
Lite mer fundersamma än glada ser Mumintrollet och hans vänner ut. Och visst finns det mycket att bekymra sig för i världen.
Men jag ser också en viss nyfikenhet hos de här för mig så kära figurerna. Snölyktan är fin, och att stirra in i en låga ger inre frid.
Den här kalendern fick jag i julklapp av min syster. Jag har under ett par år haft en kalender med motiv av Minna L. Immonen, men i år valde jag den här för omväxlingens skull. Så varje månad visar jag en ny bild från kalendern.
Det här är pärmens bild, så januaribilden kommer senare.
Återkommer kanske med fler bilder ännu i kväll, men önskar ändå redan nu alla bloggvänner ett nytt fint bloggår, och till er som inte har en egen blogg men som läser andras – ett givande år som bloggföljare 🙂














