moln

Skyltsöndag, och nya tag på ny dag behövs!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Igår när vi startade från Lovisa snöade och blåste det och var noll grader klockan 11. Några timmar senare var vi inte längre vid havet och kusten, solen tittade fram, och det blev plötsligt 11 grader varmt.

Här har vi på en rastplats 96 kilometer kvar till Tammerfors, pohjoiseen = norrut.
Ravintola = restaurang. Kauppa = butik. Resten förstår ni 🙂

I det här fritidscentret i Pirkkala spelades matchen. Det ligger invid den gamla hallen, så det byggs hela tiden mycket i Tammerforsregionen som är starkt växande.

Redan efter 55 sekunder tog hemmalaget Pirkat ledningen och även om vi kvitterade till 1–1 var vi hela tiden steget efter. Det var något som saknades, Tor kom aldrig upp till sin bästa nivå och det är det som krävs nu i slutspelen. Laget slog felpassningar, tappade boll, förlorade närkamper.

Ny fin hall, modern teknik. Matchen kunde ses också på storbildsskärm och här visades målen i retur.

Tor saknade inte chanser, men bollen gick förbi eller över mål, eller rakt på målvakten, som för övrigt gjorde en toppenmatch. Pirkat fick i sin tur utdelning på de flesta av sina chanser, förvaltade dem väl och vann 10–3… Sådana siffror är inte kul att se nu då mycket står på spel.

Tor tackar fansen och publiken efter matchen.

På väg hemåt kunde jag skingra tankarna genom att studera moln och en blå himmel. Våren var lite längre hunnen där i inlandet i Tammerforstrakten. Alltid något att glädja sig åt trots de hemska förlustsiffrorna. I dag nya tag i returmatchen som spelas på vår ”hemmaplan” i Borgå. Jag vill då se ett pånyttfött Tor 💙💛💪

Bilder från dagar som gått

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Molnformationer ovanför Lovisaviken i tisdags. Vi har haft vackert väder nu sedan dess och jag hoppas vi får en lång och fin sensommar och en varm höst.

Ett träd hade börjat växa på fel ställe i odlingsspalten. Grannen Pia svarvade till ett litet konstverk av löven från det. Jag i min tur tog in en kvist som hade rötter och satte den i en glasflaska. Gillar att experimentera.

Dagarna går fort. Efter massagen i dag åter dags att veckohandla till mamma.
Mycket jobb också imorgon men sedan ska jag får vara ledig några dagar. Senast jag hade en vecka ledigt var i juni och då hade jag flyttbestyr.

Jag tror att jag har kommit på en fritidssysselsättning att återuppta flitigare än förr. Fotografering! Den får mig att gå ut i naturen. Och så leker jag med tanken att börja skriva min fjärde bok.
Jag blir varken rik på det ena eller det andra, så visst ska jag försöka hitta olika uppdrag också som ger inkomster. Men just nu stressar jag inte kring den tanken. Jag vet mer mot slutet av detta år 🙂

Hoppa på tåget – MOLN

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Den här veckan kommer jag ihåg utmaningen Hoppa på tåget, vars tema denna vecka är MOLN.

Eftersom vi haft så fina soliga dagar rätt länge nu får jag gräva i arkivet, för just nu ser jag inte ett moln på himlen här som jag bor.

Samtliga bilder som jag visar tog jag från balkongen då jag bodde i fyravåningshuset på Chiewitzgatan.

Små valar, eller ser det ändå ut som bergstoppar som sticker upp ur ett molntäcke?

Jag sov lite längre i dag eftersom jag satt och vakade till 00.30 då jag såg den fantastiska OS-invigningen i Paris i går kväll och i natt.

Söndagsutfärd

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… blev det med mamma och syrran i dag. Vi gör så ibland att vi tar en tur med bilen till olika platser. Mamma får se nya vyer, nybyggda områden, men också sånt hon sett förut och har minnen från. Hon brukar säga ”här var jag ofta med min mamma på besök, här jobbade mamma när jag var barn” osv.

När mamma var barn blev hennes mor, vår mormor, krigsänka och ensam med fyra barn då min morfar stupade i kriget.

Sensommarens, eller den begynnande höstens, vindar är lite kalla så vi gick ut bara ett kort stycke på Kronobron.

Det har inte blivit så många molnbilder från balkongen den här sommaren men igår vaknade jag upp och knäppte några 🤣

Tacksam över att få bo i Finland

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det har varit svalt och skönt flera dagar nu, för tillfället blåser det och är +22. Bilden tog jag igår kväll när solen höll på att gå ner. Molnformationerna varierade ständigt.

Känner tacksamhet över att få bo i Finland. Förr kunde jag längta söderut, men just nu gör jag det inte då bränder härjar i Syd- och Mellaneuropa och temperaturerna är förfärliga över +40 🥵

Det får mig att tänka på om följande flyktingströmmar börjar komma till Norden. Blir det för varmt i sydligare delar av Europa kanske många föredrar vårt klimat? Också då vi har mycket snö om vintrarna.

Blåste bubblor åter i går vid favoritstranden. Plötsligt blåste det upp och började regna så att vattnet kom nästan vågrätt i luften. Vi blev dyblöta för den här gången skyddade inte ens trädens kronor oss. Men sedan var det skönt att torka upp i solen 😎
I love the eveningsunlight in my hair skrev jag om den här bilden som jag igår lade ut på Facebook.

Efter en lång sovmorgon

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
… går det bra att tillbringa en stund på balkongen och enbart betrakta moln. Det är skönt där ute nu, +22 grader. Tankarna kan flyga hit och dit.

Eftersom jag skrivit ganska mycket om mina känslor här, på senaste tid och genom åren, spinner jag vidare på det.

Om någon nu tror att jag inte längre är singel, att jag har hittat kärleken, en partner, så måste jag tyvärr säga att så är inte fallet. Jag har endast tinat upp. Insett att jag inte är djupfryst längre 🙂 Det finns känslor inombords och jag har känt väldigt mycket de senaste sex veckorna.
Jag hoppas det kan fortsätta så.

Och så syr jag också in Dagens fråga hos Orsakullan här:
Porslinsblommans dag idag, finns det en hoya/porslinsblomma i hemmet?
Svar: Jag hade genom tiderna en som var mycket gammal, en växt som gått i arv. Den klarade till och med flytten till Sverige och hem igen, och flera flyttar efter det i Finland. Men för ett par år sedan var dess saga tyvärr all och jag saknar den. Kanske ska skaffa en ny?

Spännande dagar

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Den här bilden tog jag i torsdags i närheten av kärnkraftverket i Lovisa då vi hade en liten fotosession för Nya Östis där. Det är en holme som inte ligger långt från kraftverket. Jag gillar kontrasterna, solen som inte direkt syns på bilden, molnen, och den kalla blåsten som är svår att förmedla i ett foto.

Bilden får symbolisera de spännande dagar jag har framför mig.

Över ett och ett halvt år har jag försökt hålla ett stundande projekt helt för mig själv. Jag har vågat involvera endast några få personer i skeendena och idag ska de sista förberedelserna göras.

Jag är nu så pass nära målet att jag vågar säga att jag efter den 15 oktober här på bloggen kan berätta vad det handlar om. Det är något jag känner stor stolthet över.

Varför detta hemlighetsmakeri?

Jo… för att jag genom åren lärt mig att sådant jag ser fram emot, ofta ivrigt som ett litet barn – kan sabbas av utomstående som inte delar min entusiasm.

Jag gillar kontraster

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Mörka moln har hopat sig vid horisonten åt olika håll flera gånger i dag. Jag tycker om kontrasten som solen skapar. Då solen väl gått bakom moln själv ser det inte lika dramatiskt ut. Nu har jag solen mot väst, bakom min rygg. Mot öst ser det hotfullt ut.

Något regn har ändå inte kommit. Hörde på nyheterna i går att Sverige skulle drabbas av oväder.

Fick undan en del tidningsjobb på förmiddagen. Samma dag som Nya Östis kommer ut börjar jobbet med följande veckas tidning. Sedan hade jag min varannan-vecka-massagedag och ikväll ska jag ännu ge ut lite texter, planera de två kommande tidningarna och även ett nästan dagslångt möte som vi har i morgon.

Min massör är en underbar kvinna och en ”gammal” vän från skoltiden. Hon lär mig knep och ger mig verktyg för att hantera olika situationer i vardagen och i livet överlag.

Jag vill bli mera öppen, skaka av mig det pansar jag av någon anledning bär på. Ett skyddspansar som mycket väl kan finnas kvar även från tidigare liv, om man såsom jag väljer att tro på att vi haft sådana.

Olika motgångar i livet, till exempel då jag blivit övergiven – och då handlar det inte bara om före detta förhållanden – har också bidragit till att jag skapat detta pansar, så att jag inte ska kunna såras och skadas hur lätt och hur ofta som helst.

Nu återstår det att se om verktygen jag fick leder till något intressant 🥰

Svettigt värre med multitasking

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Det har varit lite svalare idag, typ +26 😀 Men mot kvällen +22, och svala brisar kändes som sann välsignelse.

För att kunna sitta ute på balkongen var jag tvungen att möblera om. Stolen fanns på en plats där jag sökte sol och värme i maj, då värmen aldrig infann sig!

Det var svettigt värre att flytta möblerna och blommorna kan jag lova. Sedan drog jag ännu igång dammsugaren, eftersom det låg så mycket smått skräp, rester från blommor, på golvet.
Pustade sedan ut genom att ligga i korgstolen och kolla molnen på himlen utanför.
Efter en stund var det dags att rädda eken Lukas och hans vänner från stekande sol. Ner i skuggan med dem och svetten rann igen längs min ryggrad.
Så här kan man få kvällen att gå, genom att flytta möbler och blomster.

Samtidigt lyssnade jag på matchen Kroatien-Spanien. Varje gång kommentatorerna skrek för att det blev mål gick jag in och tittade på reprisen. Fick kuta in ganska många gånger… i halvtid var ställningen 3–3. Sedan knep Spanien segern i förlängningen med siffrorna 5–3.

Så det var svettigt att följa matchen också 😀