Muminkalender

Mycket Mumin här, och sol på frukostbrickan

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det här kortet sände jag igår i postcrossingen till en mottagare i Estland. Det är ju ett bra bidrag till färgsprakande november som LillaSyster håller i.
Korten med Muminmotiv brukar vara omtycka jorden runt.

Frukostbrickan i dag, med spår av det jag åt 😀 Och så fick jag genom skrivbordslampan solen på bilden att skina på riktigt.

November månads bild i min Muminkalender är något dystrare.
Jag tvingades faktiskt för säkerhets skull kolla vad denna figur heter och det här är Too-ticki. Enligt en Muminguide på nätet är hon pragmatisk och medkännande, men hon är inte sentimental. Utöver det är hon musikalisk och gillar särskilt att sjunga sånger som hon har hittat på själv.

På bilden kanske hon funderar vem som tappat tandborsten och näsdukarna? Eller så undrar hon om det är hon själv som lämnat dem där. Det kanske inte ens är en tandborste? Men nycklar och en glödlampa känner jag igen 🙂

Sedan kan vi gå över till något helt annat. Det här är ingen muminfigur, men jag kan vila ögonen på honom ändå 😉
Köpte igår från lokala sportaffären den här blusen i merinoull. Mjuk, underbar och varm. Precis sådana plagg jag behöver under hösten och vintern här i gamla trähuset.

Det är först nu, när jag ska uppleva andra vintern här, som jag vet vilka kläder som funkar, och hur lager på lager ter sig mest smidigt, för man vill ju kunna röra sig också.

Och nej, jag har inte just nu +14 grader inne. Här är +20, men jag tänker vara förberedd om det blir sträng kyla framöver.

Lektionen i finska för dagen:
Luontoystävällinen tuote = Naturvänlig produkt.
Testatusti paras kylmään & kosteaan = Testad som bäst mot kyla och fukt.
Kutiamaton pehmeä laatu = Mjuk (pehmeä) kvalitet (laatu) som inte skapar klåda.

Finska språket är känt för att vissa ord är korta och behöver beskrivas med fler ord på svenska. Kutia = klia, kittla, skapa klåda. Ändelsen -ton betyder att det är något man slipper, något som saknas, något man kan vara utan. T.ex. laktoositon = laktosfri, saknar laktos. Gluteeniton = glutenfri.

Juni månads Muminbild och berättelsen om en urban fasan

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Här tycks Muminmamman redan vara i farten med tidiga nypotatisar. Sedan tror jag att hon drömmer om kommande skörd. Lök, tomat, äpplen, vindruvor och bär eller vad allt här förekommer, får vi nog vänta på här på våra breddgrader.

Sedan till en helt annan historia.
Den där fasanen som jag först trodde var en tjädertupp. Han har ännu inte hittat någon partner. Så han är kanske lika bekymrad som jag. Finns det nu verkligen ingen som vill umgås med mig, tänker fasanen.

Jag kan ändå inte börja göra riktigt såsom han gör. Strutta omkring i odlingsspalterna och gala högt. Grannarna skulle nog ha ett och annat att säga då.

Häromdan lär fasanen, i och för sig en mycket tidig morgon, ha gått ut i Karlskronabulevardens park för att skrika. Hittar han inte en fru på vår gård kanske hon finns i parken.
Nej, han har nog blivit lite väl urbaniserad. Jag tror inte att han hittar en lika urban fru.

Och jag kan inte heller sätta mig där och skrika och hoppas att jag ska hitta en partner. I så fall kommer nog personer i vita rockar och hämtar mig.

My grubblar i mars, och jag är lite mindre orolig för stunden

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

När det är galningar som styr världen, eller i alla fall innehar maktpositioner, behövs det blommor, gul färg, sol och blå himmel och takdropp såsom i går. Då kan hoppet om att våren och sommaren kommer leva kvar. Även annars hoppet om att det goda ska segra.

Lilla My ser lite bekymrad ut på mars månads bild i min kalender. Men jag tror att hon såsom jag ofta skippar nyheterna eftersom de bara gör oss nedstämda. Hon tänker kanske att våren i mars ofta kommer av sig. Blommorna har lurats upp ur jorden, men alla klarar sig inte. Eller så tänker hon att vi ska låta blommorna växa där de är. Inte plocka dem för då vissnar de fortare i en vas.

Du får göra din egen tolkning, men hoppas att bilden gör dig glad i alla fall, trots eländet som duon Trumputin ställer till med.

Här satt jag igår. I ett väntrum i Borgå sjukhus. Uppföljningen av cellförändringarna är nu gjord, med en så kallad loop-behandling med elektrisk slinga. Det blev alltså ett ingrepp, men jag är tacksam för att sådant här tas om hand. Fick en väldigt trevlig och proffsig gynekologisk läkare. Även sköterskan som assisterade henne förtjänar tio poäng. De berättade också hela tiden vad de sysslade med. Jag behövde inte ligga där och undra vad som hände.

Tacksam också för att jag fick sällskap från och till grannstaden av min syster och min vän Marina. Deras stöd betydde oerhört mycket ❤ 🙏 och eliminerade en hel del oro.

Månadens Mumin, på agendan

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Veckans tema, eller ord, hos Åke som håller i trådarna för Hoppa på tåget är AGENDA.
Inget lätt ord men vi fick lite hjälp på traven via hans blogginlägg.
Jag vet vad agenda är, men att beskriva det med en bild… 😀

Nåväl, det är bra att det är första februari i dag och dags att visa februari månads bild från Muminkalendern som jag årligen fått i julklapp av min syster. En kalender håller ordning på min agenda. Egentligen har jag en annan långsmal bordskalender där det finns plats att skriva mer, men på Muminkalendern skriver jag dagens utomhustemperatur och statistik för sidvisningarna på min blogg.

Mumin och jag har nästan likadana sängar. Jag sover inte med nattmössa och har inte en matta under sängen, men flera täcken har jag så här på vintern. Glaset med tandborsten har jag inte heller bredvid sängen. Där har jag bland annat en lampa, min telefon, glasögonen, ett par änglar och olika små Kristussymboler i trä som jag köpt på resor. I bordslådorna ett par böcker som jag läser vissa kvällar.

Året börjar med Mumin och snö 🥰

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Nytt år, ny Muminkalender, nya oskrivna blad i livets bok.

Muminpappan ser fundersam ut. Undrar han vad det nya året ska föra med sig? Han tycker ju om äventyr och att skriva, till exempel skrev han det i boken Muminpappans memoarer. Jag håller på att läsa den. Så han kanske redan ser följande äventyr framför sig?
Muminmamman tar det lugnt som vanligt. Hon stickar på något som ser ut som en halsduk.
Sniff ser ut att lägga patiens.

Caritas första förmiddag 2025 i Äppelviken började med lätt snöskottning på trappan och terrassen. Det är blötsnö men har tack och lov inte kommit mer än fyra centimeter. Det snöar dock fortfarande så vi får se vilka mängder vi talar om ikväll.

Det blir kanske en dag med tidningar och böcker och alltid finns det något att pyssla med, städa och ställa i ordning här hemma. Kanske jag ska försöka få ordning i skåpet med dagböcker. Att få alla häften arrangerade årsvis tar sin tid. Blir inte klart på en dag, men vem har bråttom?

Glad måndag! 30-12-2024

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Årets sista Glad måndag-bidrag och en utmaning som många andra är med, listan på dem finns här.

Tomtesyster hämtade också i år en Muminkalender, vilket betyder att jag i början av varje månad kan glädja er med månadens kalenderbild!

Och en bonusbild för att fira nyåret. En vits från Året Runt.
En annan julklapp jag fick var Hemmets Journal för ett år. Jag har haft ÅR många år men ville nu byta och testa en annan tidning.

Oktober månads Mumin, rosor och annat

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mysigt med levande ljus hos Muminfamiljen. Det ser ut att vara läggdags på gång med tandborstglasen på rad 🙂 Elden sprakar i öppna spisen också, verkar det som.

På tal om att sova är jag tacksam för att jag kunnat göra just det. Inga tankar har snurrat i huvet och då jag vaknat har det varit av normala orsaker som för att byta läge i sängen. Jag har förstås också behövt hosta och snyta mig. Men det är peanuts jämfört med vad jag var med om för en vecka sedan då jag hade maginfluensa, matförgiftning eller vad det nu sedan var.

Har 16 grader här hemma och det verkar helt idealiskt för mina växter och blommor. Rosorna jag fick av grannen för snart två veckor sedan då vi skålade inför mina ”pensionsdagar” – de står sig raka och fina fortfarande! Aldrig varit med om något liknande i de höghusbostäder där jag tidigare bott.

Endast bladen har torkat, men hör och häpna… nya skott har skjutit fram!

Orkidéen mår också toppen, har alla blommor kvar.

Nu då vi bara har +9 grader ute ska jag elda. Sedan då temperaturen ute åter ska stiga till kring 14 på torsdag-fredag tar jag paus i eldandet.

Jag samlar inte på mycket men som ni vet vurmar jag för James Bond-prylar och även för Mumin. En annan grej jag genom åren köpt är nyckelringar eller annan rekvisita, typ korköppnare och sånt man kan använda i vardagen, med Hard Rock-café tema. Den till höger fick jag för en tid sedan av väninnan Marina och den till vänster köpte jag nyligen själv. Sedan tidigare har jag Amsterdam, Sevilla, Nice och säkert några andra som jag nu inte minns 🙂

September månads bild

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

September månads första dag. Hösten är i antågande, men jag tycker inte att det känns lika vemodigt som förr. På kalenderbilden kollar Muminfamiljen flyttfåglarna på himlen och nästan alla löv är borta från träden.

Här hör jag också gässen skräna över viken och i vassen. De flyttar inte riktigt än. De far upp till åkrarna på landet sen eftermiddag eller tidig kväll. Ibland hör jag dem då de kommer till viken på morgnarna eller förmiddagen.

Jag tog bort myggnätet från köksfönstret i dag och stängde det. Ett fönster av två i köket har stått öppet sedan någon gång i juni månad då jag tog över den här bostaden. Jag flyttade hit den första juli.

Så visst gör hösten sig påmind på olika sätt. Men än är nästan alla löv på träden kvar och de flesta är gröna. Solen återvände igår kväll och nu lyser den också i dag, men temperaturen är inte högre än +16 så det gäller att hitta en lugn vrå där det inte blåser. Då går det ännu att njuta gott av sensommaren.

Igår hade vi klassträff för dem som hade gått i högstadiet, dåtida mellanskolan, på klasserna 5abc under åren 1974–1979. Vi var 31 personer, vilket vi tyckte var ett bra antal. Arrangörerna hade inte nått alla, det kan vara knepigt med kontaktuppgifter osv, och somliga var förhindrade att delta. Men oj så många minnen ventilerades och så många skratt som ekade i Bistro Kronans restaurang på Alexandersgatan i Lovisa. Som ni ser åt vi Toast Skagen till förrätt.

Huvudrätten bestod antingen av en schnitzel som var köttalternativet, eller abborre som var fiskalternativet. Bägge lika utsökt delikata.

Efterrätten, en pannacotta, slank och ner hur lätt som helst 🙂

Klassträffar är ofta underbara, tycker jag. Väl medveten dock om att de också kan väcka otrevliga minnen, och att någon som blev mobbad under skoltiden inte känner sig bekväm med att delta.

Nästa träff arrangeras troligen efter två eller tre år.

Månadsbilden, augusti, än har vi sommar kvar

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det finns en sång av gruppen Mamba som är helt underbar, om ni frågar mig. Där sjunger gruppen ”Vielä on kesää jäljellä, vielä tulee kauniita päiviä”, till svenska översatt ”Än har vi sommar kvar, än kommer de soliga dar”. Och nu i augusti har vi de där mörka varma kvällarna och nätterna som vi orkade vänta på hela långa vintern.

Augustimånads bild i Muminkalendern är också härlig. Rönnbärsklasarna hänger i träden, Mumin fiskar med Snusmumriken. Solen skiner och än finns det blommor på marken. Det är sensommar och solen lyste också genom fönstret på bilden då jag fotade kalendern.

Långsamhetens lov, tid att uppleva

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Kära vänner. Detta kan bli ett lite längre inlägg. Jag har nu kommit på att jag har tid att uppleva saker som sker i naturen, men även annat. Av den enkla orsaken att jag med mitt krånglande knä inte har minsta möjlighet att hasta framåt i livet.

På mammas gård i dag. Tog med gångstaven i handen en runda runt hennes liderbyggnad. Med ett friskt ben hade jag tagit mig runt lidret på en minut? I dag krävde minst tio minuter. Men se, hör och häpna. Jag kunde stanna upp. Höra humlornas surr, känna solen värma mina kinder. Se syrenbuskens knoppar och nunneörten som sprider sig mer på gräsmattan för vart år som går.

Då min syster hämtade mig med bilen väntade jag ute på gården och hann där tala med en granne som bott här typ ett år eller mer, men som jag egentligen inte kände. För att jag inte bara hastade vidare efter att ha ha sagt ”moi” (hej på svenska), pratade vi allt möjligt. Varifrån han är hemma, var han jobbat, varför han flyttade till det här huset. Allt började med att vi började prata om studentmössan jag hade på huvudet.

Ja, ser du, sa jag. Den här mössan har jag på huvet två dagar om året. Valborgsmässokvällen och första maj. Så hårt slet jag i gymnasiet för att få den, så två dagar ska den pryda mitt huvud 🙂

Så ja. Mycket positivt med detta att jag inte kan hasta mig fram 🙂

Väninnan Marina och jag. Sommarkläder i sommarväder och skumpa i glasen igår på valborgsmässoaftonen.

Och så månadsbilden förstås! Vi skriver nu första maj och vad är härligare än det? +17 grader, lite kall blåst här och där, men hittar du en plats där det inte blåser så visst är det underbart!

Muminfamiljen är ute på havet. Jag tror att det här kunde vara en illustration till ”Pappan och havet”. Den där fiskaren sade aldrig mycket. Men det måste man ju inte heller göra. Och då man väntar på napp ska man vara tyst 🙂