… börjar gå mig på nerverna. Men SNART är flyttföretaget här och bär bort allt.
Sedan har jag nya utmaningar på nya stället, men det är en annan femma.

Samtidigt som jag lider av röran, och måste försöka klara av att sköta vardagliga rutiner med jobb och sånt vid sidan om… så försöker jag se en mening i det här. Meningen med skilsmässan.

Hur mycket grejer hade inte jag / vi då vi bodde ihop? Många gånger sa vi, mest på skämt tydligen ändå, att allt borde sopas ut. Tänk att få börja från noll och inreda i enhetlig stil.

Jag tror ändå inte att vi hade hittat en enhetlig stil. Jag gillar inte gardiner, inte kuddar i soffan, inga textilier som samlar damm. Det mest romantiska som kommer in hos mig är en spetsgardin mot balkongen, som skydd mot flygfän. Annars vill jag ha möbler i stål, mörkt trä och läder, nyanser av grått, svart och vitt.

Just nu är jag SÅ trött på alla möjliga saker! Sådant som bara ligger i något förråd, i något skåp, saker som inte används.

Jag behöver en dator, en kamera, kortläsare, anteckningsblock, pennor, mina dagböcker, en teve, en mikrovågsugn, några få bestick och kärl… En soffa att sitta i, en säng att sova i, lite kläder… för att ta några anspråkslösa exempel.

Det har gått över tre år sedan jag började röja bland mina ägodelar.
Och tänk… jag är inte klar än. Men jag börjar se en mening med skilsmässan och de tre flyttarna på tre år.