Första snön kom, men det blev inget foto

Snön kom nämligen i natt då jag sov och på morgonen hade det mesta smultit bort. Tror att det inte kom mer än ett par centimeter om ens det. Cykeln hade jag ändå fått in i förrådet, och jag tror att jag cyklar nästa gång först på våren, för jag har inga dubbdäck.

När jag kom från massagen igår halv fyra tog jag den här bilden av Drottninggatan. Där har julbelysningen kommit upp, men det syns ju inte på bilden 😂

Annars är ju arkitekturen ett sammelsurium, tyvärr. Till höger fanns förr ett väldigt fint trähus, eller egentligen flera som kantade såväl Drottninggatan som Karlskronabulevarden.

Träbyggnaden till vänster inrymde för länge sedan en järnaffär. Den byggnaden har tyvärr förfallit totalt :-(, och står tom i dag. I fönstren visas gamla svartvita bilder från Lovisa.

Pusslet blev klart igår. Nu får det stå där några dagar innan jag bryter upp det och tar itu med följande som har ett juligt motiv.

Torsdagarna brukar vara arbetsdryga och ganska tunga. Vi storhandlar ofta med syrran och grannen då. Att samåka är bra och att få mycket gjort på en gång likaså. Sedan fördes mat till mamma, hennes mediciner doserades, vi bar in ved och snart kanske snöjobb väntar och fåglarna ska ha mat.

Då kan det vara bra att komma ihåg de ord som min mormor skrev till mig i en minnesbok 1971. Det har varit både roligt och känslosamt att läsa verserna igen, som mamma, pappa, min syster, annan släkt och vänner har skrivit till mig då jag var nio år gammal.

En gammal telefon

… får också bli inredningspryl i nya hemmet. Tror att jag ska ta bort klistermärket fastän det har ett litet värde i sig, antagligen från 70-talet.

Telefonen fanns hemma hos min mormor. Vet inte när den togs ur bruk men min morbror hade sparat den och då han gick bort tog jag hand om manicken.

Minns att min mormor hörde till den generationen som svarade enbart "Hallå" i telefonen :-)
Minns att min mormor hörde till den generationen som svarade enbart ”Hallå” i telefonen 🙂

Har varit rätt tidigt i farten i dag. Det var lugnt i K-Supermarket halv tio på förmiddagen, varför handlar jag inte oftare den tiden på dygnet?

Ute lyser solen, det är +15 grader, alltså alldeles perfekt väder. Inte för varmt, inte för kyligt.

I dag fortsätter jag röja och packa här hemma. Under några timmar gör vi det tillsammans med maken. Dels för att det går fortare undan, dels för att en del gemensamma saker kräver gemensamma beslut.

Känns som att det blir en bra dag i dag. Jag kör med den inställningen helt enkelt.

Kramar till er alla ❤

 

Livet är här och nu

Plötsligt brann två lågor intill varandra då ljuset nästan hade brunnit ut.
Plötsligt brann två lågor intill varandra då ljuset nästan hade brunnit ut.

Igår fick jag ett dödsbud. En av mina tre morbröder hade gått bort. Han blev 85 år. Hans två bröder har somnat in redan för många år sedan.

Så som alltid då någon dör väcks många tankar. Dels sådana som berör praktiska arrangemang, för det finns massor att tänka på och som ska göras de närmaste dagarna och veckorna. Dels började jag tänka på hur fint det kändes att morbror var hos oss med en del av övriga släkten på jul.

Jag tänker också att han har det bra där han nu är. Han har åter fått träffa sin mor, sin far, sina bröder och många andra nära och kära. Den synen har jag på döden.
Läste också flera gånger ett brev jag hade fått av morbror. Han berättade om en dröm han hade haft om sin far, min morfar, som dog i kriget mot Ryssland och vars kropp aldrig återfanns.

Döden hör livet till. Och livet, det är här och nu.
Igår, innan jag visste att morbror var död, gjorde jag en intervju med en innebandyprofil. Alla möten med olika människor jag har fördelen att ta del av i jobbet är en del av det underbara nuet.

Ikväll ska jag ut och äta med en väninna och sedan ska vi på pubkväll där Elias Hämäläinen uppträder. Om honom skrev jag så här i oktober.

Så bästa vänner. Lev här och nu, den här dagen kommer aldrig tillbaka. Ta ansvar för allt det du säger och gör, försök vara snäll mot alla, också mot dig själv. Kram!

Är drottningen gravid?

Det var faktiskt mycket snack om graviditeter på jobbet i dag. Två kollegor ska bli mormödrar. En kollega, från Borgå bör kanske påpekas, ska bli mamma. Och så kom den här glädjenyheten från Sverige.
Jag hörde den på radion strax efter fem på eftermiddan då jag körde hem från jobbet och affären. Vågade tro på det eftersom hovet hade gått ut med ett pressmeddelande.
Lite senare hemma sa jag åt maken ”Just ja, nog visste du väl att ni är gravid?”. Med ni menade jag Sverige. Han hörde att jag sade Marie, så han frågade ”Aj, Serneholt?” Det är hon som är, eller åtminstone nyligen varit, Allsångsledaren Måns Zelmerlövs flickvän.
– Nej, hovet, svarade jag.
– Drottningen, frågade han utan större skeptisism i rösten.
För allt är ju möjligt i dagens värld och Knugen har knappast tappat stinget än.

Till sist gick det dock upp för maken att jag talade om kronprinsessa Victoria. Att det är hon och Daniel som ska få barn.

Lite nöjd är jag i alla fall för att det faktiskt var JAG som berättade denna Stora Svenska Nyhet för min rikssvenske make. Han hade inte läst tidningarna på webben eller kollat på nyheterna på tv:n på några timmar 🙂