mamma

Trevliga bänkar och stor tacksamhet

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Det finns fler konstverk i Strandparken än det jag visade tidigare i dag.

Bland annat bänkar som målats med olika motiv!

Bänkarna ligger invid Adas och Gladas lekpark.

I dag fick vi mamma tillbaka till sjukhuset i Lovisa. Hon opererades i torsdags av en av de bästa kirurgerna i Tölö. Jag känner stor tacksamhet för det och för att rehabiliteringen hittills gått bra.

Jag har även en del bekanta som ligger på sjukhus eller som av olika anledningar är krassliga.
Därför fortsätter jag öva på att visa och känna tacksamhet över små saker.

Det kan kännas ”jobbigt” att tömma diskmaskinen ibland, eller att hänga tvätt.
BLÄÄÄ för sådant vardagsslit…

Men om jag istället försöker tänka ”tack gode Gud för att jag KAN tömma diskmaskinen och tvättmaskinen själv”… ”tack för att jag KAN gå på mina ben, till och från ett jobb som jag tycker om” … då inser jag det stora i att jag faktiskt kan göra det.

Tillåter mig vara trött

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

I går kväll vällde den stora tröttheten över mig.
Det är ju inte konstigt alls, med tanke på att jag kombinerat jobb med att finnas till för mamma.
I går kom beskedet om att operationen gått bra. Men såsom alla vet är faran inte direkt avblåst efter en stor operation. Infektioner kan uppstå, risk för blodpropp finns osv.

Ett höstarrangemang i nya blomsteraffären Dream Flower.

Många saker i hemmet har blivit satta på undantag. I dag hinner jag städa lite. Men annars har det varit mamma, tidningsjobbet och jobbet för Lovisa Historiska Hus som dominerat de två senaste veckorna.

Så i går kväll tillät jag mig vara trött.
Jag tillåter mig att börja gråta om det så känns.
Jag vågar säga ”just nu orkar jag inte”, jag gör hela tiden så gott jag kan.
Att släppa vissa saker är nödvändigt nu, konsten att prioritera är guld värd.

Vacker vägg, del 108

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Förmiddagen var bråd, telefonen ringde i ett. Men det är ganska normalt under tisdagar och torsdagar, dagarna innan Nya Östis kommer ut.
Material väller in, det kommer artikeltips och frågor av allehanda slag.
Tycker det är positivt, tidningen verkar uppskattas!

På eftermiddagen besökte jag ett av de nya husen som är med i Lovisa Historiska Hus-evenemanget på helgen. Skriver om det till torsdagens tidning.

Hittade en vacker vägg där. Den passar bra in på min sinnesstämning nu, då frid och prioritering värdesätts högt. Mamma ska snart opereras. Hon har varit vid gott mod, men klart att en massa tankar rör sig våra huvuden.

Man kan ändå bara ta en dag i taget och försöka känna tillit. Kirurgerna är duktiga i Finland, så tänker jag.

Mycket är sig likt, men mycket är också annorlunda

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Min semester tog slut i söndags och vardagen med mycket jobb skulle ta vid. Dels blev det så, dels blev allting annorlunda. Jobbet försvann ingenstans, och för att skingra en del tankar samt för att som företagare få lön, har jag skött en del uppgifter precis som tidigare.

Dygnen har ändå fått en annan rytm och min mamma finns högt på prioriteringslistan. Efter en sömnlös natt mellan söndag och måndag har läget stabiliserat sig. Vi har fått tala med läkare och sjukskötare och vi har lärt oss många nya termer och rutiner som har med vård på sjukhus att göra.

Och nog måste jag säga att vårdmaskineriet i Finland är fantastiskt. Alla involverade gör ett otroligt jobb. Vi har blivit mycket vänligt bemötta på vårdenheterna.

Förtvivlan, oro och rädsla – som förstås fanns då vi ännu visste alldeles för lite om vad som hade hänt med mamma – har under ett par dagar förvandlats till hopp och ett lugn om att allt kan gå riktigt bra.

Jag skriver det här eftersom jag tycker det är bäst att vara så öppen som man kan om det som hänt, och att nämna saker vid deras rätta namn.

Är drottningen gravid?

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Det var faktiskt mycket snack om graviditeter på jobbet i dag. Två kollegor ska bli mormödrar. En kollega, från Borgå bör kanske påpekas, ska bli mamma. Och så kom den här glädjenyheten från Sverige.
Jag hörde den på radion strax efter fem på eftermiddan då jag körde hem från jobbet och affären. Vågade tro på det eftersom hovet hade gått ut med ett pressmeddelande.
Lite senare hemma sa jag åt maken ”Just ja, nog visste du väl att ni är gravid?”. Med ni menade jag Sverige. Han hörde att jag sade Marie, så han frågade ”Aj, Serneholt?” Det är hon som är, eller åtminstone nyligen varit, Allsångsledaren Måns Zelmerlövs flickvän.
– Nej, hovet, svarade jag.
– Drottningen, frågade han utan större skeptisism i rösten.
För allt är ju möjligt i dagens värld och Knugen har knappast tappat stinget än.

Till sist gick det dock upp för maken att jag talade om kronprinsessa Victoria. Att det är hon och Daniel som ska få barn.

Lite nöjd är jag i alla fall för att det faktiskt var JAG som berättade denna Stora Svenska Nyhet för min rikssvenske make. Han hade inte läst tidningarna på webben eller kollat på nyheterna på tv:n på några timmar 🙂