
Jag har en tendens att leva mig in i andras liv, tar del av deras bekymmer och kan inte alltid stänga av sådant. Det är ju inte enbart av ondo att kunna känna empati, men då jag börjar grubbla på nätterna hur det ska gå för någon som står mig nära och har det svårt – då blir det ibland för mycket.
När tekniska problem läggs på allt detta och en ganska hård takt på jobbet för att få tidningen klar, då blir det också för mycket.
Jag åkte till S-Market och handlade lite sånt som jag behöver till kylskåpet och köpte då även denna bukett till mig själv.

Men nyss då jag tittade ut genom fönstret, tisdagskväll vid 17.45, snöar det igen.

