måsar

Vi skriker så mycket vi vill!

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Stundvis är det helt tyst, såväl dagtid som under natten. I dag när ösregnet kom höll sig fåglarna undan. Men ibland skränar de i högan sky. Jag tycker inte det ser så delikat ut att sitta där mitt i skiten på lyktstolpen… men jag behöver ju inte sitta där heller.

Ungarna är rätt stora redan. Igår höll de till vid skräpcontainern då jag skulle dit. Fattade beslutet att ta påsen i cykelkorgen och dumpa den hos en väninna istället. Jag ville inte ha ett hack i huvet.

För att kunna sova med fönstret öppet – avståndet till denna stolpe är max femton meter – använder jag en öronpropp. Då väcker inte fåglarna mig klockan 03 och inte vissa bilister eller mopedister heller.

Så ja, skrik på så mycket ni orkar. Hellre skulle jag se er häcka på stränder och till havs. Men ni har blivit urbana och det finns inte mycket att göra åt det.

Balkonghäng och så såg jag vad måsarna gjorde…

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

… helt ofrivilligt blev jag vittne till måsarnas ”kukkelikuu”. Det är ju påsk nu, så varför skulle inte även måsarna ”kuckla”. Dom håller ju på att producera små måsar!

Lite senare landade dom på en lyktstolpe inte långt från min balkong. Först hade jag känt mig skyldig som bevittnade deras kärleksakt på taket. Och sedan blev jag ännu en paparazzi som med teleobjektiv tog bilder av dem.

Jag antar att straffet blir att de bajsar på mig, väcker mig tidiga morgnar eller skriker och skränar sena kvällar då deras måsbarn åter en gång inte kan bete sig i trafiken.

En ensam mås. Jag kan inte könsbestämma hen.

Två måsar. Herr och Fru eller kusiner eller bi eller hetero? Vem vet?

Nöjd med mig själv i dag. Fick städningen på balkongen nästan klar. Säger alltid ”vad duktig du är, resten hinner du fixa en annan dag, nu ska du njuta då vädret är fint”.

Den stora kudden som är tillverkad av ett material som skapar statisk elektricitet kommer jag att skippa – slänga eller ge bort. Har nu hittat en bra lösning med andra kuddar. Då jag kontaktade affären i Borgå där jag hade köpt stolen fick jag svaret att jag ska testa ett spray som tar bort statisk elektricitet, men jag tycker inte det är en bra lösning.

Min balkong börjar äntligen se ut så som jag önskat. Det är ju trots allt först min andra vår och sommar här.

Ljusa sommarnätter…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… håller fåglarna vakna.
I går lade jag mig tidigt, kring 22.30. Det är tidigt med tanke på att jag har semester och då flera kvällar gått i fotbollens tecken till 00.30 🙂

Men tror ni att jag fick sömn? Nej, det dröjde nog en timme innan John Blund kom. Jag sover med alla vädringsfönster öppna vilket betyder att jag hör fåglarnas sångkonserter. Ofta vackra sådana. Men igår natt skriade måsarna alldeles infernaliskt…

En spion.
En spion.

En annan dag hörde jag ett konstigt tjatter utanför balkongen. Ljudet visade komma sig ur denna fågels trut.
Jag misstänker att fågeln bär på en kamera och att den spionerar på mig. I synnerhet då jag sitter lättklädd på balkongen…

Söta små krukor

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Penseer som plockats bort från kyrkogården ska ännu få vara med ett tag på sommarstället.
Penseer som plockats bort från kyrkogården ska ännu få vara med ett tag på sommarstället.

Efter en vecka på stugan är jag åter tillbaka i ”civilisationen”.
Men jag går ner till sommarstället varje dag för att vattna blommorna och grödorna.

Här tankar jag också själv energi. Det är roligt att se ekorrarnas lek eller fasanen som stolt spatserar som om ägorna var hans. I tidig morgonstund eller sent på kvällen kan fältharen skutta över gräsmattan.
Kråkorna, skatorna, måsarna och en massa olika småfåglar är också intressanta att studera.

Mycket långsamt återhämtar jag mig från den chock jag fick för drygt sex veckor sedan. Det kommer att dröja länge än innan jag är en hel människa. Terapeuterna talar om en sorgetid på ett år.

Men bloggen är mitt andningshål. Och en dag ska jag berätta om allt som hänt. Om det bara blir på bloggen eller om det blir en bok återstår att se.
Den dagen är inte riktigt nu, men den dagen kommer – en dag då jag är mycket starkare än just nu.

Kramar till er alla där ute!

Måsbo och moppegubbe

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det här boet har byggts på ett par dagar, och nu ruvar honan. Det här boet har byggts på ett par dagar, och nu ruvar honan.
Det här boet har byggts på ett par dagar, och nu ruvar honan.
Det här boet har byggts på ett par dagar, och nu ruvar honan.

Vi trodde måsarna häckade på ett annat tak i närheten av vårt sommarställe. De flög runt och skränade och vaktade så som de brukar. Men det här är kanske ett nytt ungt par som fått för sig att bygga på vårt hus.

Boet har byggts på en dag eller två, men det verkar inte vara något fuskbygge. Och nu ruvar honan på äggen, vi har sett hur hon vänder och vrider på sig för att hitta en bra ställning. Tror att det är maken hennes som stolt spanar ut över ägorna och håller koll på att ingen ska störa hans fru.

Få se hur det går då ungarna föds och ska ner från taket. Månne måsarna kör bort hela tjocka släkten från gården…?

Lite kliar det allt i fingrarna på Guuben. Ska man hoppa på och gasa i väg eller ska man inte?
Lite kliar det allt i fingrarna på Guuben. Ska man hoppa på och gasa i väg eller ska man inte?

Och så var vi på 15-års partaj i dag. Min systerson får snart mopedkort och här är det Guuben som föreställer sig hur han ska gasa i väg.

Nä, ser ni. Varken Guuben eller jag är särskilt heta på det där med motoriserade cyklar. Jag vurpade med en mc för några år sedan och efter det bestämde jag mig för att hålla mig till cyklar som trampas fram eller till bilar med fyra däck.

1756 kottar senare

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Två och en halv säckar fylldes med kottar.
Två och en halv säckar fylldes med kottar. En har redan burits bort. Sammanlagt räknade jag till 1756 kottar.

Den som kom närmast i gissningen var således Pamela Tuominen som gissade 1700 kottar. Inte illa! Gratulerar!

Hade själv trott att där fanns runt 500-600 och endast stora kottar, men där fanns en massa små också.

Har jobbat en timme och än finns det många kottar kvar.
Har jobbat en timme och än finns det många kottar kvar.

Så här såg arbetshandskarna ut efter utfört värv.
Så här såg arbetshandskarna ut efter utfört värv.

De stora kottarna var lätta att plocka men det fanns massor av små också.
De stora kottarna var lätta att plocka men det fanns massor av små också.

Förde bok över kottarna, iakttagelserna i naturen och lite annat :-)
Förde bok över kottarna, iakttagelserna i naturen och lite annat 🙂

Bokföringen fortsätter på baksidan av papperet där det slutliga antalet blev 1756.

Sorgmanteln poserade på begäran för mig.
Sorgmanteln poserade på begäran för mig.

Anteckningar från dagen på Kretsgången:

– Jag är en stor pedagog, med mig själv. Inkludera lek i det tråkiga jobbet!
– Härligt med doft av gräs, förmultnade löv, jord, fukt, salt havsbris.
– Träning av alla muskler, kändes från topp till tå, helt gratis utomhusgym.

Naturiakttagelser:
– en tjädertupp, en orre, två sädesärlor (de första på gården den här våren och jag anser att de var nära och kära som bott i huset innan), två katter, nässelfjäril, citronfjäril, sorgmantel, humla, flugor, måsar.
– flera små bajshögar bland kottarna, bruna och svarta kulor (av harar, ekorrar?)

Låt mig presentera! Mas, Mis och Mös!

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Intet ont anande skulle jag i dag på släktgården vattna blommor. Men jag hade inte räknat med Mås-mor och Mås-far. Nog för att jag visste att de hade byggt bo i närheten av gården, men att deras ungar var så olydiga att de spatserade in på andras egendomar hade jag inte räknat med.

Men rätt fort insåg jag ju att Mås-mor och Mås-far och hela Mås-släkten tyckte att jag befann mig på fel plats. Likt dödsföraktande kamikazepiloter störtflög de mot mig där jag lugnt satt i trädgårdsstolen.

Jag försökte tala lugnande till dem. Tänkte att fåglarna blivit så pass urbaniserade att de talade storstadsdialekt. Nä men hördu är du nu rikit daiju. Har du fel i huvu eller?

Knappast förstod Mås-mor och Mås-far vad jag sa, men efter en stund gav de sig. Jag hade visat att det är min släkt som bor på gården, inte bara måsarnas.
Sedan kom jag på att det i Helsingfors fanns tre uggleungar som Hufvudstadsbladet via en tävling döpte till Uwe, Uwa och Uwo.

Tänkte att jag kan ju inte vara sämre. Jag måste ge måsungarna namn. MÅS lät tråkigt, MOS var inte heller bra, inte MUS heller för den delen och MES var verkligen dåligt.
Så det blev Mas, Mis och Mös!