På sista minipajen fick jag in snitsen!


Jag kastar mig alltid fördomsfritt in i det mesta. Hittar recept och tänker jamen, det där ser ju lättlagat och gott ut. Sedan visar det sig att det, åtminstone för mig, krävs tre gånger längre tid än det stod i receptet att få allt färdigt. Det kanske i sin tur beror på att jag ofta beter mig som Svenska Kocken i The Muppet Show. Hippidippiduu säger jag och slänger i lite av det ena och lite av det andra. Inte är det så noga med måtten.

Att få smördegsbitarna att bli lagom tunna, breda eller runda var inte så lätt. När jag gjorde den 26:e biten hade jag dock fått in snitsen så pass att jag skulle våga be om prövoanställning på bageri. Bäst gick det då jag delade smördegsplattan i sex lika stora bitar och först efter det kavlade ut var och en skilt för sig. Fyllningen består av köttfärs, stekt lök, röd paprika och äggstanning, samt extra ost och halv körsbärstomat som topping.

Två timmar utan vatten

Den här lappen mötte mig på väggen mellan toaletten och köket
i morse. Den skulle fungera som påminnelse, men redan två minuter senare då jag ville tvätta händerna efter toalettbesöket var jag där och försökte få vatten från kranen. I köket kom jag
i håg att jag kunde ta vatten från tillbringaren vi alltid har
i kylskåpet. Men fem minuter senare försökte jag spola bort några brödsmulor från vasken…

Att vi kan få obegränsade mängder vatten från våra kranar är ju på något sätt helt självklart. Testade nyss att vattnet faktiskt kommer, för jag måste duscha. Jag har fyra lediga dagar framför mig och har tänkt dokumentera dem i bloggen. Den första började så här och ska fortsätta i köket där jag bland annat gör minipajer och sedan ska jag till frisören. Så om inte internet slutar funka, det vore väl nästan lika fasligt som att vattnet stängs av, visar jag bilder här senare i dag.