Fjärde matchen i Inssi-divari för Lovisa Tor. Det ser alltid bra ut i början. Vi leder med 1-3 på bortaplan efter första perioden. Går upp till 1-4, men sedan knappar hemmalaget in och det blir 4-4 och förlängning med fem minuter. Resultatlöst där så det blir straffslag och då förlorar vi. En poäng fick vi med oss, Nibacos tog två poäng.
Jag följde matchen via salibandy-tv. Resan hem från Kokkola för laget är lång, antar att dom är hemma kring fyra, halv fem på morgonen.
En gång Tor, alltid Tor 💙💛 Som supporter ger jag mig ALDRIG, och jag sjunker inte ner i något träsk där jag förbannar någon eller letar efter fel. Det är bara att komma igen, aldrig sluta kämpa!
Har länge här hemma tänkt att jag måste beskära min monstera. Kollade några klipp om det på Youtube och skred till verket tidigare i dag. Nu ska sticklingen få rota sig och sedan måste moderplantan få en större kruka, men det blir ett helt annat projekt 😀
Som ett inlägg under kategorin ”Hur galet som helst”. Hur galet roligt och fint som helst, med gamla kaffepannor på rad längs en stig som leder till ett av husen i Skinnarby som var med i Lovisa Historiska Hus. Och mossa på stenar älskar jag ❤
Jag har två veckor kvar på jobbet. Närmare bestämt två veckor i ansvarsposition. Den 25 september får Nya Östis sin nya chefredaktör i Marit Björkbacka. Som tidningens representant reser jag ännu sedan på NÖ:s läsarresa till Kroatien och Montenegro i slutet av september. Lär vara mycket vackra trakter!
En del av Bond-hörnan och här intill finns en gammal sekretär där jag ofta sitter och skriver. Jag kan titta ut genom fönstret samtidigt.
Funderingarna kretsar kring den kommande hösten. I första hand har jag tänkt ta det lugnt eftersom jag inte varit ledig mer än riktigt korta perioder från och till de senaste sex åren. Men jag ska inte heller sluta jobba. Behöver tidningen mig som skribent ställer jag upp och på nästa års sida kan jag tänka mig ta helt nya uppdrag också, om jobbet som frilansande skribent inte ger tillräckligt med intäkter.
Det är svårt att föreställa sig hurdan framtiden blir. Vissa planer och funderingar behöver jag ha, men jag ska också försöka ta dagarna som de kommer.
Grönt är skönt och mossa vackert, bilden tagen den sjunde september.
Just nu är jag lite orolig vad gäller leveransen av ved. Beställde redan i våras. Sedan fick företaget problem med sitt fordon, en annan dag satte sjukdomsfall stopp för leveransen. Dagarna går och jag har tvingats avboka mina hjälpredor och hoppas de har tid att komma en annan dag… jag klarar inte ensam av att få in veden i källaren.
Det är mycket som handlar om att lära sig känna tillit och att ha tålamod. Jag som är van att planera det mesta och ha minutschema får vänja mig vid lite osäkrare tillvaro. I nästan vilka fall som helst går det bra, men det här med veden, stundande regn och höst och sedan vinter med mycket snö… det oroar mig.
Bit för bit formas mitt nya hem. Bond-hörnan är inte helt klar men tavlorna har kommit upp, åter tack vare grannen Pia som är händig på att banka och klättra.
Har åter varit lite för mycket i dag med tidningsjobb, efterföljt av två timmar ärenden på stan. Blodprov för mig själv för att mediciner ska kunna förnyas och resten sånt som mamma behövde från mataffär och apotek och lunchplats. Tillbaka hemma, tidningsjobbet fortsatte, ganska många mejl att besvara.
Ska försöka få en lugn stund nu mot kvällskvisten. Vaknade i morse halv sju av en gräsklippningsmaskin i parken utanför. Klart att gräset ska klippas, men halv sju?
Igår kväll blev det för en kort stund ett vackert skuggspel på min vägg. Monsteran har vuxit bra och snart måste jag åter binda upp den och ge den en lite större kruka att stå i. Den behöver inte nödvändigtvis ny mylla, men krukan den står i nu måste placeras in i en större och flera stödpinnar och band behövs 🙂
I dag på eftermiddagen ska vi skåla för en väninna som fyllt 70 år och senare mot kvällen är det följande fest 🍾
Jag har väntat och väntat på att min trädgårdsmästare skulle få tid att plantera om min monstera. Men hen har varit fullt upptagen med allt möjligt annat, så då sex veckor hade gått gav jag upp.
Monsteran lär trivas i liten kruka, den bildar sina luftrötter och klarar sig. Men jag var nog lite rädd att den någon vacker dag ändå skulle säcka ihop och ge upp.
Så den fick en ny kruka, som inte ska vara så mycket större än den gamla, och lite ny jord till.
My day was made då syrran meddelade att en affär i Borgå sålde Cloettas kexchoklad. Hon frågade om jag ville att hon skulle köpa en eller två. Va?! En eller två?! Jag hade tänkt på tio stycken men bad henne hämta fem 😀 Betalade förstås för dem.
Förr kunde man köpa kexchoklad på Ikea, men nu har den inte funnits där på ett par år. Och lite lång väg är det att åka till Vanda, nio mil bort, för några chokladbitars skull.
Mmmm, kexchoklad!
Hade lite vardagsdramatik på förmiddagen. Inget jag skriver om här i det här skedet, och nu är allt lugnt igen. Men därför satt chokladen bra, och sedan köpte jag en monstera (peikonlehti på finska, direkt översatt trollets blad eller trollets löv).
Har tvingats slänga ett par växter som blivit dåliga, och då kommer alltid en ny in istället.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 