Montenegro

Höst i Lovisa, och en ståtlig mur

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag känner mig aningen bättre nu, men vågar inte ropa hej innan jag är över bäcken. Hostan har inte helt gett med sig och jag har slem i luftrören. Använde ansiktsmask i affärerna jag besökte i dag.

Höst i Lovisa på Drottninggatan. Väntar i bilen då syrran är inne hos urmakaren för att få nytt batteri till mammas armbandsur.

Vi hade storm igår och i natt. Det är fortfarande grått och blött men ändå +11 grader.

Jag gläder mig åt att jag har en del jobbuppdrag framför mig, alltså frilansuppdrag för Nya Östis. Det är väldigt skönt att ha den rollen nu. Jag har saknat det där med att skriva kolumner och artiklar. Nu hoppas jag bli frisk så fort som möjligt så att jag kan fullfölja alla uppdrag. Många går att göra via telefon men ett par är sådana som kräver att jag är på plats. Riktigt kul är det ändå!

Jag älskar ståtliga murar, sådana som den här i Perast i Montenegro 🙂 Ser ut att vara ett hantverk. Vet inte när den är byggd och av vem, men antar att den är gammal.

Perast och Our Lady on the rocks

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Visade redan tidigare några bilder från den fina ön Perast och kyrkan ute på ön Our Lady on the Rocks i Montenegro.
Här kommer några foton till.

Fantastiska gamla byggnader, en liten mysig by, som vanligt omgiven av höga berg. Härifrån tog vi en liten båt ut till ön med kyrkan.

Några av resenärerna fotograferar öarna. Den till vänster har en kyrkogård och är stängd för turister. Till höger ligger Our Lady on the Rocks. Vi hade ju tur med vädret sju dagar av åtta.

Den vackra kyrkan ute på ön.

Utsikt från ett öppet fönster i kyrkan.

Här hemma har vi nu +8 grader och en storm väntas dra in över landet, så jag ska elda också i dag. Imorgon och på fredag ska det vara lite varmare ute och då kanske jag pausar med eldandet.

Köpte en hink för aska häromdagen. Tömmer ugnen efter varannan eldning. Då blir det bättre drag. Det är mycket jag har lärt mig och mycket jag ännu får lära mig och vänja mig vid under det kommande året. Har ju inte upplevt en höst, en vinter eller en vår här.

I köket har jag +15 grader nu, men jag tror det är varmare i rummet där jag har datorn, teven och kakelugnen. Ska köpa ytterligare en mätare så att jag har koll på bägge rummen 🙂

Jag sover fortfarande mycket, är trött, lite yr. Gjorde ett covidtest igår. Resultatet var negativt. Men det är svårt att veta om jag gjorde det på rätt sätt. Man kan ju inte längre testa sig på hälsocentraler och inga uppföljningar görs, inga spårningar heller. Nya varianter av virus har dykt upp och många är sjuka nu.

Oktober månads Mumin, rosor och annat

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mysigt med levande ljus hos Muminfamiljen. Det ser ut att vara läggdags på gång med tandborstglasen på rad 🙂 Elden sprakar i öppna spisen också, verkar det som.

På tal om att sova är jag tacksam för att jag kunnat göra just det. Inga tankar har snurrat i huvet och då jag vaknat har det varit av normala orsaker som för att byta läge i sängen. Jag har förstås också behövt hosta och snyta mig. Men det är peanuts jämfört med vad jag var med om för en vecka sedan då jag hade maginfluensa, matförgiftning eller vad det nu sedan var.

Har 16 grader här hemma och det verkar helt idealiskt för mina växter och blommor. Rosorna jag fick av grannen för snart två veckor sedan då vi skålade inför mina ”pensionsdagar” – de står sig raka och fina fortfarande! Aldrig varit med om något liknande i de höghusbostäder där jag tidigare bott.

Endast bladen har torkat, men hör och häpna… nya skott har skjutit fram!

Orkidéen mår också toppen, har alla blommor kvar.

Nu då vi bara har +9 grader ute ska jag elda. Sedan då temperaturen ute åter ska stiga till kring 14 på torsdag-fredag tar jag paus i eldandet.

Jag samlar inte på mycket men som ni vet vurmar jag för James Bond-prylar och även för Mumin. En annan grej jag genom åren köpt är nyckelringar eller annan rekvisita, typ korköppnare och sånt man kan använda i vardagen, med Hard Rock-café tema. Den till höger fick jag för en tid sedan av väninnan Marina och den till vänster köpte jag nyligen själv. Sedan tidigare har jag Amsterdam, Sevilla, Nice och säkert några andra som jag nu inte minns 🙂

En pärs, men också en upplevelse

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Vaknade natten mellan måndag och tisdag 30 september – första oktober av att jag inte mådde så bra. Jag har inte kräkts på över tio år faktiskt men nu gjorde jag det med besked. Och för att göra en lång historia kort. Under åtta timmars tid kom allt ut, från båda ändorna som man brukar säga.

Jag insåg direkt att då inget hålls i mig, inte te, inte vatten, löper jag risk för att torka ut. Tog taxi till den privata kliniken Bono Medica i Budva, Montenegro, och hade stor hjälp av min syster.

Foto taget i väntrummet. Betjäningen var helt superb. Empatisk, snabb och proffsig. Vi hade inget gemensamt språk med vare sig läkare eller sjuksköterska. Den sistnämnda kunder några ord engelska. Men resten sköttes via översättningsprogram på mobiltelefonen. Antingen så att läkaren talade in sin fråga och visade översättningen till mig, eller så att hon skrev in den. Jag fick också tala in mina frågor i telefonen.

Jag tror det var serbiska kontra engelska som gällde, men hur bra som helst gick det.

Efter att jag legat i dropp fick jag recept på mediciner och så tog vi en taxi till apoteket. Själva dropptiden var inte lång, men innan de hittade en ven där droppet kunde gå in hade de stuckit mig fyra gånger. Med min svarta humor brukar jag säga att jag inte skulle ha någon framtid som missbrukare av preparat som ska sprutas in…

Min underbara läkare Liliia ❤ Jag var helt tårögd då jag lämnade kliniken, både läkaren och sköterskan fick en kram.

Och vad kostade besöket? Jo, nittio euro. Medicinerna 22 euro. Två taxiturer 15 euro. Inte alls dyrt anser jag, med tanke på omständigheterna.

Aldrig varit med om något liknande. Att bli så sjuk på en resa i ett land där jag inte har gemensamt språk med vårdarna. Men allt gick bra 🙏

Jag spekulerar inte i orsakerna till det som hände. Det kan ha varit matförgiftning, det kan ha varit noro-virus. Senare blev jag förkyld. Någon ”bacill” kunde jag ha fått redan på flyget, en annan på hotellet, eller nånstans där vi rörde oss på allmänna platser på våra utflykter bland tiotusentals andra turister.

Spelar ingen roll vad det var. Jag är glad för att vara hemma igen, med livet i behåll.

Skyltsöndag, den 6 oktober 2024

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Bjuder i dag på två skyltar då jag är med i utmaningen Skyltsöndag, som bloggvännen BP håller i trådarna för. Den första är från gamla stan i Kotor i Montenegro. Den andra är från Prevast.

Lyckades sova nästan tio timmar. Vaknade visserligen då och då när jag behövde snyta mig, och hostade även lite.

Tvättmaskin och diskmaskin har gått, än finns kläder kvar att tvätta – men det får ta sin tid.
Så fort vi handlat till mamma idag ska jag åter börja elda.

Det är ok med 15 grader inne. Jag kan klä på mig så att jag inte fryser. Det tar nu sin tid innan jag får upp värmen här. Men eftersom det är +12 ute slår jag inte på värme-elementen än.

Här finns mycket att göra hemma, men jag älskar mitt hem och jag känner mig trygg i lilla Lovisa. Allt får ta sin tid och så småningom börjar en ny fas i livet. Lite administrativa jobb återstår, till exempel fakturor som bara jag kan betala och vissa papper ska till bokföringen i tidningens namn. Men kalendern är inte fulltecknad och väckarklockan ringer inte de närmaste dagarna/veckorna.

Jag ska äntligen också få tid för att läsa ikapp mina vänners bloggar och kommentera hos er ❤

Sista dagen i Montenegro

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

En av höjdpunkterna i dag var att stanna upp ovanför Sveti Stefan, som ligger en liten bit utanför Budva. Forna Jugoslaviens president Tito lät renovera platsen och här byggdes lyxiga hotell. I dag är ön i privat ägo, vilket alla montegriner inte gillar eftersom de också skulle vilja ha tillgång till stränderna och ön.

På ön har bland annat Richard Burton och Elizabeth Taylor bott, och den serbiske tennisspelaren Novak Djokovic gifte sig här.

Stranden utanför vårt hotell. Det är inte högsäsong nu men vi har alla dagar haft temperaturer på dagen mellan 21 och 25 grader. Inget regn.

Ön utanför kallas av lokalinvånarna Hawaii. Där finns inga butiker men istället fina stränder och vacker natur att vandra i. Uppskattat av montegrinerna då andra badstränder är packade av turister.

Vi har alla dagar, förutom under gårdagen, haft ganska späckat program. Läsarresans pris omfattar flera utflykter och då stiger vi ofta upp klockan sju och bussen far iväg klockan nio. Ibland är vi tillbaka på hotellet klockan femton, ibland vid 17-tiden.

Imorgon styrs kosan mot Kroatien.

Så ha tålamod, jag läser och godkänner era kommentarer efterhand, men det kan förekomma ”eftersläpning” 🙂

Montenegro, dag 3, Perast och Kotor

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Vi har åkt från vår hemdestination Budva och är här på en färja som för oss över Boka-bukten för att göra vägen kortare.

Färjorna går i skytteltrafik mellan de olika fästena på varsin sida av bukten. Det är inga speedboats 🙂 Men färden tar inte heller mer än max tio minuter. Här har vi utöver bilar även motorcyklister ombord.

Vi har kommit till Perast och är påväg ut mot Our Lady of the Rocks, ön till höger. Där finns en kyrka. Jungfru Maria under århundraden skyddat befolkningen här, särskilt sjömän och deras familjer.

Vårt gäng på väg med liten båt från hamnen i Perast ut mot den lilla ön.

Och här är vi redan på väg bort från Our Lady on the Rocks.

En hamn i Kotor där kryssningsfartyget Viking Saturn lagt till, alldeles i närheten av gamla stan. Fartyget lär ta lite under tusen passagerare. Det är ändå många turister som kommer med kryssningsfartyg till Montenegro och Kotorbukten. Landet kommer troligen inom kort att göra såsom många andra gjort, massturismen begränsas eftersom den belastar miljön.

Visst är bergen mäktiga och fantastiska på sitt eget speciella sätt här. Jag står vid en kanal i Kotor, med gamla stan till höger och i bakgrunden syns parkeringsplatsen dit vår buss kom för att hämta oss. Kaos i trafiken är ett lindrigt uttryck. Min syster tog fotot.

Jag skulle gärna sätta ut fler bilder, men orken tryter en aning. Då vi kommit hem från dagsutflykterna har vi ett par timmar på oss att vila, sedan gemensam middag.

Imorgon ledig dag, egen tid. Kanske då besöker Budva Old Town.

Bilder från Montenegro, dag 2

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Utanför hotellet, innan gruppen samlas för avfärd från Budva till Njeguši och Cetinje. Sol från klarblå himmel, runt +25 grader, förutom då uppe i bergen dit vi åkte med serpetinvägar. Där blåste det såsom det brukar göra på toppen 😀 Där var det också rätt svalt, men utsikten var helt formidabel.

Vägen var mestadels så här smal och här rör sig allt från fotgängare till cyklister, motorcykelförare, personbilar, campingbilar och bussar. Ibland blir det tajt då fordonen möts. Tjugosex hårnålskurvor senare var vi uppe på ”toppen av berget”.

Påväg uppåt, det var inte så lätt att få bra bilder genom bussfönstret men något om de vackra vyerna säger väl fotona ändå.

Vid en utsiktsplats stannade många för att ta bilder. Montenegro utgörs till sjuttio procent av berg, vilket kanske beskrivs bra här.

Mera förtjusande vyer.

Hotel Alexandar där vi bor har många olika kvarter med så kallade villor där rummen finns. Området är egentligen som en liten by i sig med butiker, tennisbanor, simbassänger, restauranger, gym och turiskt bad för att bara nämna nånting.

Den här skylten får bli mitt andra Skyltsöndagsbidrag i dag 🙂 Igår tappade syrran och jag bort oss i vår stora hotellby, vi irrade runt ett tag innan vi med hjälp av två vakter hittade rätt 😂 Idag då det var ljust ute memorerade jag rutten från rummet till restaurangen och receptionen, så nu ska vi inte tappa bort oss en gång till. Det är labyrintartat här, vi är inte de enda som anser det. Men – hotellet med omgivning är fint!

En av poolerna. Här kanske jag badar på tisdag. Folktomt då jag fotograferade före klockan nio på morgonen. Igår kväll var det däremot superlivat i ”hotellbyn”. Mina bilder blev inte bra i mörkret, ska göra nytt försök senare, kanske med mobilens nattfunktion.

En liten affär ligger strax utanför vårt villakvarter. Här är den stängd nio på morgonen, men här provianteras vatten (rekommenderas inte att dricka kranvattnet), vin, chips, godis, juice och annat smått och gott.

Äntligen på plats i Montenegro!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Har snart varit vaken ett dygn. Sov natten mot lördag bara en timme. Lade mig 21.30 men somnade först klockan ett och vaknade klockan två. Väckarklockan var satt på 3.00 och avfärd 4.15 mot flygfältet. Jag har alltid oerhört svårt att koppla av och sova bra då jag ska upp så tidigt…

Nå väl, än är jag på benen, men kände mig nog både vimsig och svettig och trött då jag gick till receptionen för att kolla hur gruppen skulle checkas in och när och var vi skulle äta middag på kvällen. Det är Nya Östis läsarresa jag skriver om och jag är något slag av reseledare, men kallar mig hellre tidningens representant. För till exempel på flygfältet kunde jag inte hjälpa med så mycket då så gott som allt förnyats sedan jag senast flög 2019. Och det mesta ska resenären numera göra själv.

Innan vi kom så här långt, alltså att vi är på väg mot Budva i Montenegro, hade vi tvingats vänta närmare tre timmar i tullen på gränsenmellan Kroatien och Montenegro. Ibland går det smidigt där, på femton minuter, kunde vår chaufför säga. Är personerna där på sämre humör eller inte samarbetsvilliga kan det dröja över sex timmar. Så vi klarade oss med något mitt emellan 🙄

Nu gäller det att inte låta detta förstöra hela resan. Vi har middag ikväll och under de kommande dagarna många utflykter.