva.
Såhär ser tomtarna ut i Eskilstuna. Maskerade män på väg för att råna banken?
Tomtegänget lämnade ett moln av avgaser bakom sig då de drog vidare på sin moppefärd. Snygga fordon, inte sant? Hur gubbarna såg ut under dräkterna förtäljer den här historien icke.
Promenaden gick vidare mot gamla stan.
Det blåste ganska friskt. Tänk om man hade fått lyktan från gatans juldekorationer i skallen. Kommit hem med bandage runt huvet och sagt att man fått en lykta i huvet då man var i Sverige… ja-ja, höh-höh, säger du det?
Här flyter Eskilstuna å fram. Ingen is, ingen snö, men riktigt vackert ändå.
Ibland fotograferar jag toaletter. I Eskilstuna väcktes mitt intresse för trappor. Det finns många fina sådana här, som de här i en av parkerna vid ån.
Vet inte vad det här konstverket heter. Kanske ”Å så skönt att vila grönt” 🙂 Graffitin i bakgrunden är också fin, tycker jag.
I Konungsdammens hus, hos Markku Pulkkinen och Olga Isaeva, kan du i lugn och ro njuta av kaffe, saft eller te. Olgas kålpirog vill jag aldrig vara utan och Muminpepparkakan tog jag hem. Men före jul ska jag käka upp henne.
Julgranen har pyntats med prydnader som också finns till salu i julboden.
Husets vardagsrum hade inretts till litet café.
Tomten och lyktan välkomnar dig till julboden på Konungsdammens gård. Här doftar det av granris.
På julmarknaden vid Skeppsbron hittade jag den här tiffanytomten. Ni vet, den talade till mig. ”Får jag komma hem till dig?” Och jag kunde inte motstå tomtens vädjan.
Det viktigaste om Lovisa Jul hittar du här. Julhemmen är öppna ännu söndag 8.12 och lördag-söndag 14-15.12.
Innebandy är, särskilt på elitnivå, en fartfylld sport. Inte så lätt alla gånger att fånga på bild. Och då kortet knäpps på bråkdelen av en sekund kan det ibland bli småroliga bilder. Här kan man ju undra vad vår Andy (i gul blus) håller på med. Tänker ha slå motståndaren i skallen? 😀
Massor av killar slåss om en boll.
Och här då. Vad håller dom på med egentligen?
Igår spelade Lovisa Tor mot NST i innebandyligan och den stundvis riktigt ruffiga matchen slutade 4-4 efter förlängning.
I morgon åker vi till Jyväskylä för ett möta ett av ligans topplag, Happee. Kanske jag får roliga bilder där också.
Borgåbladet hade en recension av min bok i dag.
Hoppade till vid frukostbordet i dag då jag såg min egen nuna i Borgåbladet. En av tidningens frilansare har läst min bok. Det lutade väl lite mer åt att hon inte gillade precis allt i boken, men en recension är en recension och man får vara beredd på allt.
Personligen tycker jag inte att jag fixerat vid sex i de två senaste böckerna. Men allt är ju relativt. Och det kan ju hända att någon som läser den här recensionen tänker så här: Va häftigt, en massa sex! Den boken måste jag läsa!
Dessvärre kan den läsaren också bli besviken, för som sagt – jag tycker inte att jag frossar i sex… 🙂
Lyktan hade frusit fast på stubben.
Igår kom FasterAster, som egentligen heter Ingegerd, på besök. Vi såg först Tor-NST och sedan hade vi ostfest. Den kom i gång först klockan 22 och då vi båda är pratkvarnar insåg vi att klockan plötsligt var 2.30!
Men vi var pigga i dag och promenerade till Kretsgången där vi skulle tända ljus i lyktorna. De hade dock frusit fast. Vädret har ju växlat mellan regn och +2 grader och några minusgrader som det var i dag.
För att blåsten inte skulle släcka ljuset stoppade vi det i en grop.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
