Mariegatan

Fem en fredag – NUET

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det är i nuet vi ska försöka leva, och jag är glad för att kunna visa denna bild.
Den är svaret på en av frågorna hos Elisamatilda. Fem en fredag handlar om NUET.

Vad jag ser just nu? Svar: Detta underbara höstväder med grönskan som hänger kvar, solen som lyser från en blå himmel. Det är NUET det.

Vad hör du just nu?
Mestadels tystnad, som ett sus i öronen. Men också enstaka bilar som rullar förbi på gatan utanför. Personbilar och även något transportfordon.

Vad ser du just nu?
Eftersom det är mitt på dagen och jag sitter vid datorn, ser jag inte på teve utan rakt mot datorskärmen. Men vänder jag blicken bara en aning till höger ser jag parken och gatan utanför mitt hem ❤

Vad har du för reflektion från idag?
Att jag hade sovmorgon och faktiskt låg i sängen till cirka klockan 10. Men jag sov inte så jättebra, jag hade en massa konstiga drömmar.

Vad känns viktigt för dig just nu?
Att jag har vänner, och såsom det känns, att hälsan just nu är helt ok. Att solen lyser ger mig styrka i vardagen och att jag har lagom med sysselsättning så att jag ensam klarar mina levnadskostnader.

Vad har du gjort idag som du är nöjd med?
Dagen är ju inte särskilt gammal än, så jag hoppas det kommer fler saker att vara nöjd med. Men jag har redan svarat på mejl och Messenger som har med kommande veckors träffar och uppdrag att göra.

I eftermiddag och i kväll firas så kallad farmfest på Lovisa torg. Det är en del av evenemanget First Friday. Första fredagen i varje månad håller affärerna i stan öppet lite längre än vanligt, och vid sidan av det ordnas olika temafester. Nu är det skördetider och lokala producenter kommer till torget för att sälja sina varor. Skulle vara trevligt om det fina vädret höll i sig!

Och så har Tor innebandymatch, dit jag eventuellt också hinner.

LHH fortsätter, bjuder på skyltar och fotomångfald

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Väninnan AB, även på Instagram Kirppismummo kallad, finns under Lovisa Historiska Hus (LHH) på Alexandersgården, uppe i ett litet rum som kallas Pikkula. Hon är där idag från och med klockan 11 framåt. LHH pågår till klockan 17.

Det är Skyltsöndag i Christians regi och Veckans foton som tema hos Åke. Därför blir det skyltar från LHH, en finns ju redan här ovanför invid Kirppismummo.

Det regnade igår, inte så att det öste ner, men ett rätt ihållande duggregn och dis rådde hela dagen. Solen visade sig inte alls, och dessvärre verkar vädret fortsätta lika i dag. Det är första gången på 10-15 år som LHH drabbas av regn 😦

Tack och lov var det mycket människor i farten igår ändå. Hoppas det blir livligt också i dag.

Regnrockar och paraplyn för besökarna, och inplastade saker för dem som hade uteloppisar.

Jag älskar Lovisa och Lovisa älskar dig. Så är det. Man hör mycket i vimlet av människor som är nöjda med arrangemangen av LHH och som tycker att staden är liten och trevlig, och att här bor vänliga människor ❤

När jag skriver nästa inlägg är LHH slut eller nästan avslutat för i år. Men läser du det här redan på förmiddagen eller i god tid före klockan 17. Missa inte att besöka Lovisa! Vill du inte köpa biljett för att besöka husen finns det massor att se och göra ändå. Programmet till dagarna hittas på LHH-föreningens webbplats.

Ljusglimtar (HPT) och annat från Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

En glimt av ljus i en av tre stenar som jag placerade ut under dagens cykeltur. Temat hos Åke och Hoppa på tåget (HPT även av mig kallat) är ljusglimtar.

Jag har varit i växthuset och vattnat. Det ser mer hotfullt ut på himlen än det var, men jag ville fånga ljusglimten mellan molnen.

Cykeltur i dag från mitt hem, via Märlax och Drottningstrand, över Kronobron. Många ljusglimtar i Lovisaviken.

Ljusglimtar mellan träden i parken intill mitt hem vid Mariegatan. Cyklade kanske fem kilometer. Inte med fart som en hurtbulle. Jag stannade ofta för att fotografera. Placerade ut mina målade stenar. Försökte rätt noga kolla om jag själv kunde hitta någon gömd sten, men nix. Har hittillas hittat bara en enda denna sommar.

Cykeltur och trevliga möten

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Med lite envishet och tålamod kan man lära sig något nytt. Det måste ju i Photoshop finnas en möjlighet att svänga en spegelvänd bild rätt. Och javisst! Image + Image Rotation + Flip canvas Vertical eller Horizontal. Såja!

Här vid Mariegatan satt jag på en bänk då jag tog selfien. Här har vi också cykeln på bild, men jag var förutseende nog att redan i dag ta en annan bild så att jag kan vara med i Hoppa på tåget imorgon där Cykel är temat 🙂

Annars då? Vad fick jag gjort?
Jo, jag förnyade mitt bibliotekskort, eller uppdaterade det.
Jag har inte använt det på några år, men nu ska det bli andra bullar av. Deltidspensionären ska försöka ge sig mera tid att läsa, eller att låna något annat. För det inte inte numera enbart böcker man kan låna på en bibba. Att utforska allt det som där kan göras blir ju också ett äventyr 🙂

Fick två trevliga pratstunder också med vänner jag inte sett på länge, men som jag råkade på i affären och vid torget i stan. Solen skiner, jag har vattnat i växthuset, det är +16 grader och bastuturen väntar. Så det känns som en riktigt bra dag såhär långt. Amen och tack 🙏

Skyltsöndag, fortsätter av bara farten

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Jag vet inte om skylten har möglat. Jag tror att det mer handlar om smuts av sand, snö, väder och vind genom åren.

Hur länge mögelhuset av de gamla böckerna stått här i parken intill Mariegatan och Karlskronabulevarden vet jag inte heller, men jag har ett minne av att jag skulle ha fotograferat det redan 2019.

Huset har alltså byggts av en del av de böcker som kasserades då biblioteket i stan drabbades av inneluftsproblem med påföljande mögelskador.

Byggnaden är liten som en lekstuga och ingen bor här, ej heller finns det leksaker eller möbler där inne. Barn brukar glutta in genom fönstret och under sommaren är det här huset ett av de mest fotograferade i stan. Det påstår jag nu efter att jag själv har flyttat in i grannhuset och ser Mögelbokhuset från mina fönster.

Skyltsöndag uppfanns genom tiderna av en bloggare som kallade sig Pumita. De senaste tio åren fram till ungefär slutet av februari i år höll BP med Konst eller Konstigt i trådarna. Hos henne kan du fortfarande läsa allt möjligt intressant.

Det fanns mycket grönt i min aura

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… fick jag höra i dag. Det är tecken på kreativitet, och såsom jag skrev igår… den har fått flöda de senaste månaderna. Jag skriver mer än förr, allt från artiklar till fler och ibland lite längre blogginlägg. Jag ritar mina underfundiga figurer och skriver ibland texter till dem.

Det kom kanske fem centimeter snö i natt och nu kan jag hålla med dem som säger att det vita gör allt vackrare och ljusare. Den nya snön äter upp den gamla, eller ännu såhär års täcker den i alla fall det smutsbruna. Och så länge som det inte häver ner 20–50 cm på en dag är det bra!

Det här är parkområdet utanför mitt hem.

Jag fortsätter med vardagssysslorna här hemma, eldar, kör en tvättmaskin och plockar bland grejer som ännu inte på sju månader hittat rätta platser i hemmet. Allt julpynt är nu borta och hyacinterna hade blommat ut så det åkte i sopcontainern igår. Har ofta lekt med tanken på att spara dem och plantera dem på våren och se om det kommer upp något ett år senare, men det har aldrig blivit av 🙂

Jag är tacksam för min blogg och alla vänner här som skriver stöttande kommentarer. Att få läsa att även andra fått ”skäll” för sina bloggar, att arbetsgivare eller andra lagt sig i, ifrågasatt texter osv. är ju inte KUL, men det som andra berättar visar åter en gång att jag inte är ensam.

Att bara strunta i att man blir ifrågasatt eller påhoppad är inte så lätt. För somliga kanske det är enkelt att bara skaka av sig allt, låta skiten rinna av en som vattnet rinner av en gås.
Men jag tror att om man såsom jag blivit mobbad längs med åren, på olika sätt och i olika sammanhang, och mera ifrågasatt än uppmuntrad, då blir det så att man lite kryper längs väggen, tittar ner i marken och skrapar kanske försynt med foten där.

Men man fortsätter tjurigt ändå. Lite som ett envist barn. Ge dig inte. Stå på dig, säger rösten inom en. Och så kommer de där uppmuntrande orden ändå, eller texterna och samtalen av andra som gått igenom samma sak.

Då brukar jag tänka att det kanske är just det som allra mest retar ”våra motståndare och dem som inte gillar oss”. Att vi inte ger oss. Att vi som upplevs som ”udda och störande” fortsätter köra våra egna race.

Skuggspel, vinterns första tulpaner och en Lovisavy

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Hade tre fotouppdrag i dag och under ett av dem fick jag syn på den här fina lampan och skuggan som den kastade på tegelväggen. Således var det här en ”arbetsvy” i dag 🙂

Vi har haft plusgrader och jag är SÅ glad för det. Kan hoppa över eldandet i dag. Inte för att jag är lat, eller för att jag inte skulle ha tid. Mest för att jag försöker spara ved för kommande kalla dagar och nätter, för jag tror inte vintern är slut riktigt än. Ändå är det jätteskönt när snön smälter. Lite halt här och där, men jag har mina icebugs!

Jag borde kanske känna till det här husets historia, finns på Mariegatan mittemot gamla lekskolan. Men nej, jag vet inte så mycket om byggnaden. Tycker dock den är vacker och har säkert haft foton av samma hus här tidigare. I dag tänkte jag också på trädet. Så ståtligt det är!

Köpte tulpaner i fredags, tog bilden då. De står sig ännu rätt fina.

I dag är det Lerin på äldreboendet som gäller, troligen via SVT Play för då kan jag se det i etapper, trycka på paus om jag vill.

När jag städade dagboksskåpet (nej, allt är inte i ordning där ännu) blev det ju helt klart så att jag började läsa lite här och där. Otrolig känsla ibland att slungas tillbaka i tiden. Vissa saker minns jag väl, annat hade jag glömt, både från ungdom och vuxenliv. Många aha-upplevelser, en del skratt, inga tårar direkt, men visst känns en del saker lite kämpiga att återuppleva.

Dagböckerna är nog en otrolig skatt ❤ De fick mig att inse, då jag kollade de senaste åtta åren sådär flyktigt bara – att jag som ensamföretagare och singel jobbat galet mycket… Jag var ofta stressad och trött de senaste åren, så även om företagandet gett mig massor och jag har lärt mig om både jobbet och livet – så var det dags nu att börja varva ner.

De jobbuppdrag jag nu får tycker jag om, och jag är tacksam för dem. Men då jag inte har mitt företag kvar jobbar jag inte längre sex långa dagar i veckan.

Flera Lovisabyggnader, och dagens 💪 och ❤

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Legendariska Hotell och restaurang Zilton. En gång var den här byggnaden blå, det kan man se på gamla foton. Men så kom hotellet mittemot på andra sidan gatan och jag tror att stadsplaneringen då ville ha enhetlig gul färg.

Nu har jag inte varit inne här på många år. Inget fel på restaurangen i sig, men jag kanske kan säga det som så att ”jag inte hör till dess målgrupp” 😀 Som yngre var jag här ofta. Det var hålligång i fyra våningar då. I källaren fanns en trevlig pub, från gatunivån gick man in från en annan dörr på den tiden för i byggnaden fanns också andra företag. På första våningen fanns dansrestaurang med bardisk och en annan bardisk fanns i ett annat rum. I översta våningen ett disco, som en tid kallades Skylab.

Aj hörni, det var tider det! Och in gick jag nån gång med falsk legitimation då jag var bara sjutton år. Sånt har väl en och var sysslat med nån gång 🙂

Jag har varit ute på en kort promenad. Forna elevhemmet ligger till vänster på bilden. Det här är Mariegatan, min hemadress, och huset jag bor i är det gula som syns lite längre fram till vänster.

Dagens 💪💪 utgjordes av snöarbete på gården. Traktorn sköter det mesta men jag tog upp en gång från terrassens trappa till källartrappan och där skottade jag bort snön också, så att jag kom ner och kunde hämta ved. Med hjälp av lite yngre krafter fick jag in en extra Ikea-kasse med ved, ensam brukar jag bara orka bära en enda.

Men det här är vardagsmotion och så länge som armar, ben och leder håller så gör jag det gärna.

Ikväll börjar serien ”Lerin på äldreboendet”. Jag kollar redan om en stund på den på SVT Play ❤
Efter de första fem minuterna skrattade jag redan då Lars sa att det ser ut som efter en begravning då han hade fått så mycket blommor till sin födelsedag. Och så frågade han om Junior redan beställt kistan. Sådan humor gillar jag!

Köksfönster och vintervyer, dag 19

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Ibland tar jag faktiskt den här vägen till postlådan. Jag rundar huset istället för att gå via innergården. Bara för att här är så vackert. Det här är min kalenderbild för dag 19.

Jag gillar inte snömängderna, men då de kommer utan att fråga mig är det bara att acceptera läget. Den här bilden togs i går. I natt yrde det ner mer snö, sedan blev det +2 grader och regn.
Mitt köksfönster. Vi har hög stenfot på huset och fönstren sitter därför rätt högt. Adventsstaken står där till höger eftersom jag har en tjock gardin som under kalla och blåsiga dagar täcker halva fönstret.

I dag är det torsdag = hjälpa mamma dag. Handla i affären, bära in ved hos henne, dosera mediciner osv.

Så här går dagarna, och snart vänder det – blir ljusare minut för minut. Men såsom jag tidigare skrivit, jag tror att vi har en lång vinter framför oss. Hoppas våren ändå kommer i april 2025.

Här på morgonen tror jag att jag fick upphängningen för plåtarna i ugnen att sitta rätt, så pepparkaksbaket kan fortsätta endera dan!

Kyrkan, Lovisavy och kalenderbild dag 11

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag sa något tag att jag ser kyrkan från två av mina fönster och jag vill nu visa den vyn då solen lyser i dag.

Jag tog sovmorgon och har inga måsten i dag, kalendern är tom och så måste den få vara åtminstone en dag i veckan. Intervjun jag gjorde igår ska jag förvisso skriva ut i dag, men den har ingen deadline i form av klockslag och jobbet känns trevligt.

Bilden tagen från Mariegatan, som är min hemadress. Jag bor där längst borta till vänster, en bit framåt från platsen där bilen med lyktorna kommer farandes.

Jag har varit och handlat efter frissan och är på väg hemåt. Till vänster ligger restaurang Zilton, en byggnad som förr var blå. Men så byggdes hotellet till höger, där som restaurang Fylla nu finns på gatunivå. Nu är båda husen gula.

Ett hantverk, något slags bordsunderlägg eller en tavla. Tillverkad på Loviisan toimintakeskus som är en central där personer med olika funktionshinder får sysselsättning. Den här och mycket annat såldes på julöppningsmarknaden på torget i lördags. Glad 11 december önskar jag med den!